fredag 26 oktober 2012

Gozzi skapar Gnaget

I begynnelsen skapade Gozzi laget, vårt Gnaget.

Hovet var öde och tomt, sommaren dränktes av regn men friska vindar svepte fram över staden. Gozzi sade: ”Perra, kom hit!” Och Perra kom dit. Perra såg att laget var gött, och han skilde sig från mängden. Gozzi kallade Perra och Perra kallade pöjkera. Det blev samling, träning och resa till Gotland. Det var den första trippen.

Gozzi sade: "Det ska bli jättekul att äntligen få köra igång". Och det blev så. Perra byggde broar och  knöt band. Gozzi kallade Liwing och Liwing utsågs till ny assisterande kapten. Och det blev match mot Modo i Märsta. Det var den andra trippen.

Gozzi sade: ”Vattnet under broarna skall samlas till en enda enhet, så att laget blir synligt.” Och det blev så. Gozzi kallade den bestående grunden stomme, och vattenmassan kallade han laget. Och Perra såg att det var gött. Gozzi sade: ”Gnaget skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa i laget.” Och det blev så. Gnaget frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Perra såg att det var gött. Det blev kväll och det blev morgon. Och AIK reste till Norrtälje. Det var den tredje trippen.

Gnagarna sjöng: ”Vi ser hur solen stiger över Råsunda, vi ser hur Hovets is är blank och klar." Och det blev så. Gozzi såg de två stora ljusen, det större ljuset hette Mattias Janmark och det mindre hette Jonathan Andersson. Och han tände stjärnorna. Och Perra såg att det var gött. AIK reste till Sundsvall. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde trippen.

Gozzi sade: ”Gnaget skall vimla av levande varelser, och spelarna skall flyga över isen, under Perras ledning.” Gozzi skapade de stora förväntningarna och alla olika arter av spelande varelser som Gnaget myllrar och vimlar av och alla olika arter av främmande fåglar. Och Perra såg att det var gött. Gozzi välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll Hovet med fans. Och på Hovet skall gnagarna föröka sig.” Det blev kväll och det blev morgon. Och Gnaget åkte på däng. Det var den femte trippen.

Gozzi sade: ”Gnaget skall samla olika arter av spelande varelser och ena dem under svartgul flagg: urgnagare, främmande fåglar, bestar av olika arter - alla skall de uppträda som gnagare.” Och det blev så. Gozzi samlade de olika arterna och gjorde dem till gnagare. Och Perra såg att det var gött.

Gozzi sade: ”Vi skall göra gnagare som är vår avbild, lika oss. De skall härska över Hovets gäster, örnar och gripar, rävar, rövar, tigrar och vita lejon. Alla vilda djur och alla apor i bur som finns på jorden.” Gozzi skapade gnagaren till sin avbild, till Gozzis avbild skapade han tvåvägsspelaren. Som keeper, back och forward skapade han dem. Gozzi välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll Hovet och lägg ligan under er. Härska över Hovets gäster, över örnar och gripar, rävar, rövar, tigrar och vita lejon. Alla vilda djur och alla apor i bur som förgäves klättrar på stegen.”

Gozzi sade till fan och hans systrar och bröder: ”Jag ger er alla korv med bröd och alla får kaffe och mazarin; detta skall ni ha att äta. Och det blev så. Perra såg att allt som Gozzi hade gjort var mycket gött. Det blev kväll och det blev morgon. Än en gång åkte AIK på däng. Det var den sjätte trippen.

Så fullbordades laget, vårt Gnaget och allt vad där finns. På den sjunde trippen hade Gozzi fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde trippen efter allt han hade gjort. Gozzi välsignade den sjunde trippen, som för övrigt gick till Örnsköldsvik, och han gjorde den till en härlig tripp, ty på den trippen vilade Gozzi sedan han utfört sitt skapelseverk. Nu var det upp till Perra och pöjkera att göra jobbet. Vilket de också gjorde. Det stora ljuset fick sitt stora genombrott och ledde Gnaget till seger. Mattias Janmark hette han. Perra fick ont i magen men pöjkera höll ihop. De knep en trea. Och Perra såg att det var gött. Ja, AIK vann och Black Boris försvann. In i en skapelsemyt som spårade ur i samma stund som den började skrivas.

Inte desto mindre är detta berättelsen om hur laget, vårt Gnaget skapades.

I.G.W.T.

torsdag 25 oktober 2012

Schabbelbabbel

Efter en fantastisk AIK-helg med idel svartgula segrar - såväl dam som herr som junisar och bollsparkare vann sina matcher - anropade jorden Boris.

Jag fällde ut pungen och landade med ett brak. Ja jävlar vad det sög att se Gnaget gå på pumpen i förrgår. HV71 behövde ju knappast anstränga sig, målen bara trillade in. Flickorna från Småland. Ett bra lag, helt klart. Med en brutal men bananskalande keeper i buren. Gustaf Wesslau har ett bagage som luktar. Jag mår alltid lite dåligt av att se honom i motståndarkassen. Jag får ångest och kramp i kranen. Vad är det som stinker så jävligt? Usch! Kunde han inte bara skrivit på för nåt schweiziskt gäng eller nåt, så man slapp se honom in action menar jag.

Efter ett par formidabla insatser mot i tur och ordning Luleå, Brynäs och Färjestad var Daniel Larsson tillbaka på ruta ett igen mot HV71. Jag vet inte vad man ska skylla på. Benskydden kanske? För stor suspensoar? Björn Melin?! Äsch, glömma och gå vidare är nog bra ibland. Spikar Larsson igen mot Modo i kväll så är insatsen mot HV glömd och förlåten. Jag förväntar mig inga stordåd men klubban i isen tack. Herr Larsson kan inte reglementet... Jag vill ha jämnhet och stabilitet. Jag vill se säkerheten själv och lugn bara lugn. Inget fladder, inga galna returer åt höger och vänster. Upp med pucken i nätet vetja. Gör som Wesslau!

Duktiga målvakter är så duktiga numera att de med flit styr upp skott över plexit. Det är nästan så man borde börja visa ut dem för avsiktligt fördröjande av spelet. Eller inte. Puck out eller pucko ut, det är frågan.

* * *

I senaste avsnittet av Magasin 33 avslöjar Jocke Nordström att Daniel Josefsson och Björn Melin är bäst klädda utanför isen. Det förvånar mig inte. På något sätt måste de ju kompensera sina klena insatser på isen. Ingen gnagare har varit ostiligare än Josefsson. Det vill säga innan han blev skadad, för sen dess är han faktiskt felfri. Ingen har burit upp den vackra AIK-skölden mer hållningslöst än Björn Melin. Jag är fett besviken på karln. Oerhört dålig har han varit i höst. Oerhört! Om inte Björn skärper sig så kan han gött nöta bänk eller se sig om efter en ny arbetsgivare. Tycker jag. Men vem är undergångsgnagaren i mig att döma? In Gozzi We Trust... eller nåt.

Perra däremot går från klarhet till klarhet. "Nu är brandmästaren trött igen", tänkte jag många gånger i fjol. I år utstrålar han energi och jävlar anamma. Jag älskar hans sätt att hantera intervjuer efter match. Han tar sig ti å tänke te innan en svarer och ibland tänker en te medan en svarer. Han är ärlig och öppen, Perra. Han vet hur en ska skjute sine skött. Jag mår gött av att se Perra i båset och jag blir mer och mer övertygad om att han är helt rätt man för AIK. Är det någon som ska kunna få eld i arslet på Björn Melin så är det väl Perra. En brandmästare borde veta vad som krävs, och inte bara hur en eld kvävs. Lallaren Björn Melin är än så länge isens motsvarighet till läktarens krönikör.

* * *

Fredrik Hynning bör nämnas i inlägget. Fredrik Hynning, som på sistone fått ordentlig fart på rören. Jag var skeptisk till värvningen och jag förblev skeptiskt fram till för ett par omgångar sedan. Men nu har en kommit på andre tanker. Inte bara för att Hynning tryckt in ett par mål. Jag tycker att han bidrar mycket i spelet, inte minst genom sin fart. Hynning är en av många AIK:are som får mig att tänka och tro att det här laget är ett av seriens tempostarkaste. Att AIK håller ett högt tempo och åker mycket skridskor och därigenom nöter ner sina motståndare märks inte minst i tredjeperioderna, som AIK allt som oftast vinner. Faktum är att AIK är seriens bästa lag i tredje perren. Tyvärr är vi seriens näst sämsta lag i både första och andra perren. Perra hem perra. Vad är det för snack?

* * *

Odd Swarting heter AIK Ishockey AB:s nya ordförande. Valdes näst intill enhälligt. Endast Bosse Hansson spjärnade emot.

För er som mot förmodan inte läst Prozacs rapport från årsstämman rekommenderas denna länk!

* * *

Modo i kväll och det blir tufft, så tufft. Tuffe Uffes hårda killar har imponerat och spelat Elitseriens, i mitt tycke, mest underhållande ishockey så här långt. Alexander Steen har natrurligtvis betytt mycket. Men att Modo har fått ihop sitt spretiga lagbygge på så förhållandevis kort tid vittnar om mer än en Steen-effekt. Modo är ett bra lag helt enkelt, i år både på pappret och isen. Markus Näslund har gjort jobbet bra och Uffe tycks ha fått spelarna med sig.

Jag tror vi har att se fram emot en fysisk och fartfylld match med mycket feelings. Öööövik-lurkarna är ju inte direkt känd för att hålla inne med sina känslor. Heart of hockey. Hjärta och smärta. Finns väl ingen annan publik i landet som så konstant upplever sig förfördelad? Ja, det skulle väl vara delar av AIK:s då. Passande nog företräds Modo-supparna av sin lagkapten på isen. Surpuppan Susse vet hur en zebra ska tas.

När Niklas Sundström gråter tröstar man. Gammalt domarordspråk.

lördag 20 oktober 2012

Pöjkera längst fram

Hockeyhelgen började på bästa sätt: AIK dam mosade HV71 Queens på Ritorp och AIK J20 mosade Dif Princesses på Hovet.

Eftersom de två matcherna startade exakt samtidigt tvingades jag prioritera. A-lagshockey är alltid A-lagshockey, tänkte jag. Och AIK dam är alltid AIK dam. Dessutom hade jag ju som bekant bäddat för gaykväll på förhand med pöjkera Prozac och Klabbe the King. Enkelt val således. Ritorp lockade och pockade och AIK dam gjorde mig knappast besviken. Redan en bit in i första perioden grälade Prozac och Klabbe som ett gift gammalt par, och mittemellan dessa båda lätt åldrade men välkammade bohemer hängde jag på räcket och njöt av den underhållning som bjöds.

Min favorit och nya idol, Linnéa Bäckman, spelade tyvärr inte idag. Det var tråkigt. I övrigt var det mesta roligt.

AIK inledde naturligtvis lite segt. Det blir liksom lätt så när 91:an Bäckman saknas i laguppställningen. Det var 0-0 efter första perioden, mot ett lag som trots sitt mäktiga efternamn är hopplöst sist i serien. För en vecka sedan vann Gnaget med 5-0 i Jönsköping. Skottstatistiken i Prolympiahallen: 67-19 till AIK. Men Riksseriens okrönta jumbodrottningar höll alltså tätt första tjugo på Ritorp. Därefter blev det dock åka av. Klasskillnaden var stor så stor och segersiffrorna kunde och borde ha blivit större än 6-1. Om det nu inte hade varit för HV71:s duktiga keeper, Sabina Eriksson. Hon stod för så många räddningar att till och med Klabbe tappade räkningen.

Line Bialik Øien snurrade med fart och finess och gjorde både 1-0 och 2-1. Strax därefter var hon oerhört nära att bli tremålsskytt, men skottet tog i ribbans underkant. På returen högg Fanny Rask och petade enkelt in 3-1. Själv hävdade jag bestämt att pucken var över linjen redan innan Rask hann fram. Men det var den kanske inte. Hur som helst var det Øiens mål. Precis som för övrigt AIK:s
6-1 var det. Inget ont om Fanny, som återigen höll sig Rask på en retur, men det var ju Øien som "gjorde" målet. Denne Line Bialik Øien är fruktansvärt bra. Snabb, teknisk, målfarlig. Grymt sevärd!

Precis som för en vecka sedan vann AIK skotten med förkrossande siffror: 55-19. Med Linnéa Bäckman i laget hade Gnaget gjort minst ett par mål till! Jag sär, jag sär...

En sak som faktiskt grämer mig en smula är att Amanda Lundell fortfarande inte gjort mål den här säsongen. Hon har liksom HV71 ett efternamn som förpliktigar, om än på ett helt annat sätt än flickorna från Småland. Ni kan ju fethaja att det finns en låtskatt att ösa ur för den som bara längtar efter att få lovsjunga Amandas färdigheter på isen! Hon gör mig inte galen än men inte särskilt lycklig, lycklig heller. Men kärleken förde oss samman och jag är säker på att det lossnar snart. Tro mig Amanda, jag är på din sida!

Men jag vill ha mål, mål, mål och höja en skål, skål skål. För AIK dam. För Bialik Øien och Linnéa Bäckman. Och för the two and only Lundell. Så sant som jag älskar detta laget och så sant som jag tack vare AIK dam, på vuxendomens höst, har fått återuppleva känslan av att vara en utav pöjkera längst fram.

onsdag 17 oktober 2012

Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

AIK gick in i säsongen med löftet att man skulle ge allt. "Nu ger vi allt", sa Dicken, Fish och Blomdahl. Sen gick de sönder. "Nu ger vi allt", sa Viklund och Sandberg. Sen gav de bort allt. "Nu ger vi allt", sa Nordström. Sen gav han allt men fick inget igen. Och på Hovet gapade sektionerna halvtomma. Och i båset var det ingen ordning alls. Och Perra blev ifrågasatt och Gozzi likaså och laget blev utbuat och själv hävdade jag bestämt att årets upplaga av Gnaget var den sämsta jag sett sedan 2001/02.

Men det var då det. Och nu är det nu. Nu är det ett annat AIK än det var för ett par veckor sedan.

Förutsättningarna inför kvällens match i Gävle var dessa: Seriens bästa hemmalag skulle ta emot seriens sämsta bortalag. Serieettan mot serietian. Regerande svenska mästarlaget Brynäs mot ett skadedrabbat AIK. Ändå hade jag på känn att det skulle bli en bra kväll ikväll. Och det blev det ju. AIK har haft relativt lätt i Gävle de senaste säsongerna, vunnit mer än man förlorat i Läkerolen och kanske satt griller i huvet på Jonsson & Co. Helt klart har Brynäs problem med AIK. Att Brynäs dessutom kom till spel med en färsk tripp till Finland i benen gjorde inte förutsättningarna sämre; det fanns faktiskt en hel del som talade för att AIK skulle ta höstens första bortaseger ikväll.

* * *

Det var mycket som var vackert ur gnagisk synvinkel i Gävle. Känner att jag måste nämna några av alla avgörande sekvenser som etsade sig fast:

Fredrik Hynnings fräcka och läckra mål fram till 1-2, då han först lurar klumpedunsen Sundqvist och sen sätter full fart mot kassen, fintar upp Rahm på läktaren och lägger in pucken.

Tobias Viklunds uppoffrande spel framför egen kasse, då han i mitten av tredje perioden täcker skott med ansiktet före.

Samme Viklunds sargpass till Hynning, Hynnings skridskoåkning och framspelning till Jocke Nordström och Nordströms avslutning fram till 1-4 i spel fyra mot fem.

Daniel Larssons räddning på Widings skott vid ställningen 1-3 (eller om det var 1-4).

Esa Pirnes två tacklingar i ett och samma byte, som på sätt och vis blir startsignalen på AIK:s resning ur den djupa svacka som man dessförinnan försatt sig i under inledningen av andra perioden.

Perra Johnssons ärliga och öppenhjärtiga sätt att svara på svåra frågor efter matchen.

* * *

Det finns mycket att lyfta fram efter en seger som den ikväll. AIK är helt klart på rätt väg men vi ska inte sväva iväg för den sakens skull.

Vid enstaka tillfällen gjorde sig tidigare synder påminda. Det både duttades och pluttades ett par gånger för mycket i egen zon. Svackan i inledningen av andra perioden hade kunnat kosta segern. Vi drar på oss flera onödiga utvisningar i offensiv zon... Men i stort så gör AIK en riktigt bra och gedigen match. Som supporter blir man stolt över laget. Man blir stolt över den moral och krigarmentalitet som finns bland både spelare och ledare. Och man blir stolt över att höra alla gnagare på plats, som sjunger och stöttar laget matchen igenom.

* * *

Fram till för inte så länge sedan var det AIK som bjöd på chanser och motståndarna som tackade och tog för sig. Sedan andra perioden i Linköping är det nästan tvärtom.

AIK jobbar hårdare, smartare och bättre än man gjorde före LHC borta. De individuella misstagen blir färre i takt med att spelarna ligger närmare varandra och ser till att hjälpa varandra ur trängda lägen. Passningarna sitter, farten är högre. AIK skjuter mer, driver bättre och hårdare på mål. Dåliga lag får studsarna emot sig, låter motståndarna ta hand om returer och femti-femti-puckar. Bra lag däremot har flyt, får studsarna med sig och tar saken i egna händer. Det är inte en fråga om tur, det är en fråga om skicklighet och hårt, smart jobb.

AIK:s vinster över Luleå och Brynäs har varit välförtjänta. De sex senaste poängen är kvitton på att Perra och pöjkera gör saker och ting rätt. Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

tisdag 16 oktober 2012

BB presenterar stolt:

Tisdagen den 23:e oktober blir det TJEJKVÄLL på Hovet. Ett härligt initiativ från AIK! Black Boris vill naturligtvis inte vara sämre.

Att anordna en killkväll på Hovet känns emellertid inte särskilt lockande. För ärligt talat; killkvällar har vi ju på Hovet för jämnan. Utan att stödja mig på någon som helst vetenskaplig undersökning hävdar jag bestämt att pojkar, killar, män och gubbar normalt sett - och ur ett könsperspektiv - utgör en betydande majoritet av Hovets hockeygluttande besökare. Kvinns är i minoritet. Även om Mariga Mary m.fl. många gånger överröstar både pojkar och män.

Men jag vill fortfarande inte vara sämre än AIK. Därför är jag extra innovativ och skön.

Lördagen den 20:e oktober anordnas, i sann inofficiell AIK-anda, en glad och grann GAYKVÄLL  på Ritorp. I samband med AIK Dams match mot HV71 Queens blir det Gnaget, glitter och glamour. Det blir hockeysnack och hockeyklack med feeling och fist i luften. Det blir powerbreak med Prozac och bend over med Boris. Vi hänger, klänger och svänger på räcket. Vi är killar som gillar killar som gillar tjejer som kan skjuta. Och Greken dansar go-go! Om han kommer vill säga, vilket han tyvärr alltför sällan gör nuförtiden.

Förutom en spännande Riksseriematch får du kaffe, mazarin och exklusivt förspel med Klabbe. Under kvällen kommer inga fina priser att lottas ut från vare sig Rosa Bandet, Audi Stockholm, Scandic, SJ, SGA, Stureplansgruppens arenacatering eller Rosa Skrot. På programmet står heller ingen musikunderhållning från de tuffa tjejerna från trion Wild Wives. Priset är å andra sidan lågt. De första sex gaygängen som pröjsar entré kan naturligtvis inte räkna med skjuts till och från Ritorp med privatchaufför, men de får se Klabbe visa röven!

För den som inte får nog på lördag står dörren till Ritorp även öppen på söndag. Då tar AIK Dam nämligen emot Linköping. Väl mött!

söndag 14 oktober 2012

Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig

Du kan inte ljuga för ett hjärta och jag kan inte påstå att det var med stora förhoppningar jag gick till Hovet igår. 0-5 tippade jag i matchbladet. Farsan Baloo var något mindre negativ, 1-5. Furste och siste målskytt: Nicklas Jensen. Åtminstone en siffra rätt, eller två. Men i övrigt gnäll. Baloo hävdade bestämt att det såg segt ut redan på uppvärmningen. Och då var ändå inte Björn Melin med. Själv ljög jag och sa att jag hade svårt att engagera mig. Jag var uppgiven och trött, ärrad och bränd.

En bit i andra perioden kom jag på mig själv med att säga till sorgen: Warum all this black stuff?

Det hade fram till dess varit AIK mot Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK mot Luleå i Elitserien. Mållöst, småtrist och åka, åka, åka, puttas, puttas, knuffas. Rönken-hockey och Kuleå. Schackdragens okrönte bondlurk Bulan såg ut att lida pin på bortabänken. "Men smäll pa da", tror jag han tänkte. Och Anton Hedman satte in en halvmesyr till armbåge men mycket mer var det ju inte. Bröderna bråk liknade mest bröderna tråk. Chris och Cam. Kiss och kram. Eller nåt.

Ja, det hade varit AIK-Kuleå som vanligt. Men sen vaknade vi i publiken. Och då vaknade laget på isen. Ingen ramsa slår "Kom igen Gnaget". Precis som mot Växjö svarade spelarna upp med att höja sig ett snäpp. Edgars Klavins klev in och klev fram. Fixade ett powerplay till AIK som Esa Pirnes utnyttjade på bästa sätt. Hans vältajmade direktskott kan få den mest uppgivne att känna hopp. Därpå samarbetade Sandberg och Klavins, tog för sig när Luleå gav med sig, och hittade Jensen vid första stolpen. Hoppets låga blev till brinnande tro. 2-0 och därefter stabilitet.

Det blev AIK-Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK-Luleå i slutspelet. AIK gjorde mål. AIK var det bättre laget. AIK avgjorde i andra perioden. För utomstående betraktare, eller Luleå-supportrar för den delen, måste matchen ha tett sig tåkig och trist. Men ur mitt och många andra gnagares perspektiv var det en hockeylördag att känna lycka över. Sett ur vår utsatta position var det den perfekta matchen. Vi fick se ett lag som visste vad det ville och gjorde vad det skulle. Juniorerna Klavins och Jonathan Andersson bidrog i högsta grad. Och Daniel Larsson höll nollan!

* * *

Samtidigt i en annan del av Sverige gick Timrå åter på pumpen. Rögle fick med sig en pinne från Jönköping. Ett par timmar efter att AIK tagit säsongens tredje trea inkasserade Växjö sin nionde nolla.

En titt på tabellvetet ger oss fyra lag som slåss i botten. Frölunda hör antagligen inte dit. Om AIK fortsätter att spela som i de fem senaste perioderna så har vi alla möjligheter att slåss om en slutspelsplats.

Men det håller inte i längden att gå runt på så få gubbar och glada gossar. AIK dras med alldeles för mycket skador. Fortsätter detta mönster att breda ut sig så måste Gozzi ta in spelare utifrån.

* * *

Men en seger är en seger är en seger. Perra har mitt stöd. Och från botten finns bara en väg, det är opp!

lördag 6 oktober 2012

It's gonna be a long walk home

AIK besegrade Växjö till slut. Men det var krampaktigt, segt och spelmässigt dåligt många och långa stunder.

Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.

* * *

För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.

* * *

Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.

Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.

* * *

Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.

Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.

Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.

* * *

Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.

* * *

Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.

fredag 5 oktober 2012

Rå och kall fakta enligt Tomas Ros

Härmed rekommenderas alla som är intresserade av hur Tomas Ros arbetar med statistik och faktauppgifter att följa denne på twitter.

Då jag tidigare idag ifrågasatte hederligheten i att, som Tomas Ros dessförinnan gjort, jämföra september månads publiksiffror i ES 2012/13 med hela säsongens publiksiffror i ES 2011/12, och utifrån denna grovt missvisande jämförelse hävda att ES i höst drabbats av en publikkris, svarade Ros så här:










Rå och kall fakta enligt Ros således. Rå och kalla fakta som alltså bygger på vinklad och, enligt min mening, irrelevant statistik.

För att överhuvudtaget kunna dra några slutsatser om förändrade publiksiffror så här tidigt in på säsongen måste man naturligtvis jämföra säsongens siffor hittills med motsvarande period i fjol. Sagt och gjort. Så här såg det ut på Hockeyligans hemsida i förmiddags:

Säsongsöversikt 2012/2013. Klicka på bilden för högre upplösning.















Som alla kan se har publiksnittet sjunkit för vissa lag samtidigt som det ökat för andra. Att utifrån dessa siffror tala om publikkris, och dessutom antyda att denna "publikkris" skulle vara en följd av att Hockeyligan (med undantag för Modo och Frölunda) sagt nej till
lockoutade NHL-spelare på korttidskontrakt, vore inte bara löjligt. Det vore rent av korkat. Och minst sagt oseriöst.

Inte desto mindre väljer Tomas Ros att vinkla statistiken till sin fördel. Han suddar helt sonika ut en kolumn, nämligen den som visar motsvarande publiksnitt för samma period i fjol. Sen använder han sin vinklade statistik i syfte att propagera för fler NHL-spelare på korttidskontrakt. Det är inte utan att man blir fundersam: Är det så här Tomas Ros vanligtvis jobbar med fakta, eller hade han bara lite otur just idag?

Frågan är värd att reflektera över. Och den kan vara bra att ha med sig nästa gång man läser en artikel som bygger på "rå och kall fakta" signerad Tomas Ros.

Trapped (Ooh Yeeeeah)

Ett fall framåt. Det kan vara klyschornas klyschigaste klyscha. Men hellre en klyscha man drar än en karlssonsk kommentar.

Det blir snart anledning att återkomma till Janne Karlsson men innan dess ska kvällens förlust i Schtaan avhandlas. Det blev en match som man sett förut. AIK började bra men hade svårt att skapa de riktigt heta chanserna. Skellefteå växte sig vassare ju längre första perioden led. I andra tog de över totalt. Niklas Lundström stod upp bra i kassen men tyvärr släppte han två mellan benen. Särskilt första målet får han ta på sig. Där junis-fjunis-skyndade han sig upp på grillerna i ett läge där det enda rätta hade varit att hålla sig kall, sitta kvar och täcka bort returen. Men det går fort där nere, ingen är perfekt. Och Lundström räddade AIK kvar i matchen när Skellefteå blåste på som värst i andra perioden.

Jag lutar mer och mer åt att tro på Lundström som förstekeeper före omgång 20. Larsson får finna sig i konkurrensen.

AIK borde ha förlorat matchen i andra, men mot slutet av perioden slog Skellefteå av på farten och Oscar Ahlström passade på att slänga in en reducering. Faktum är att Gnaget var en hårsmån från att kvittera sekunderna före paus. I tredje perioden drog AIK tidigt på sig ett långt tre mot fem, men tack vare Lundström, Fredrik Carlsson och några till lyckades vi reda ut den stormen. Sen var det ytterst nära en kvittering. Broc Little fick ett friläge med Pukkplokks-Jocke i Byske-buren. Tyvärr räddade den lurken. Istället stack hemmalaget fram och slog spiken i kistan. Gnaget fick på pälsen och gick i fällan. Vi kom nära så nära men bästa laget vann. Inget snack om den saken. Även om AIK gjorde en tapper och hedervärd insats.

* * *

Stefan Johansson gjorde comeback och jag tycker att han var bra. Det känns så tryggt att se 17 och 37 tillsammans. Likt ett strävsamt gammalt par sorterade de ut arbetsuppgifterna. Carlsson sträckte långa klubban, Johansson skötte uppspelen. Dominanten och Eleganten. Jag ger mig fan på att Johanssons återkomst får Carlsson att bli Elitseriens bästa defensiva back. Och jag är övertygad om att Johansson har en landslagsplats i sikte. Det är till att vara positiv ikväll, tror jag. Trots att vi alltså torskade för nionde gången av tio i Skellefteå sedan 2010. Och trots att AIK:s fotbollslag lite senare på kvällen tappade en ledning och föll mot Dnipro i Euro League.

* * *

Idag var det kanelbullens dag. På lördag är det mazarinens dag. Precis som det alltid är när AIK spelar på Hovet.

* * *

Jonas Fahlman är som han är. Många gånger har han en poäng som heter duga, många gånger är han bara för trist. Som ikväll. Han tycker synd om Perra, skriver han. Men det är inte synd om Perra. Perra basar över pöjkera och pöjkera är på G. Jag sär, jag sär. På lördag mosar vi Lökers. Bröderna Ahlström agerar kungar, Hovet gungar och Janne Karlsson jämför sitt lag med en tsunami.

Jag trodde han skulle få sparken före jul, Jannne K. Nu tror jag han får sparken före november. In Sweden we call it a kick!

Karln är ju uppenbarligen helt ur balans. Laget gör inte som han säger. Sam Hallam knackar på dörren och Öman har antagligen inte varit med om maken. Sopiga Växjö har fortfarande inte gjort ett enda mål i power play, nyförvärven underpresterar och laget sjunker som en sten i tabellen. Klart som fan att Janne Karlsson tappar alla proportioner. Klart som fan att han häver ur sig.

* * *

Som gnagare ska man kanske inte vara så kaxig, men vad man bör och vad man gör är två helt olika saker. Själv ser jag ljuset i tunneln. Jag vet att solen går upp även i morgon. Jag deppar över en torsk men skiner inte mindre för det. En seger på lördag och AIK har tagit sex av nio pinnar på de tre senaste. En seger på lördag och vi är i allra högsta grad med och slåss igen. Det är inte bara vi som har haft problem i inledningen av serien. Kolla Växjö. Kolla Rögle. Kolla Timrå. Och kolla in goa gubbars gamla Frölunda, som snart kan vara fast i bottenskrapet de med.

Mycket tyder redan nu på att vi kommer få se ett avsågat skikt i den nedre delen av tabellen den här säsongen. AIK kan vara där men AIK ska inte vara elva eller tolva. Inte efter 55 omgångar.

Vi har redan gått i fällan ett par gånger för ofta i inledningen av säsongen. Vi har bjudit på för mycket, gett bort för många matcher. Men efter kvällens insats i Skellefteå tror jag hårt på en riktig resning. Jag hade för all del gärna sett ett par nyförvärv, och jag är säker på att de kommer vad det lider. AIK har som vanligt gått in i säsongen med en tunn trupp. Två-tre gubbar lär ansluta innan det här är över. Ska vi säga en back och två forwards? Gozzi musslar men jag är säker på att han pusslar i smyg. Än har vi inte sett det färdiga lagbygget 2012/13. IGWT, som min alltid lika positiva vän Eddie brukar säga.

* * *

Well it seems like I'm caught up in your trap again
And it seems like I'll be wearin' the same ol' chains
Good will conquer evil and the truth will set you free
And I know someday I'll find the key

torsdag 4 oktober 2012

Further on up the road

I kväll vankas det äntligen buskis i Byske igen. Skellefteå away. Ett efterlängtat möte mellan klubben som tror att den är hela Sveriges AIK och klubben som vet att den är hela världens AIK.

Ett slags derby, om man ska tro på tidningarna. Vilket man naturligtvis inte ska. Skellefteå AIK är egentligen lika ointressant som förening och glesbygdskonstruktion som Växjö Lökers. Men på något vis måste man ju skapa intresse. Och jag menar, vi är ju trots allt i underhållningsbranschen. Så låt gå då för att de nedrans bondlurkarna inte längre bara gapar utav fasa. Låt dem även gapa utav småstadsångest och komplex!

* * *

Som lag betraktat är Skellefteå trots allt av intresse. De krossade våra drömmar om guld i våras och har överhuvudtaget gjort det svårt att vara AIK:are i Skellefteå de senaste två säsongerna.

Resultatraden är allt annat än smickrande:

Säsongen 2010/11 spelade AIK tre matcher i Skellefteå.
Facit: 3-2, 5-4 (efter straffar) och 6-1 till hemmalaget.

Säsongen 2011/12 spelade AIK sex matcher i Skellefteå.
Facit: 4-3, 2-1, 1-4, 5-1, 8-2 och 5-3.

På nio försök har AIK alltså bara lyckats vinna en gång. Det säger naturligtvis en hel del om hur hemma AIK känner sig i Skellefteå. Och det säger onekligen en del om våra chanser att vinna ikväll.

* * *

Men historia är historia och det finns ingen anledning att plaska runt i sörjan av tider som passerat. Allt det bästa är det som är nytt, och ikväll ska AIK visa att vinsten mot Rögle inte vara en tillfällig resning av ett latent impotent lag. Varje match är lika viktig. Växjö kommer till Hovet på lördag men det går inte att stirra sig blind på den måstematchen. Det står tre poäng på spel i Skellefteå. Vi ska ta seden dit vi kommer och norpa minst två av dem.

* * *

Ett av AIK:s största problem så här långt tycker jag har varit spelet vid blålinjerna. Man tar för många konstiga beslut, går bort sig både på egen och offensiv blå och ger motståndarna spelvändningar och numerära överlägen. Med tanke på Skellefteås erkänt vassa omställningar är jag därför en smula orolig inför ikväll.

Skellefteå har emellertid inlett säsongen svajigt, det har varit upp och ner från match till match. Ena matchen öser de in mål, andra matchen är de uddlösa och tama. Om det beror på dem själva eller motståndarna vete fan. Antagligen är det väl som det brukar med den saken, en kombination av båda delarna.

* * *

En sak är jag säker på. Om AIK spelar lika slafsigt i egen zon som i första perioden mot Rögle får vi stryk. Jag kanske larvar mig nu men ärligt talat blir jag konfunderad när Anders Hultin säger att AIK gjorde "en riktigt bra första period mot Rögle". Visst, AIK gjorde fyra mål, varav tre i PP, men hur såg det ut bakåt?

Det är möjligt att Hultin säger som han gör för att stärka laget men om han på allvar tror sina egna ord är det oroväckande. AIK vann fullt rättvist över Rögle men ingen kan inbilla mig att spelet var särskilt bra. Det var två bottenlag som gjorde upp och det ena var mindre dåligt än det andra. Om AIK ska klättra i tabellen måste allt bli bättre. Betydlig bättre.

* * *

Stefan Johansson gör välkommen comeback ikväll och det känns förstås bra. Med Viklund, MacNevin, Carlsson och Johansson i laget har AIK fyra högklassiga elitseriebackar på isen. Det lär behövas ikväll. Trots min pessimistiska infallsvinkel tror jag på AIK.

Tips: Skellefteå - AIK 3-4. Björn Melin avgör i sudden.

tisdag 2 oktober 2012

Jag räknar med ett mirakel

Det kanske inte är läge att dra på sig rosa träningsoverallen än men ett äntligen kan vara på sin plats. Äntligen en seger och tre poäng!

Det blev en resning utan Dick, men väl med a Little bit of Broc. Littles mål fram till 5-2 gjorde min kväll i kväll. "Åååk då!", hörde jag mig själv kvida på A9. Och Little åkte. Som han åkte! Det är viljemål som Littles som symboliserar en resning. Det är jublet inför klacken som väcker liv i pulvriserade drömmar. Och som kanske väcker lusten att gå på hockey till liv i några av alla de gnagare som ännu en gång valde att välja bort AIK:s hockeylag. Som ännu en gång visade hur lite de egentligen bryr sig.

En kväll som denna ska man naturligtvis inte klaga, men scenen är min och här gör jag som jag vill. 3708 åskådare är inget annat än en skam. Vi som var där är fria från skuld, och kan kasta den första symboliska stenen. Det här är inget glashus, det är ett krasrus.

* * *

Leif Boork kan förvisso verka mer än lovligt bäng. Inte desto mindre har han med jämna mellanrum en poäng. Häromdagen skrev han en krönika om AIK:s brist på ledare. Huruvida han hade rätt eller fel angående ledarskapet på bänken lägger jag mig inte i. Men när Boorken pekade på spelarna och hävdade att varken Josefsson, Pirnes eller Melin är några ledare höll jag med honom. Just därför känns det så bra att just Pirnes och Melin klivit fram och lett lagets offensiv i de senaste två matcherna. Just därför känns det så bra att båda dessa herrar har börjat motbevisa Boorken och belackare som mig. Pirnes och inte minst Melin förtjänar ett par rejäla ryggdunkar.

Något annat som kändes bra ikväll var att Josh MacNevin markerade sin närvaro direkt. Och att Tobias Viklund var bäst på isen.

Så bra som Viklund var ikväll, var han kväll efter kväll efter kväll för ett år sedan. MacNevins och Viklunds backspel fick mig nästan att glömma att Dick Tärnström drabbats av diskbråck. Men bara nästan. Jag lider med Dicken och önskar att det löser sig med ryggen. Vis av erfarenhet vet jag dock hur jävligt det kan vara. Diskbråck är ingen kul skada att få, om det nu finns några sådana. Särskilt inte när man börjar närma sig slutet av karriären. Det finns nog en viss risk att AIK:s lagkapten och ledare har gett och sett sina bästa stunder. Bara att hoppas, hoppas på någon slags mirakelkur. AIK behöver sin Big Dick!

* * *

Lasse Kukkonen är en stabil back i Rögle. Men om man är fräck och fintar upp han på läktaren så kan man på läktaren va käck och kalla honom för Lasse Kuk-konen.

* * *

Kvällens bästa - förutom matchen, målen och mazarinen - var mina souvenirköp i AIK-shopen: Två stycken så kallade warface-masker, en svart och en vit! Tillsammans med godispuckarna är dessa masker de bästa prylar AIK tagit fram sedan... guldvipporna, eller nåt. Jag kan knappt bärga mig från att dra på mig ena masken. Men eftersom jag tänkte att lillgrabben ska få dem i present så nöjer jag mig med att beundra dem ikväll. Förhoppningsvis får jag låna en framöver och därmed bli farsan som är nånting mittemellan Honken Holmqvist och Fantomen och hans häst!

* * *

Apropå Honken så blev hans flagga föremål för kvällens sämsta. Skändad och ihopknögglad hängde den och inte ens halvdinglade som en krympt swimmingpoolsdoppad korv i Hovets tak. Vore det inte för Gnagets efterlängtade och fett sköna seger hade jag krävt någons avgång. Eller åtminstone i sann AIK-stil demonstrerat utanför en ambassad.

När Honken vakta kassen, var det lite stil på Gnaget!