O Captain! My Captain!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Christian Sandberg är AIK.

Vi har hört det förr. Det där ordet som blivit så populärt bland hockeytyckarna och Leif Boorch: Kulturbärare. Varje lag behöver sina kulturbärare. Få spelare i dagens hockey lever bättre upp till detta epitet än Christian Sandberg. Christian Sandberg är the kulturbärare. Christian Sandberg är AIK. Han debuterade i A-laget 2004/05 (division 1-säsongen). Han slog igenom i AIK, han var med och gjorde AIK till ett topplag i Allsvenskan. Han blev assisterande kapten i AIK, han var med och ledde AIK tillbaka till finrummet.

Han var med och ledde AIK till två raka semifinaler. Han stannade kvar när andra drog vidare.

Christian Sandberg lämnade inte det skepp som sjönk.

* * *

Christian Sandberg kommer kanske varken att spela med ett C eller ett A på bröstet 2014/15. I mina ögon är och förblir han, i vilket fall som helst, lagets ledare. Gnagets rättmätige kapten.

* * *

Christian Sandberg blev inte den poängkung i Elitserien som många med mig hoppades och trodde 2010. Han blev inte landslagscenter. Istället blev han något annat: AIK-hjärtat personifierat.

Ingen jobbade hårdare än Sampa. Ingen brann mer för klubbmärket än han. Just därför känns det så bra att just Christian Sandberg skrivit på för två nya år med AIK.

En dag ska han bära AIK dit klubben hör hemma. En dag ska han återförenas med Daniel Bång.

* * *

O Captain! My Captain! Rise up and hear the bells!
Ryktet om AIK Hockeys död är starkt överdrivet.

Karaktär, vilja och lite finess

AIK har fått en fin start på försäsongen. I torsdags besegrades storsatsande Södertälje med 4-2. Samtliga inblandade rörande överens: AIK det bättre laget.

Huruvida AIK kommer att vara det bättre laget när det spelas om poäng återstår att se. Än så länge tyder det mesta på att Gradin och Fröberg är på rätt väg. Spelarna utstrålar glädje och harmoni. Supportrarna är hoppfulla. En och annan har redan drabbats av hybris. Det är alltså precis som det ska vara. Vi är AIK. Världen är svart och gul. Det finns inga mellanlägen.

SSK ska tydligen ha varit "nedtränade". Uppskrivna, sa Boris.

* * *

Många glädjeämnen denna sensommar. Nya sponsoravtal, nygammal Gozzi tillbaka i organisationen, Öset tillbaka (!), unga, hungriga AIK-hjärtan som presterar och levererar. AIK Hockey gör mycket rätt just nu.

* * *

Ekarv, Lindqvist och några till. Har ni skrivit upp dem än?

* * *

Angående spelare som kan vara på väg in:

Hynning?
- Nja, tack.

Nylander?
- Nej!

Oscar Steen om några månader?
-JA!

* * *

Det mesta talar väl dessvärre för att Christian Sandberg inte spelar i AIK 2014/15. Det är i så fall jättetråkigt. Sampa är en center, ledare och kulturbärare av klass. I Allsvenskan tror jag dessutom att han återigen skulle kunna bli den pålitlige poängplockare han en gång var.

* * *

Vi skriver 2014/15 och konstaterar att även denna höst avgörs matcherna, hör och häpna, på isen.

* * *

Peter Gradins tweet efter SSK-matchen får sammanfatta dagsläget:

Vår bästa tid är nu

Vem minns den snö som kanske föll i fjol? Vem orkar grotta i det gamla när det nya rymmer så mycket tro, hopp och svartgula hjärtan?

Det är något visst med försäsonger. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag dem. Man har inget att förlora, allting att vinna. Man är sommarbrun och lite extra fläskig (åtminstone om man är mannen med mazarinerna). Man är hoppfull och framåt och så där lagom drömmande och naiv. En förlust tar en sällan ned på jorden. En seger däremot får en lätt att sväva i det blå. Försäsongen är supportens bästa tid. Vår bästa tid är nu.

AIK besegrade Huddinge med sex mål mot fyra i Björkängshallen men resultatet är inte mycket att snacka om. AIK vände 0-1 till 4-1 på tre minuter i första perioden. Det var flott gjort. Effektivt. Spelmässigt fanns det saker som var bra och saker som var mindre bra. Peter Gradin sammanfattade det bäst på parkeringen efter matchen.

"Hyfsat ändå?", sa jag. 

"Vi har en del att jobba på", sa han och såg så lagom munter ut.

Delvis andra tongångar var det en och en halv timme före match. Då satt Gradin tillsammans med Thomas Fröberg utanför ishallen och pratade med AIK:s alltid lika tillmötesgående biljettansvarige, Sevve. En annan halkade såklart in på ett bananskal. Det uppstod ett trevligt litet samkväm. Sevve avlägsnade sig smidigt och snabbt och kvar stod Boris och fick en pratstund med AIK:s nya tränarduo. Vad vi surrade om tänker jag inte blogga om. Men så mycket kan jag avslöja att vi var helt och fullt överens om att backsidan ser mycket bra ut inför den kommande allsvenska säsongen.

AIK saknade ett par gubbar idag. Nyförvärven Marcus "Messy" Jonsson och Joakim Hagelin kom inte till spel. Inte heller backen Theodor Lennström deltog. Inte desto mindre mönstrade AIK ett lag bestående av fyra hela femmor. En bit in i matchen blev emellertid fyra backpar till tre, sedan först Robin Olsson och därefter Jakob Spångberg tvingats kliva av skadade. Sistnämnde Spångberg åkte på en obehaglig knätackling men ska enligt uppgift ha klarat sig med en lårkaka.

* * *

Det går inte att dra några egentliga slutsatser efter en träningsmatch mot Huddinge i ett så här tidigt skede av försäsongen. Men det går an att glädjas över saker.

• Provspelande Mathias Franzén utsågs välförtjänt till matchens bästa AIK:are och stärkte sina aktier.
• Michael Lindqvist, Victor Ekarv och Daniel Olsson Trkulja - tre spelare som alla ska bidra med poäng - levererade allihop.
• Unge och orädde Robin Kovacs (18 år i november) visade framfötterna.
• Mazarinerna var goda.

Saker som kan bli bättre då? Tja, allt. Inte minst spelet i egen zon.

* * *

Nästa match blir AIK:s första riktiga test. Storsatsande SSK väntar i Järfälla på torsdag. Poäng spelar vi om först den 11 september.

Kardinal Mazarin

Det har blivit lite blogga sen twitter tog över. Lite blogga har det blivit men ikväll känner jag att det är dags. Ikväll smattrar och smäller det i tangentbordet. För i morgon klockan sjutton ska AIK ska spela hockey igen. Äntligen! I Huddinge av alla ställen. (Ja, jag vet att AIK spelade mot ett gotländsk låtsaslag förra veckan men det räknas liksom inte.) Man blir glad. Man blir glad och het och sugen på kaffe & mazarin. Och man vet att man inte är ensam. Vi är några stycken som längtat och trängtat. Vi som inte dödförklarade AIK Hockey i våras. Vi som fortsatte hoppas och tro och som vägrade vända AIK ryggen.
I morgon ses vi på läktaren och i korvkön igen. Vi som är AIK.

För nästan exakt ett år sedan såg vi AIK förlora mot Leksand i Norrtälje. Vi visste det inte då men den matchen var bara förrätten. En försmak av vad som komma skulle. Överkokt torsk. I första pausen läste lillgrabben och jag Kurragömma med Puh. I morgon tar vi med oss bättre böcker.

Vi åker till Huddinge för att se ett nytt AIK. Ett ungt och modigt AIK ska vi se. Michael Lindqvist har fått ett "A" på bröstet och det är naturligtvis helt rätt. Truppen är inte spikad än men redan rymmer den fler bultande och bankande AIK-hjärtan än någon av oss kan begära. Ge det här laget lite tid och lite spets och ha tålamod, era jävlar, så ska ni snart få se på andra bullar! Den gnagare som inte tagit det här laget till sitt AIK-hjärta före jul är sannolikt en gris.

Jaja, nu ska en inte gå händelserna i förväg.

Men tre namn tycker jag i alla fall att ni ska ta och skriva opp (inte minst riktar sig detta stycke till min vän @GurkOlle vars demens inte tillåter några försök till minnesanteckningar i hjärnbarken):

1. Michael Lindqvist
2. Dennis Nordström
3. David Lillieström Karlsson.

* * *

Huddinge Hockey har fattat det här med hockeykultur. Klubben säljer sitt eget kaffe! Självklart borde AIK ta efter - och inte bara det. Vad sägs om AIK klubbkaffe mazarin?!

* * *

#JAGÄR mannen med mazarinerna. Vem är du?