Tro på varann

Ännu en förlust på hemmaplan. Ännu en tappad ledning. Orosmoln och avgångskrav? Nej och åter nej. AIK är på rätt väg.

Det var inte ännu ett debacle vi fick se på Hovet denna lördag. Det var inte ännu en svag insats av ett dåligt och fuskbyggt lag. AIK:s uddamålsförlust mot topplaget Mora var någonting helt annat. Det var ett steg i rätt riktning. Vi såg det mot Rögle borta i torsdags. Den gången gjorde AIK mycket bra saker på isen och vann i sudden. Vi såg det mot Mora på Hovet idag. Återigen gjorde AIK mycket bra saker på isen men förlorade i sudden.

* * *

Mora är ett starkt lag - tabellen ljuger inte - och de var riktigt bra idag. Inte minst i andra perioden imponerades jag av deras konsekventa spel och samlade styrka. Mora blir svårslagna 2014/15.

* * *

AIK har så här långt varit allt annat än svårslagna. Tabelljumbo blir man inte hursomhelst. Jag hade aldrig trott att säsongen skulle börja så tungt som den gjort. Visserligen trodde jag att AIK skulle åka på en del förluster i början av seriespelet men precis som alla andra räknade jag även med en hel del segrar. Nu har segrarna uteblivit. Uppförsbacken har blivit brant. Ändå ser jag tydliga och konkreta tecken på att AIK är på väg att få ihop både lagbygget och spelet.

Det var ett grymt offervilligt AIK som förlorade mot Mora idag. Spelarna såg närmast ut att tävla med varandra om vem som kunde täcka flest skott. I första perioden visade samtliga formationer upp samma skridskoåkning, intensitet och jävlar-anamma-inställning som gav två poäng mot Rögle. I andra perioden orkade man dock inte stå emot. Ett starkt och av självförtroende stärkt Mora tog över den berömda taktpinnen. De malde ner AIK och fick utdelning två gånger om. 2-2 i andra pausen var ett logiskt resultat.

I inledningen av tredje perioden såg det ut som i större delen av andra. Då kallade Fröberg till timeout. Ett par minuter senare var ordningen från första perioden mer eller mindre återställd. AIK öste på. AIK skapade chanser. AIK jobbade till sig numerära överlägen. Men mål och momentum (hej Boorchen!) uteblev igen. Ja, det börjar bli tjatigt. Ja, det är surt, tungt och jättetrist. Men anledning till hängläpp och megadepp? Knappast! Tålamod är säsongens nyckelord. T å l a m o d.

* * *

Den finns naturligtvis flera orsaker till AIK:s oerhört tunga start på säsongen. Peter Gradins frånvaro är en av dem.

En annan anledning till kräftgången stavas special teams. Vi gör helt enkelt för få mål i power play samtidigt som vi släpper in för många mål i box play. Faktum är att:

• AIK har HockeyAllsvenskans sämsta PP-statistik.
• Endast två lag i serien är sämre än AIK i BP.

Man behöver inte vara hockeyexperternas hockeyexpert för att dra slutsatsen att AIK, så här långt, är ett av de allsvenska lag som haft allra svårast att anpassa sig till de nya, större anfallszonerna.

* * *

Peter Gradin var tillbaka på Hovet idag. Inte i båset förvisso, men ändå. Så här sa han till Sportbladet efter matchen:

"Vi blir lite ängsliga i andra perioden men överlag är jag ganska nöjd. Mora är ett bra lag, det ska man komma ihåg. Vi följer upp Rögle-segern på ett bra sätt och tar poäng igen. Vi går i rätt riktning."

* * *

Det finns ingen framtid
om vi inte kan tro på varann

♫ En mazarin ♪ ♫

I denna svåra tid av söndertrasad elitishockey, när SHL och dess klubbar gör sitt yttersta för att hålla uppstickarna kvar i källaren, när supportrar blir till kunder och händer inte längre duger att klappa med, vill Black Boris slå ett bakslag för the good old hockey game.
Till min hjälp har jag ingen mindre än den omättligt populära och älskade gnagaren Robert Broberg. Sjung, hockeyvänner sjung!

* * *

En mazarin
En smak av lycka
Höjd över alla tvivel
Ja, det vill jag tycka
Mördeg och mandelmassa
Toppad med glasyr
Smör, ägg, socker och mjöl
Gör konfektyr!

Åh, en mazarin (en mazarin)
I glada vänners lag
Höjd över alla tvivel (en mazarin)
Du gör mig så svag
Ack, höra den nya tidens klappor klappa
Jag kan ju se SHL-publiken - tappa't

En mazarin (en mazarin)
Vi har ju såren att slicka (en mazarin)
Låta kakans smak förena
Varje pojke, varje flicka
Mm... en mazarin (en mazarin)

Den kan va vit och renande
Liksom isbergets to-o-op
Dölja de förenande
Ingredienserna i sin kro-o-opp

En mazarin (en mazarin)
En smak av lycka (en mazarin)
Höjd över alla tvivel (en mazarin)
Det vill jag tycka (en mazarin)
I en gest för fred (en mazarin)
Vi har ju såren att slicka (en mazarin)
Och låta kakans smak förena
Varje pojke, varje flicka
Mm... en mazarin

Nya tider, nya strider

Fem raka förluster. Fem. Raka. Förluster. Det svider och gör ont. En lång stund på natten och ännu på söndagen.

Så länge jag kan minnas har AIK nästan alltid varit uträknade. Gång på gång har klubben och laget rest sig på nio. Nu ligger vi ner igen. Nedslagna, utpumpade. Fyllda av tvivel. Några slickar såren, andra väntar på båren. Efter fem sketna omgångar finns det gnagare som på allvar har gett upp. Själv är jag besviken men inte sviken. I min värld finns det inga alternativ. Jag kommer som alltid att följa det här laget till sista slutsignal.

* * *

Christian Sandberg gjorde två mål igår. Det var positivt.

* * *

Gårdagens förlust ser jag mer än något annat som en coachförlust. Att Fröberg (och Rudslätt?) envisas med att ge spelare som Hynning, Hagelin, Nylander och Blomdahl speltid i avgörande lägen är, mot bakgrund av hur dessa hittills presterat, svårbegripligt.

Från omklädningsrummet nås vi av röster som talar om att jobba vidare med det positiva, att förstärka det som fungerar mer än att fokusera på det som inte fungerar. Det behöver ju inte vara fel. Men vilka signaler sänder man som coach till lagets unga, hungriga spelare (bortsett från Lindqvist, Ekarv och Trkulja) när man i utsatta lägen fortsätter att ge "gamlingarna" speltid?

Varför går Nylander före Sellerstrand ? Varför går Hagelin före Kovacs?

Det sannolika svaret på dessa frågor är att man från lagledningens håll inte vill lasta på de unga för mycket ansvar. Samtidigt, ska man komma ihåg, har det mesta från och omkring AIK under sommaren och hösten handlat om nystart, framtid, och unga, orädda spelare. Om allt snack om "Nya AIK" inte bara ska framstå som svammel och tomma ord så är det nu dags för verkstad. Fem raka förluster talar sitt tydliga språk. Ut med det gamla, in med det nya!

Med allt detta sagt: Den stora coachförlusten stavas en man kort i båset. Peter Gradin har lämnat ett stort tomrum efter sig. Det vore djupt orättvist att lasta Fröberg/Rudslätt för allt som har gått snett. Tur förtjänar man förvisso men faktum är att oturen så här långt grinat gnagaren i nyllet. Allt handlar inte om oskicklighet.

* * *

Fem raka förluster förändrar i grunden ingenting. Jag vet att vi är många vars engagemang är som starkast i motgång.

Nya tider, nya strider.
Krigare vi är.

Glöd, passion och jävlar anamma

Man manar till tålamod och får se ett lag som tigger om att få kritik. Det duger inte att uppträda som AIK gjorde igår kväll.

Det var inte ett lag som lyste av självförtroende som klev in på isen i Oskarshamn. Tvärtom. Av tro, hopp och tålamod syntes inte röken. De enda som verkade tro på AIK igår var (några av) supportrarna. Personligen upplevde jag under bråkdelen av en period hur min egen tro förbyttes i tvivel. AIK uppträdde som ett nervigt juniorlag kryddat med en handfull virriga föredettingar. Den som tittade riktigt noga kunde se att Michael Nylanders klubba i själva verket var en rullator. Ingenting fungerade. Ingenting var bra. Allting luktade bottenslam och sopnedkast. Man blev inte glad. Man blev trött.

* * *

Med de unga spelarna säger jag: Ha tålamod.

Till de äldre spelarna säger jag: Prestera eller dra!

* * *

Det är förhoppningsvis ett lag som brinner av revanschlust som åker in genom borgen på Hovet i morgon. Det är förhoppningsvis ett lag som tänker visa att det s.k. "Nya AIK" inte bara är snack och tomma ord. Kommer ni ihåg vad Patric Blomdahl lovade i samband med upptaktsträffen? Vi är några stycken som gärna vill se det löftet infrias. Och det med start i morgon. Mot Timrå. På Hovet.

En femte raka torsk vore förödande, inte bara för spelarnas självförtroende. Om AIK överhuvudtaget ska lyckas locka några säsongskortslösa gnagare till matcherna framöver krävs det glöd, passion och jävlar anamma.

Sedan gör det förstås inget om AIK dessutom lyckas vinna för en gångs skull. #JAGÄR inte bitter.

Tro, hopp och tålamod

AIK har inlett säsongen med tre raka förluster. Tre raka förluster, varav två på hemmaplan. Det är inte shit happens och skitsamma. Det är inte fiasko och katastrof.

"Du är dina val, dina handlingar", sjunger Ulf och så är det ju. Så är det ju. Gnagaren väljer själv hur en vill ha det. Antingen kan en välja att se det negativa, det dåliga, det som inte fungerar och grotta ned sig i det. Eller så kan en välja att se det positiva, det bra, det som faktiskt fungerar och bygga på det. Där den som är destruktiv ser ett fallfärdigt hus ser den som är konstruktiv ett halvfärdigt hus. Lagd grund ligger. Nu är det upp till gnagaren att bestämma sig. Ska en rasera de fallfärdiga väggarna eller ska en stabilisera de halvfärdiga väggarna? Gnagaren är sina val, sina handlingar.

Ikväll såg jag ett AIK som brände sina chanser att koppla greppet. AIK borde ha gjort mål i slutet av första perioden. AIK borde ha gjort mål i slutet av andra perioden. AIK borde ha gjort 3-2 strax efter kvitteringen i tredje perioden. Men det ville sig inte. En kombination av otur och oskicklighet resulterade i ännu en snöplig förlust. Klena uppspel, taskig tajming, stora svårigheter att med bibehållen fart ta sig genom mittzon... Enkla individuella misstag. Pang! Bom! Dundertorsk! Javisst, det gör ont när det brister. Men i motgång prövas karaktären. "When the shit hits the fan, some guys run and some guys stay..." Det är så sant som det är sagt.

* * *

Vi är några stycken som har varit med ett tag.

Vid det här laget, med det här laget.

"We've been around, you know."

Några har varit med ett bra tag, andra inte riktigt lika länge. Det som förenar oss, eller åtminstone borde förena oss, är vetskapen om vad det här handlar om. Det hockeyallsvenska tragglandet är ingen dans på rosor. HockeyAllsvenskan är ingen serie som man tar sig igenom utan törnar. Du bygger inte ett nytt lag sent in i sommaren bara för att när hösten infinner sig gå in och hämta hem enkla trepoängare. Inte i den här serien. Det fungerar inte så. Det som fungerar är hårt jobb och skicklighet.

Tro, hopp och tålamod.

AIK kommer inte få någonting gratis. Spelare och supportrar gör bäst i att acceptera och förstå det. Omfamna det.

Etthundrafemtio poäng kvar...

AIK har inlett säsongen med två raka förluster. En inspelad poäng av sex möjliga. Surt sa räven och gnagaren höll med.

Torsdagens premiär på Hovet fick ett snöpligt slut. Det snöpliga slutet följdes upp med platt fall i Haparanda. Pessimisten drar paralleller till förra säsongen: Nu känns det så där igen. Optimisten rycker på axlarna och tar det kallt. Realisten inser att det finns en hel del att jobba på och manar pessimisten till tålamod med lagbygget. Sakta men säkert ska AIK anno 2014/15 ta kliv i rätt riktning. Förlusten mot Asplöven var inte så väldigt oväntad. Den var inte ett s.k. fall framåt. Men kanske var den ett litet uppvaknande. Inte minst för optimisten. Välkommen till HockeyAllsvenskan, typ. AIK kommer inte att få någonting gratis den här säsongen.

En poäng så här långt alltså. Etthundrafemtio kvar att spela om. Än så länge ingen anledning till oro. Än så länge ingen orsak till panik.

* * *

Michael Lindqvist gjorde säsongsdebut igår. Han kommer att bli viktig för AIK. Mycket viktig. Tillsammans med Ekarv ska han bära ett lass framåt. Exakt hur tungt det lasset blir att bära kan vi sia om. En sak är jag säker på: Pöjkera är redo. Fröberg tror och hoppas nog att fler spelare får fart på poängproduktionen snart. Jag vet inte hur han tänker men det är ju ingen vild gissning att några av namnen stavas Sandberg, Trkulja, Hagelin och Lillieström Karlsson. Räkna dock inte med någon målfest på tisdag. Det är Almtuna vi möter.

Förresten älskar jag redan Marcus "Messy" Jonsson. Han har alla förutsättningar att bli en publikfavorit på Hovet.

* * *

Gårdagens stora hjältar åkte i samlad trupp till Haparanda. De höll stämningen uppe matchen igenom och hyllade laget långt efter att den feta damen tystnat. Trots torsk och platt fall stod de kvar på läktaren och gav sin närmast villkorslösa kärlek.

Jag är säker på att spelarna förstod. I år har vi tålamod.