tisdag 30 augusti 2011

När jag kysser Hovet

Ibland behöver man påminna sig om hur det var för att uppskatta det man har.

I morgon kväll är det äntligen dags för AIK att spela match på Hovet igen. Gissa om jag har längtat. Nog för att det bara är en i raden av träningsmatcher och nog för att motståndet består av ett numera allsvenskt SSK. Men ändå. Det är något särskilt varje gång, att ta promenaden uppför backen och över bron och se den där blå Hovet-skylten som lockar och drar. Det är ett av mitt livs stora nöjen. Att få gå på hockey, att få se mitt älskade AIK in action.

Eftersom jag bor blott ett stenkast från Hovet så händer det att jag går förbi även dagar då det inte spelas match. Ganska ofta går jag förbi, alltid med hockey i huvudet. Det är märkligt men verkligt; intresset som jag upptäckte som litet barn, som växte sig tokstort i tonåren men som mattades en aning runt tjugo, är idag större än någonsin tidigare. Jag tror det har med livets gång och min egen växelsång att göra. Efter att ha  kaosat runt i tillvaron under alldeles för lång tid har jag på senare år fått styrsel på mig själv. Jag lever numera ett inrutat men behagligt liv. Jag har min familj, mitt hem, mina studier, mina måsten. Och så AIK förstås.

Det finns nuförtiden få saker i min värld som går upp mot en kväll med Bång och kompani på isen och högtryck på läktarna. Känslan av att stå inne på Hovet i väntan på match, med halsduken i luften och med matchprogrammet i bakfickan, sjungandes Å vi e AIK - den känslan vill jag alltid återvända till. Därför tar jag backen upp till Hovet i morgon kväll. Därför går jag över bron och ser skylten på håll. Att det bara är en i raden av träningsmatcher och att trycket på läktarna därmed kanske uteblir spelar mindre roll. Det är AIK och det är Hovet och det är Gnagarhjärtat som slår.

* * *

När jag kysser Hovet är jag fri från alla hämningar
När jag kysser Hovet försvinner alla främlingar
Då är vi alla och envar, allt vi har
och vi lever här och nu i denna stund

måndag 29 augusti 2011

Hammarbys A-lag

Här är Hammarbys A-lag
Här är Hammarbys fans
Alla kommer från Söööder
Och de älskar Hammarby


lördag 27 augusti 2011

Lördagsgodis: YLE Teksti-TV

Jag tillhör kategorin sportfånar och nyhetsknarkare som är beroende av Text-TV. Livet utan television hade i sig varit torftigt men livet utan Text-TV hade varit rentav outhärdligt.

Jag inleder varje ny dag med en glutt och avslutar varje gammal dag med en glutt. Däremellan gluttar jag så fort jag kommer åt. Text-TV är som en drog som jag varken kan eller vill sluta med. Internet är så klart också bra på många sätt men jämfört med Text-TV så är det en fluga. Sedan dagen då jag upptäckte att det gick att få in Text-TV även på Internet så är jag dock böjd att erkänna storheten med det världsvida nätet. Och nu snackar vi inte bara svensk Text-TV på skärmen. Även finsk Text-TV går ju alldeles utmärkt att glutta på!

Idag gick det att följa AIK via YLE Teksti-TV. Tyvärr redovisade de inte Gnagets målskyttar så dem fick jag ta reda på HÄR istället.

1-0 BLOMDAHL (Videll, Johansson)
2-0 NORDSTRÖM
3-1 GYNGE (Carlsson, Sandberg)
4-2 GYNGE (Viklund, Rudslätt)

Efter dagens härliga seger längtar jag till onsdag kväll. SSK kommer till Hovet och Kringelknutten med. Redan i morgon värmer jag dock upp med att se Knuttens förmodade fotbollsfavoriter få storstryk på Råsunda.

fredag 26 augusti 2011

Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll
Rudslätt - Steen - Gynge
Salmonsson - Rosén - McDonell
Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...


Läs även: Replik till Ragnar

torsdag 25 augusti 2011

En travestits bekännelser

Hej, jag heter BB och jag är travestit.

Sedan lite mer än ett år tillbaka ägnar jag mig stolt och utan skam i kroppen åt travestins ädla konstart. Det innebär att jag med jämna mellanrum låter sy om andras språkdräkter. Dessa språkdräkter klär jag sedan på mig inför allmän beskådan.

Jag vill gärna se mig som en självutnämnd uttolkare av gnagiska bud i allehanda visor, låtar, dikter och ramsor. Huruvida bloggens publik uppskattar mina ansträngningar låter jag vara osagt. Huvudsaken är faktiskt, hur förljuget det än låter, att jag själv har kul medan jag travesterar. Och det har jag. Faktum är att jag rentav njuter så in i Norden av att leka med orden. Därför kallar jag också mina färdiga omskrivningar i bestämd form för lustmorden.

Det händer emellertid att jag misslyckas å det grövsta i mina försök att travestera. Då känner jag mig dålig och depressiv. Som en slags  buskisbandit till skittravestit. Men då och då lyckas jag faktiskt sno ihop en träffsäker text. Då känner jag mig böjd att vara nöjd. Då får jag puls och blir Bångus. Då ställer jag mig framför spegeln och tänker: Släng dig i väggen BB King. Det är jag som är Kung BB.

Just denna kväll har jag (åtminstone än så länge) inte ägnat mig åt att travestera. Däremot har jag följt AIK via twitter samt gjort en mindre inventering av mitt bloggarkiv. Till min stora förnöjsamhet finns nu samtliga boriska lustmord samlade under rubrikerna "En travestits bekännelser" och "Bellmania" i bloggens högerspalt. För sakens skull avslutar jag detta stycke bloggprosa med att travestera gnagaren och A-lagaren Eddie Meduza: Det är ord och många visor!

Läs även: Travestiter av Jämtleksing.

* * * * * * * * *
Må de älska oss, blott befrukta oss

onsdag 24 augusti 2011

AIK:s försäsong 2011: Läget i laget

Jag har sett två utav AIK:s hittills tre spelade träningsmatcher. Brynäs i Märsta gjorde mig positiv och glad. Timrå i Sollentuna gjorde mig negativ och sur. Det är svårt att dra några slutsatser utifrån det lilla som hittills hänt men man kan förstås få tycka till lite ändå. Så här tycker jag om våra spelares insatser hittills:

MÅLVAKTER

30. Viktor Fasth
Hade en svår match mot Brynäs. Fick tämligen lite att göra och såg inte helt övertygande ut i rörelserna. De nya skydden bidrog kanske till att Fasth såg lite stel ut. Släppte en puck som han normalt ska ta. Sin vana trogen vägrade han att släppa in mer än två. Skadefri startar han garanterat säsongen som ohotad förstemålvakt.

35. Markus Svensson
Gjorde sin första hela match i AIK-dräkten mot Timrå igår. Såg nervös och ringrostig ut och släppte in ett par-tre billiga mål, varav det ena föregicks av en bjudning som hette duga. Kommer att ges fler chanser under försäsongen men så länge Fasth förblir frisk lär Svensson få finna sig i att vakta båsdörren i eliten. Kommer att spela i tröja nummer 29 i Elitserien.

BACKAR

4. Fredrik Svensson
Såg rätt risig ut mot Brynäs då han gjorde flera konstiga misstag i egen zon. Inte riktigt vän med pucken mot Timrå heller. Minst sagt stabbig. Möjligen är defensivspecialisten Svensson trögstartad, vilket inte är ovanligt när det gäller spelare av den lite äldre sorten. Har spelat i par med offensive Aspeqvist i båda matcherna.

6. Dick Tärnström
Har sett helt okej ut. Gör det han ska och gör det ganska bra. Mot Timrå såg han, precis som de flesta av sina lagkamrater, seg och disträ ut. Har inlett försäsongen som han avslutade i vintervåras: i backpar med Liwing. Skadefri blir Dicken en av AIK:s viktigaste spelare även denna säsong.

7. Tobias Viklund
Mycket bra mot Brynäs. Ville ha och fick mycket puck, följde med i offensiven och fick äran att avgöra matchen. Betydligt sämre mot Timrå. Särskilt i egen zon såg han virrig ut. Rejält uppsnurrad vid ett tillfälle då han tittade för mycket på pucken. Viklund kommer att spela i tröja nummer 16 i Elitserien.

12. Patrik Nemeth
Svårbedömd. Såg stark ut mot Brynäs om än lite ivrig in i närkamperna emellanåt. Har spelat båda matcherna ihop med Vikllund. Personligen hoppas jag att Nemeth får ett A på bröstet lagom till premiären. Jag tror att han skulle växa med ansvaret. Tänk Ekman-Larsson i Leksand för två år sedan.

17. Fredrik Carlsson
Har som alltid nuförtiden spelat i backpar med Stefan Johansson. Stabil mot Brynäs, mindre bra mot Timrå. Var faktiskt nära att bli målskytt igår, vilket om det hade inträffat hade varit lika med en mindre sensation. Går mot en fin säsong som en av seriens bästa defensiva backar.

23. Jonas Liwing
Blandar och ger. Emellanåt riktigt vass i passningsspelet. Såg spelsugen ut mot Brynäs men trött ut mot Timrå. Trivs ihop med Dicken, då han ges utrymme till offensiva framstötar. Kan få det tufft denna säsong, då konkurrensen är något hårdare än i fjol.

24. Christopher Aspeqvist
Huddingespelare på try-out. Frejdig bekantskap som har gett ett inspirerat och spännande intryck. Trivs med puck och visar att han vill vara med i spelet. Kan mycket väl bli kvar i AIK. Aspeqvist är en offensivt lagd rightskytt som kan komma att ge främst Liwing och Viklund men även Svensson en match om speltid i Elitserien.

37. Stefan Johansson
Precis som Carlsson bra mot Brynäs. Stark offensivt och skicklig på att komma till skott. Mot Timrå gick däremot det mesta snett. Slarvig i passningsspelet, slafsig i  närkamperna och rent av klumpig i sina offensiva utflykter. Men Johansson har hög potential och utgör ihop med Carlsson normalt AIK:s mest pålitliga backpar.

 CENTRAR / FORWARDS

10. Richard Gynge
Söker alltid skott, precis som han ska. Har haft en del lägen, både mot Brynäs och Timrå, men inte lyckats förvalta dem. Spelat båda matcherna med Steen och Rudslätt. Kedjan var framgångsrik i vintras och lär förbli intakt. Satte faktiskt en patenterad handledare i krysset mot Brynäs. Spelet dock avblåst halvsekunden innan.

13. Joakim Nordström
Den enskilde spelare som imponerat mest hittills. Till och med bra mot Timrå, vilket säger en hel del med tanke på hur kasst större delen av  laget uppträdde. Spelade mot Brynäs mellan tvillingarna Ahlström och var bäst på plan. Mot Timrå tog han plats mellan David Lillieström-Karlsson och Patric Blomdahl. Med den äran. Nordström går med stor sannolikhet mot ett rejält genombrott denna säsong. Stark, spelskicklig, vass på grillorna och lagom målkåt. Har troligen alla verktyg som behövs för att lyckas.

14. Daniel Rudslätt
Såg pigg ut mot Brynäs, bra fart på rören. Är vältränad och tycks inte alls ha samma problem med ryggen nu än ifjol vid samma tidpunkt. Trivs bra ihop med Steen och samarbetet kan nog bli än mer framgångsrikt denna säsong. Mer eller mindre osynlig mot Timrå dock.

20. Daniel Bång
Gjorde en bra match mot Brynäs, som den tunga tredje länken i förstakedjan. Tacklade, åkte skridskor, sköt och borde ha blivit målskytt. Betydligt sämre mot Timrå, så länge det varade. Fick dyngspö av Halonen efter en het närkamp. Går som alltid mot en spännande säsong, som kan bära ända fram till en plats i Tre Kronor.

21. Christian Sandberg
AIK:s kanske enskilt viktigaste kugge? Kombinerar ett enormt krigarhjärta med spelförståelse och målfarlighet. Liksom Bång bra mot Brynäs om än lite ojämn. Kämpade på även mot Timrå men utan att få särskilt mycket uträttat. Går mot sitt STORA genombrott i Elitserien i vinter. Tror jag.

22. David Lillieström-Karlsson
Junior kallad DK som  i Salmonssons frånvaro fått chansen i A-laget. Spelade mot Brynäs ihop med Rosén och Blomdahl. Konstellationen klickade inte alls. Mot Timrå kom Nordström in i kedjan istället för Rosén. Huruvida DK fick ett lyft av bytet vete katten. Hursomhelst en ung spelare som det blir spännande att följa framöver.

33. Linus Videll
Här har vi killen som verkar tycka att försäsong är lika med glida runt och finta. Videll blixtrar till ibland och visar vilken hög potential han har. Men det går ju alldeles för ofta alldeles för segt. Jag har en känsla av att vi inte får se den riktige Videll förrän seriespelet drar igång. Möjligen att han slår till redan mot SSK på Hovet (31/8). Videll kommer att spela i tröja nummer 55 i Elitserien.

45. Oscar Steen
Förra säsongens kanske bästa och nyttigaste spelare i AIK har börjat försäsongen okej. Bra fart på grillerna och ser ut att fortsatt trivas mellan Gynge och Rudslätt. En av få som jag tycker gjorde hyfsat ifrån sig även i matchen mot Timrå. Går nästan garanterat mot en ny stark säsong. Eventuellt som nybliven assisterande kapten?

68. Victor Ahlström & 86. Oscar Ahlström
Det säger antagligen en del om mina bristande hockeykunskaper men jag kan faktiskt fortfarande inte med säkerhet skilja dessa båda spelare åt. Om tvillingarna bytte tröja med varandra skulle jag aldrig märka det. De följer varandras utvecklingskurvor. Det som för ett år sedan var mycket snurr i hörnen har under försäsongen så här långt varit mer snurr i slotten. Det är naturligtvis positivt. Med Nordström mellan sig briljerade bröderna mot Brynäs. Mot Timrå hjälpte de Rosén in i laget och matchen. Jag tror att Ahlströmmarna går mot en ännu bättre säsong än i fjol. Båda har potential att nå upp i 30-35-poängsklassen.

70. Robert Rosén
Riktigt blek mot Brynäs då han i många byten såg alldeles vilsen ut på isen. Kom mer till sin rätt mellan tvillingarna igår. Delvis med tanke på hur het Nordström sett ut så undrar jag hur det kommer att gå för Rosén. Bevisligen bra i PP men det är i spel fem mot fem som han måste visa att han är elitseriemässig. Än så länge ett stort frågetecken. Rosén kommer att spela i tröja nummer 87 i Elitserien.

84. Patric Blomdahl
Närmast osynlig mot Brynäs. Aningen synligare mot Timrå, kanske främst för att han lyckades trycka in ett mål i matchens första PP. Jag tror att Blomdahl går mot en relativt undanskymd tillvaro denna säsong. Med Salmonsson tillbaka från sin skada och med McDonell tillbaka som artist lär Blomdahl få nöta bänk. Men sjukdomar och skador kommer och går, Blomdahls höga klubbor i anfallszon består.

* * *

Om jag som avslutning på detta inlägg ska dra till med ett samlat omdöme efter hela två (!) sedda matcher får det bli: So far sådär.

Scheisse

Nedtränade eller ej, för min del gör det ingen skillnad. Korven var visserligen prisvärd och mazarinerna höll en förhållandevis god kvalitet. Men en skitmatch är en skitmatch. Greken gjorde rätt som stannade hemma. Jag slängde pengar i sjön.

tisdag 23 augusti 2011

Inför AIK-Timrå: Jag har mina tankar

Trots att jag föddes med ett hyfsat bollsinne och med en rent överjävlig blick för spelet fick min handbollskarriär aldrig riktigt fart. Antagligen berodde det på att jag började alldeles för sent (jag var 14) och slutade alldeles för tidigt (jag var 14). Att jag överhuvud-taget kom att pröva lyckan i Sollentuna HK berodde enbart på att en av mina bästa kompisar på den tiden tjatade så infernaliskt. Jag minns inte exakt hur han la upp övertalningskampanjen men på något sätt lyckades han få mig med. Kanske var det sommarcupen i Örebro som lockade. Eller så var det bara tanken på alla potentiella flickvänner i F80-laget.

Jag måste säga att mitt hjärta aldrig riktigt brann för handbollen. Jag förstod aldrig tjusningen med sporten. Men jag minns min sista träning. Vår tränare, som egentligen inte hette Brynolf men som i detta inlägg får heta så, hade fått nya fräscha idéer. Sollentunas pojkar 80 skulle börja med mental träning. Istället för att springa idioten och göra armhävningar beordrades vi grabbar i laget att, som uppvärmning, lägga oss på en tjock matta och blunda. Alla lydde. Alla utom jag. "Varför ska vi ligga ner och blunda?", frågade Boris, fjorton bast. Brynolf svarade så pedagogiskt som hans något överdrivna och inte helt övertygande machomentalitet tillät: "För att jag säger det!"

Väl nere på mattan, kisandes genom ögonlocken, hörde jag Brynolfs stämma: "Grabbar", sa han. "Idag ska vi köra mental träning. Jag vill att ni ligger alldeles stilla. Blunda och andas djupt och tänk på ert drömmål. Försök se det framför er." Det blev alldeles tyst omkring mig. Alla grabbar i laget tränade mentalt. Alla grabbar i laget såg framför sig hur de gjorde sitt livs snyggaste mål. Alla utom jag som, istället för att tänka på handboll, låg och fantiserade om kvinnan i mitt hemliga liv: musiklärarinnan K. Hon med snygga rumpan. Hon som gav mig stjärna i kanten på min uppsats om Lundell. Hon som jag drömde om i smyg och som på den tiden antagligen fanns i fler hormonstinna tonårstankar än mina. Inte fan hade jag lust att tänka på handboll.

Jag avbröts mitt i akten av Brynolf. Nu ville han veta vad vi alla hade tänkt på. En efter en fick grabbarna i laget berätta om sina drömmål. Det var soloräder här och stegisättningar där, det var underarmsskott i krysset, en iskall straff med skruv mellan benen. Tanken med övningen var alltså att var och en av oss, efter att berättat om sitt fantastiska drömmål, skulle resa sig upp, ta en boll och, i praktiken så att säga, realisera sitt fantastiska praktverk. När det blev min tur att berätta visste jag inte vad jag skulle säga. Jag kunde ju knappast berätta om K och om hur det gick till när vi av en ren och skär slump stötte på varandra på Konsum. Och om hur ett samtal om Lundell och Kär och galen och Lycklig, lycklig fick oss att bli alldeles till oss. Om hur det ena ledde till det andra...innan Bryske Brynolf brutalt och utan känsla pajade hela mitt upplägg med sitt snack om mental träning! Än mindre kunde jag resa mig upp och fysiskt utföra min dröm. Så jag höll stånd och drog till med en liten halvsanning: "Mitt drömmål är att bli fotbollsproffs."

Stackars Brynolf blev ju helt förstörd. Besvikelsen gick nästan att ta på. "Så du tänker inte satsa på handbollen?", sa han. "Nä", svarade jag. "Jag skiter i det här nu."

Grinig och sur tog jag mitt pick och pack och lämnade planen. Utan att vända mig om gick jag mot omklädningsrummet. En liten stund senare, på buss 514 hem till Akalla, visste jag att min karrär som handbollsspelare för alltid var förbi. Det var mitt eget val, min egen vilja. Där och då tog jag, utan att jag då förstod det, ett av många stapplande steg mot vuxenvärlden. Jag anträdde vägen mot det som sedermera skulle bli mitt manliga jag. Aldrig mera Sollentuna HK, tänkte jag. Aldrig mera mental träning med Brynolf. I CD-freestylens hörlurar dundrade Ebba Grön på högsta volym och i skallen hade jag, förutom Pimme och Fjodor och Gurra, snart bara plats för två saker: Gnaget och Fröken K. Sistnämnda förälskelse stannade förstås vid en fjortisfantasi. Kärleken till AIK däremot bara fortsätter att växa. Och till Sollentuna åker jag numera enbart för att se på hockey.

Epilog
Tro nu för all del inte att jag förkastar tanken på mental träning idag bara för att jag en gång gjorde det igår. Att träna mentalt kan många gånger vara både nyttigt och nöjsamt. "Det mentala spelet" är ju som bekant en stor del av idrotten. Tänk bara på Timrå IK. För dem och deras spelare vore en seger ikväll antagligen mer än varmt välkommen. De fick gnagardäng och noll poäng fem gånger om förra säsongen. Inför seriepremiären vill de alldeles säkert ha en vinst i bagaget. AIK å andra sidan vill antagligen lika säkert hålla sviten intakt. Det är med andra ord upplagt för en spännande och hyfsat betydelsefull träningsmatch. Jag tror vi vinner med 3-0. Svensson spikar igen.

måndag 22 augusti 2011

Veckans länk (v.34): Tikare-bloggen

Det finns många besöksvärda webbsidor därute. Tyvärr finns det ännu fler ickebesöksvärda. Av egen erfarenhet vet jag hur lätt det kan vara att missa de riktiga guldkornen. Inte sällan skyms sikten av sand, sand och ännu mera sand. Det världsvida internätet är som en ständigt växande öken. Men det är, som tur är, en öken med många uppfriskande vattenhål.

För att fräscha upp min egen oas och för att ge dig som vandrar lite vägledning kommer jag hädanefter, med start denna måndag, att inleda varje vecka med att lägga upp en "Veckans länk" här på BB.

Första sajten ut i denna rykande färska länkserie är Tikare-bloggen, som drivs och skrivs av Jimmy Hamrin. Tikare-bloggen har sedan en tid varit en av mina personliga favoriter. Hamrin skriver först och främst om sitt älsklingslag, Timrå IK, men hans blogg rymmer mer än alster om AIK:s drömmotståndare nummer ett. Tikare-bloggen är väl värd både ett och två och trehundra besök.

Nedan återfinns länkar till två inlägg som särskilt rekommenderas alla hockeyintresserade gnagare. God läsning!

Elitserieläget - AIK (2011-08-17)
Elitserieläget - AIK (2010-07-15)

lördag 20 augusti 2011

Må de älska oss, blott befrukta oss

Jag är Black Boris
jag heter faktiskt så
Och börjar ni kaxa
så fan ska ni få
För jag ska visa Sverige
hur travesti går till
Och fallos ska resa sig
när jag har slagit till
La la la la la la la
la la la la la la

fredag 19 augusti 2011

Mysnäs i Märsta

Mysnäs ja. Just precis Mysnäs. Brynäs heter nuförtiden exakt just så här hemma där jag bor. Mysnäs.

Det är inte jag som har bestämt det. Det har min lille grabb som är två och ett halvt och redan hockeyfantast gjort alldeles själv. Ajkå Mysnäs, säger han och pekar på min biljett från igår. Ajkå Mysnäs. Vi har en lediga fridens fredag idag, grabben min och jag, och vi ägnar morgonen åt att läsa matchprogrammet till frukost. Sen leker vi med hockeyspelsgubbar och gör tusen miljoner mål. Vi bloggar oss ett inlägg och har det bra. AIK vann över Brynäs igår, säger vi. Ajkå vann! Ajkå Mysnäs.

* * *

Men det blev inte bara Mysnäs i Märsta igår. Det blev J18 på Ritorp också. Tillsammans med mina vänner Eddie och Mary värmde jag upp med 9-2 på Västerås. Därefter körde vi till Märsta och körde över Mysnäs. Det regnade när vi kom fram men solen sken i våra hjärtan och det blev en lyckad kväll på många sätt. AIK imponerade, det mesta var faktiskt över förväntan. Det var försäsongens första riktiga träningsmatch, mot ett Brynäs som fått beröm för att ha mosat Almtuna. Nu gick de på pumpen mot ett spelsuget Gnaget. Skottstatistiken säger en del om inte allt. 43-14 till AIK. Vi kunde ha gjort fler mål än fyra men Svedberg var bra och avsluten var sådär. Brynäs stack upp ibland men sett till hela matchen så var segern odiskutabel. Stundtals var det bara AIK, AIK, AIK. Och i högtalarna spelade de Springsteens Born to run. (Enligt Prozacs blogg spelades även Rosa helikopter i ett avbrott men det måste jag ha missat. Antagligen för att jag just då var fullt upptagen med att uppdatera min senaste spellista med The Pinks-hits.)

Viklund var mycket bra och fick kröna sin kväll med ett härligt skott i mål. Min vän Mary påtalade hur lik han är Oscar Steen i åkningen. Efter att ha kollat in stajlen noga nickade jag instämmande.

Videll såg ut att trivas ihop med Sandberg och Bång. Många sköna dragningar, ett antal fina framspelningar. Samtliga i kedjan kunde ha blivit målskyttar. Bång och Videll borde nog ha blivit det.

Aspeqvist är en rolig och ny bekantskap. Jag tror att han har goda chanser att få bli kvar. Offensiv och frejdig back som inte tvekar att fullfölja när möjligheten dyker upp.

Fasth hade en svår kväll på jobbet. Sällan testad och när det väl hettade till så hettade det till. Andra målet slank in under armen. Därefter stod han pall. Fasth släpper nästan aldrig mer än två puckar. Sedan spelar det ingen roll om motståndarna skjuter 43 skott eller 14. Det känns alltid lika tryggt.

David... Lillieström-Karlsson. Jag lär mig aldrig hans namn. Varje gång jag ska säga det blir det en ofrivillig paus. Men igår lärde jag mig att David... Lillieström-Karlsson är en jättetalang. Väldigt roligt att se honom på isen.

Joakim Nordström. Vilken match han gör! Ser betydligt starkare ut än för ett år sen. Jag tror att han går mot ett stort genombrott. Bäst på plan igår och ett varningens finger i luften: Se upp för nummer 13 i vinter!

Ja, det var en härlig hockeykväll i Märsta. Men mysnäsfaktorn till trots, det finns alltid något att gnälla över: Det är härligt att se Videll tillbaka i AIK. Men varför i tröja nummer 33? Jag förstår det inte. Om det nu är så att AIK måste spela i fjolårets tröjor under försäsongen så kan man väl åtminstone se till att tejpa över den ena trean på Engbloms tröja? Namnet är ju redan struket så det kan knappast vara ett problem att göra detsamma med en siffra. Jag stör mig på riktigt på det där och jag är inte ensam.

* * *

Ajkå Timjå säger grabben i knät. Ajkå Timjå. Vi är klara med Mysnäs i Märsta och det är dags att dra vidare. Hockeyspelet väntar. Ajkå-gubbar och Timjå-gubbar. Det är Christian Sandberg och Dick Tärnström och David Engblom och Fredrik Carlsson. Och det är en målvakt med nummer 35 men vi låtsas att det är Viktor Fasth. Och när vi gör mål gör vi high five och sen gör vi mål igen. Och igen och igen och igen. Och jag är Daniel Bång.

tisdag 16 augusti 2011

The times they are a-changin' (Edit)

Genom Prozacs alltid lika underhållande blogg blev jag idag varse att AIK ämnar gå över till digitala matchprogram denna säsong. Först tyckte jag det lät som ett bra skämt. Sedan tyckte jag det lät som ett dåligt skämt. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. I ett så kallat marknadsprospekt från AIK Ishockey Marknad, som nås via denna länk, beskrivs tanken med det digitala matchprogrammet:

"Nuvarande matchprogram ersätts under säsong 2011-2012 från tryckt matchprogram till digitalt. Matchprogrammet kommer att distribueras via AIK Ishockeys hemsida mot en prenumerations-kostnad (halv- eller helsäsong)." (s. 13)

Att AIK Ishockey väljer att gå över till digitala matchprogram har naturligtvis ingenting med miljöhänsyn att göra. Det är inte för att någon på kansliet hastigt och lustigt har blivit trädkramare som pappersupplagan går i graven. Rent krasst handlar det om att spara och tjäna pengar, det förstår till och med en ekonomisk idiot som jag. Vad jag däremot inte förstår är hur AIK Ishockey Marknad ska lyckas sälja tillräckligt många digitala prenumerationer för att annonsörerna ska bli nöjda.

Men det kanske bara är jag som är bakåtsträvare och lite digitalt efterbliven. Jag kanske underskattar dagens moderna hockeypublik.


AIK Ishockey Marknad får således förlåta mig. Jag råkar bara vara en matchprogramsnörd av den gamla sorten. En sån som gillar att bläddra i papper och känna lukten av nytryck. Som gillar att skriva i tips och periodsiffror med bläckpenna. Det är därför som det digitala initiativet inte lockar mig alls. Jag kan redan nu säga att jag inte ämnar prenumerera på AIK:s digitala matchprogram i vinter. Inte desto mindre ser jag med spänning fram emot att se hur många som till skillnad från mig faktiskt gör det.

Och helt apropå ingenting: För tio år sedan visste jag inte vad en blogg var för något.

EDIT 2011.08.17:
EHG uppmärksammar mig på att det digitala matchprogrammet faktiskt ingår i säsongskortet. Det hade jag noll koll på. Därmed når annonsörerna troligen ut till en större publik än tidigare, och inte tvärtom som jag först befarade. Läs mer på AIK:s hemsida.

* * *

Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won’t come again
And don’t speak too soon
For the wheel’s still in spin
And there’s no tellin’ who that it’s namin’
For the loser now will be later to win
For the times they are a-changin’
(Bob Dylan)

lördag 13 augusti 2011

Tougher than the rest

Jag gjorde idag ett seriöst försök att medelst heldagsbesök på Ritorp stilla min hockeyabstinens. Det gick både bra och mindre bra.

Först spelade AIK J18 oavgjort, 3-3, mot finska Espoo. Därefter följde AIK J20 upp med att torska mot HV71 med 4-6. Resultaten speglade händelserna på isen men var, åtminstone sedda ur mitt perspektiv, just denna dag av sekundär betydelse. Jag åkte till Ritorp för att få se hockey och hockey fick jag se. Och det var kul att se AIK igen. Det var kul att träffa fler som är som jag. Hängivna hockeygnagare som med glädje och entusiasm ägnar en solig och varm sommarlördag åt att frysa häcken av sig i en iskall ishall. Kaffet smakade kaffe, mazarinerna tog slut, AIK gjorde mål i PP och min vän Eddie lyckades filma ett mål. Mycket mer än så kan man inte begära.

På vägen hem lyssnade jag på Bruce Springsteens Tunnel of love och som vanligt efter att ha sett Gnaget verkade varenda sångtitel handla om AIK. Ain't got you fick mig att att tänka på Viktor Fasth och hur jobbigt det skulle ha varit om han inte blivit kvar. One step up fick mig att tänka på när vi tog steget upp. Walk like a man fick mig att tänka på alla briljanta junisar fjunisar som så sakteliga närmar sig A-laget. (Mattias Janmark är helt fantastisk!) Cautious man fick mig att tänka på Roger Melin. Och Brilliant disguise fick mig faktiskt lite självgott att tänka på mig själv och den boriska sidan av min personality.

Nåja. Nu är det lördag kväll och jag kan inte tänka mig något mer passande än att avsluta denna av hockey packade och lite puckade AIK-dag med en väl vald Springsteen-låt. Den är givetvis hämtad från det för inlägget aktuella albumet och jag tror faktiskt att den just ikväll handlar om alla oss hockeygnagare som besökte Ritorp tidigare idag. Vi och några till är helt enkelt lite tuffare än resten.

torsdag 11 augusti 2011

En vind av längtan (det ligger i luften)

Idag kom brevbäraren med med både sura och glada bud. Tre räkningar och ett par säsongskort! Plötsligt känns det inspirerande att blogga hockey igen. Visserligen blev jag lite besviken över att korten var svarta och därmed lite trista. I fjol var de minsann rosa. Men det är smällar man får ta. Eller som den store filosofen Tomas Ledin brukar sjunga: "Man måste gilla läget, gilla-la-la-la-la-la." Och så säger folk att han bara skriver trallvänliga bagateller utan djup.

Mitt kort har förrresten fått ett nummer. Säsongen 2011/12 är det #23 som gäller för Boris. Passande med tanke på att Jonas Liwing ju är min stora idol.

En glädjande nyhet är att AIK till denna säsong låter oss säsongare på bästa plats också få bästa plats i samband med derbyn i Globen. Förra säsongen var det lite si och så med den saken. Då tvingades vi säsongare befatta oss med slabbiga pappersbiljetter från Ticnet - som dessutom var märkligt numrerade och i vissa fall (t.ex. mitt) tvingade fram akuta åtgärder i form av arga mejl och telefonsamtal till kansliet. Det känns fint att AIK lärt sig av fjolårets misstag.

Jag ser det som ett gott tecken: AIK Ishockey har tagit ännu ett steg i utvecklingen. Sakta men säkert växer vi i Elitseriekostymen, både på och utanför isen.

Om lite mer än en månad, närmare bestämt torsdagen den 15:e september, får jag glädjen att använda mitt nya säsongskort. Timrå kommer till Hovet och förhoppningsvis 8000 gnagare med mig. Men innan dess spelas det förstås en massa försäsongsmatcher. Om precis en vecka släpps pucken i Pinbackshallen i Märsta. AIK möter Brynäs. Därefter väntar Timrå i Sollentuna, Ilves och HPK i Finland, det förväntade allsvenska topplaget SSK på Hovet, Almtuna på Hovet eller Ritorp, Sollefteå i Skellefteå samt avslutningsvis Modo i Ö-vik.

Det hade förstås varit kul att möta Leksand i Norrtälje också men man kan inte få allt som man önskar. Ibland måste man helt enkelt bita i suräpplet och gilla läget.

tisdag 9 augusti 2011

Kringelknutten Fredriksson 2.0

Kvällens inlägg går till en ärrad vän och kamrat. Kringelknutten har det inte så lätt nuförtiden. Mens en annan lutar sig tillbaka inför ännu en härlig säsong i smöret, står Kringelknutten i startgroparna inför en lång och jobbig vandring i källarvalvet kallat Allsvenskan. Det blir inte lätt inte. Inga sköna möten med Boris och hans Bång. Inga heta koppar och kroppar på Hovet. Bara knäckebröd i Leksand, flott korv i Örebro och en och annan kondomerad gurka i Västerås.

Det är inte utan att man känner en viss sympati. Kringelknutten kan dock trösta sig med att han minsann snart får stifta bekantskap med sitt gamla favoritlag Bofors. Kringelknutten älskar Boforshockey, är det sagt. Boforshockey får det att vattnas i munnen på gamle KK. Boforshockey får det att rycka i baguetten. Boforshockey får Knutten att vilja älska med en kanon. Tror jag. Fan alltså, när jag tänker på Kringelknutten och Borås blir jag nästan lite avundsjuk. Flera gånger ska Kringelknutten få se sitt anrika göra upp med Borås. Borås!!

Hur som haver jag Knutten kär. Därför har jag ikväll så smått uppdaterat min (och Lasse Berghagens) gamla dunderhit till hans ära. Med denna lilla visa vill jag visa min vän och kamrat hur mycket jag gillar honom och hans härliga, kärliga och oumbärliga blogg. Keep on knutting my friend! And don't mention the kvalserien.



För längesen
när jag var 29 år
fick jag en första kommentar
från bloggarvän
när jag var 29 år
ett svar på tal från karlakarl

Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
En gång var vi främlingar
men så mötte vi varann
Kringelknutten Fredriksson
Han var så fin och grann
Alla våra hämningar
försvann när två hjärtan brann

Och varje dag
så fick jag hälsa på
helt gratis i hans bloggarvrå
Knutten var svag
för heminredning så
Sarg ut blev aldrig trist och grå

Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
Åh hans hand var, må ni tro
het som en hel savann
Kringelknutten Fredriksson
Hans lag visst aldrig vann
Det tog Knutten dock med ro
ty han var en riktig man

Och tiden gick
Jag som först var en rå
svartsynt och vilsen gnagare
blev för var blick
som jag fick av Knutten, åh
allt mjukare och svagare

Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
Knutten byggde bloggarbro
som aldrig nånsin brann
Kringelknutten Fredriksson
En hyvens, fredens man
För ett åter-rendezvous
skålar jag, ta mig fan!

måndag 8 augusti 2011

Balls & Bourbon



Ibland tänker jag på hur enkelt allt skulle kunna vara. Tänk om man var en sån där enkelspårig typ, tänker jag. En sån där typ med tunnelseende, typ. Som ser det mesta i svart och gult och som egentligen aldrig ifrågasätter sitt eget gäng och andras däng. En sån som alltid alltid kan mest, vet bäst och rider högst häst. Det verkar så härligt och befriande på något vis. Åh, jag ser det liksom framför mig. Jag skulle vara stor, stark och strong. Jag skulle tugga tobak och säga how do you do. Jag skulle va coolast i klassen, ha den stiligaste stajlen, störst ballar i byn.

Jag skulle heta Black Boris, dricka Bourbon och kalla bruden Baby. I hölstret skulle jag ha en fet, laddad pickadoll.

Om jag bara kunde vara lite mera som Clintan, tänker jag. Då skulle den här snåriga, slingriga stigen som kallas gnagarlivet istället vara en bred och rak landsväg. På den vägen skulle jag rida fram i fast galopp, aldrig vända mig om, aldrig tveka vid något vägskäl. Det skulle vara jag och Gamle Svarten. Inga tvivel. Bara full tillit till min manliga, medfödda instinkt. Yes box alright! Jag skulle vara säker på min sak: Vi klarar andra säsongen med glans. Det blir slutspel och minst semi. Vi kör så det ryker. Jag skulle inte ha en tanke på kvalserien, inte den minsta lilla. Jag skulle bara se möjligheter.

Men jag är ingen countrykille. Ingen cowboy alls faktiskt. Mina boots är i själva verket ett par slitna flip flop. Lättmjölken gör mig visserligen gott men den smakar knappast Bourbon. Och min Gamle Svarten inger föga respekt. Folk himlar med ögonen och garvar. De tror att vi dansade en vinter. De tror att vi är sämre än Växjö. De tror att vi är lika dåliga nu som de trodde att vi var för ett år sedan. Men det är vi ju inte. Vi är betydligt bättre än de tror. Men eftersom jag är som jag är och inte som Clintan och eftersom jag tvivlar ibland så hindrar jag mina egna förväntningar från att skena iväg.

Vi ska etablera oss i eliten. Vi ska i första hand undvika kval. Det är mitt blygsamma mål för säsongen. Att jag sedan drömmer om guld och till och med tror att chansen finns är en annan femma.

onsdag 3 augusti 2011

Minnen man minns

Det börjar lukta abstinens. Värmen och hockeylängtan tar ut sin rätt och det är inte bara i kalsingarna det osar svett. För att inte gå ner mig fullständigt i sommarhettan och för att orka vänta ännu ett par veckor på blankis och nedsläpp så vänder jag blicken bakåt. Närmare bestämt till förra säsongen och dess tre, i mitt tycke, mest minnesvärda ögonblick. Vi tar dem bakifrån och avslutar med ett skott i råttan.

Kommentar: Det räcker väl med att citera den store poeten Magnus Uggla: "Om hon så tar dig på bar gärning, neka. Den var aldrig inne."

Kommentar: Förutom att Mark Owuya bjöd till så generöst så var det naturligtvis extra härligt att just Bång fick äran att pilla in den.

1. Viktor Fasth kvalitetstestar Teemu Laines suspensoar
Kommentar: Som man, gnagare, bloggare och medmänniska känner man verkligen med Viktor i situationen. Vem har väl inte drömt om att slå en finne på tasken?

* * *

Kuk & Humor när det är som bäst? Kom gärna med egna minnesvärda tips. Listan kan säkert göras både längre och lustigare.

Materialarens blogg

Och tankar om hans tröja

Vår nye materialare, den orutinerade novisen David, har tillsammans med sin kollega Joakim dragit igång en blogg. Den hittar ni HÄR.

Tyvärr funkar det än så länge inget vidare att skicka kommentarer till bloggen, åtminstone inte från min dator. Jag har försökt flera gånger utan att lyckas. Men det kanske bara är nåt vajsing. Kanske dyker det upp både fem och sex och sju näst intill identiska kommentarer signerade BB inom kort. Det bjuder jag i så fall på. Oavsett vilket så tycker jag att fler borde göra som jag.

Det vill säga, gå in på bloggen och lämna en uppmaning: Snälla, lägg undan tröja #33. Det numret borde numera tillhöra Hovets tak.

måndag 1 augusti 2011

Skål för Gnaget ska det va!

Min vän Greken står mig när och är mig kär. Sällan har jag roligare än när jag sitter bredvid Greken på Råsundas eller Hovets läktare.

Med Greken har man aldrig tråkigt. Till och med när AIK förlorar är det kul. Som igår till exempel. Vi satt på familjeläktaren och såg Gnaget tappa taget. Elfsborg fick ett tidigt mål och därefter var det bara skit med det mesta. Men på södra sitt var det livat. Greken körde one-man-show och fick som så ofta publik. Han gapade på domaren. Han skrek till stinsen. Han ylade och bar sig åt. På sitt alldeles egna, lite lagom oskyldiga och unika vis. Själv gjorde jag naturligtvis ingenting för att hetsa honom. Det behövdes ju inte. De barnsliga vredesutbrottens okrönte konung klarar sig bra ändå.

När matchen blev trist och vi började känna oss uppgivna kom vi in på samtalsämnet hockey. Jag sa: Sommaren är skön och fin men med hösten kommer hockeyn. Greken sa: Ja, det gör den. Sen skålade vi i våra plastglas. Greken spillde och torkade sig runt munnen. Jag drack min avslagna med elegans. Greken frågade: När är nästa försäsongs-match? Jag svarade: Den 18:e augusti, mot Brynäs i Märsta. Greken nickade. Du ska dit va? Mm, mumlade jag. Därefter höjde vi glasen en gång till. För Gnaget ska det va, sa Greken. För Gnaget, sa jag.

Ett dygn senare sitter jag vid bloggarstolen och tänker. På Greken och Gnaget. På hockeysäsongen som så sakteliga närmar sig. Jag kollar Youtube och googlar Bellman... Så sås ett frö som sakta men säkert växer till ett inlägg - som sig bör avslutat med en sång:


Boris & Bellman: Epistel 7



Fram med bloggarstolen, gå loss, skruva
- Släpp tjuven in
Sno en gammal visa med till din gruva
- Gör den till din
Inled först mjuk, helst utan att stressa
Bred ut svart duk, gör läsar'n beredd
Sätt sen igång med att pennan vässa
Visa dig avklädd, var inte rädd

Greken gutår, mitt bröst mig klämmer
- Mitt hjärta tätt
Glappar, klappar varje gång du stämmer
- Upp i falsett
När jag ser dig så tänk att jag finner
värme, vänskap, här i mitt bröst
Ty med ditt glas du mig påminner
att snart blir det hockeyhöst

Åh, mitt öga ser som i en dimma
- Ett fröjdens hav
En publik om vilken jag nu rimma
- Ett hov rentav
Helga det rum där gnagarna gastar
där Boris är nervig och Greken är grov
Där Bång och Dicken mot målet hastar
för att stilla våra behov

Se den höjda armen, någon skämtar
- Knäpp lite grann
Hör hur han i sin visselpipa flämtar
- Pekar på vår man
Se Grekens ögon, se den glöden
Se sådan klarhet bak buskiga bryn
Hör Grekens vrål, se läktarnöden
JÄVLA ZEBRA! hörs hem till byn

Se nu svart och gult i skönsta prydnad
- Det närmar sig
Mina känslor från förnuftets lydnad
- Nu draga mig
Draga mig dit, just dit där Hovet ligger
Men än får jag vänta ett litet slag
Ja, än får jag vänta trots att jag tigger
Ack, jag vill så gärna se mitt lag

Originalet