Skellefteå AIK borta. Det är synd att det är så in i helvete långt att åka dit upp. Visserligen hörde jag mig för hos Chrille Plissken häromdagen. Jag tänkte han kanske hade en skoter att låna ut till en spexig snubbe från storstan. Det hade han inte. Så det blir till att följa kampen via television.
Idag har jag tänkt på hur roligt man skulle kunna ha där uppe bland renraggarna. Man skulle till exempel kunna ställa sig upp på sittplats och sjunga med i hemmaklackens ramsor. Givetvis iklädd AIK-tröja i original. Det tycker jag vore festligt. Eller varför inte ställa sig i klacken till och med. Spela lite koko och fråga om man får vara med?
En mindre rolig grej vore att skandera hatramsor och kasta bengalisk eld på isen i samband med nationalsången. Å andra sidan skulle det säkerligen leda till att man fick komma i tidningen. Särskilt Jan Banan hade älskat att uppmärksamma den gnagiska skandalen. Naturligtvis skulle jag redan på förhand ha författat ett litet försvarstal. Men asså, jag ville ju liksom bara härmas. Typ så hära, vahettere, efterapa!
Men det är skillnad på folk och folk. På gnagare och primater.
¤ ¤ ¤
Jag hoppas det blir en bra match och att AIK vinner. Jag tror att vi vinner. Skellefteå har inlett serien sämre än förväntat och ikväll har de pressen på sig. AIK kommer lagom boostade efter derbykrossen och förhoppningsvis har man hunnit ladda om. Snacket om Solna hit och AIK IF dit är naturligtvis bara trams. Men det funkar uppenbarligen som temperaturhöjare inför matchen och då tycker
jag att det är okej.
Som gnagare gör man emellertid bäst i att ta låtsasdebatten för vad den är. Låt renraggarna hållas! Låt de kalla sig vad de vill! Självklart ska vi reagera varje gång en journalist eller redaktör publicerar en artikel i vilken AIK kallas Solna. Lika självklart är det att Skellefteås speaker inte ska kalla oss AIK IF. Men varför nedlåta sig till att ens diskutera vilken klubb som är mest AIK?
Jag vet vad min klubb heter och varifrån den kommer. Jag vet att IF i fallet AIK IF är en formalitet i form av Ishockeyförening (precis som när det gäller Djurgårdens IF IF för övrigt).
Tre timmar kvar till nedsläpp. Tips: Skellefteå AIK - AIK 2-4.
torsdag 30 september 2010
Jag är Roger Melin
Tjena alla bloggdiggers! Idag ska jag avslöja en hemlighet. Jag är Roger Melin.
Jo, det är faktiskt sant. Jag har lärt mig att det är så. Visserligen heter AIK:s tränare också Roger Melin och en del kanske hävdar att han kom före mig, eftersom han ju föddes redan 1956. Men vadå liksom? Saker och ting kan väl förändras! Nu är det jag som är Roger Melin. Och den gamle Roger Melin får finna sig i att kallas Lill-Roger.
Kommer ni ihåg hur det var när man var liten och gick i plugget? Man lirade fotboll på lunchrasten och alla kunde reglerna. Den mest inflytelserika fick välja idol först. "Jag är Maradona", sa nummer 10. "Jag är Van Basten", sa nummer 9. "Jag är Roger Melin" säger jag idag. För det är nämligen jag som är den riktige Roger Melin. Stor-Roger, det är jag det. Lill-Roger, det är han som står i gnagarbåset och leker general.
Nu kanske en och annan läsare reagerar och tänker "han skojar den lille gnagern". Men det gör jag inte alls. Jag är dödligt seriös. Lill-Roger är Lill-Roger. Jag är Roger Melin. Och jag är varken dum i huvudet eller barnslig. Bara lite lagom inavlad. Och vet ni vad? I kväll ska jag ragga ren och ta en hojt. Fy satan vad full jag ska bli. Fan vet om det inte blir lite skoterrally också. Jo, men visst. Man är allt bra brokig. Skogstokig.
Jo, det är faktiskt sant. Jag har lärt mig att det är så. Visserligen heter AIK:s tränare också Roger Melin och en del kanske hävdar att han kom före mig, eftersom han ju föddes redan 1956. Men vadå liksom? Saker och ting kan väl förändras! Nu är det jag som är Roger Melin. Och den gamle Roger Melin får finna sig i att kallas Lill-Roger.
Kommer ni ihåg hur det var när man var liten och gick i plugget? Man lirade fotboll på lunchrasten och alla kunde reglerna. Den mest inflytelserika fick välja idol först. "Jag är Maradona", sa nummer 10. "Jag är Van Basten", sa nummer 9. "Jag är Roger Melin" säger jag idag. För det är nämligen jag som är den riktige Roger Melin. Stor-Roger, det är jag det. Lill-Roger, det är han som står i gnagarbåset och leker general.
Nu kanske en och annan läsare reagerar och tänker "han skojar den lille gnagern". Men det gör jag inte alls. Jag är dödligt seriös. Lill-Roger är Lill-Roger. Jag är Roger Melin. Och jag är varken dum i huvudet eller barnslig. Bara lite lagom inavlad. Och vet ni vad? I kväll ska jag ragga ren och ta en hojt. Fy satan vad full jag ska bli. Fan vet om det inte blir lite skoterrally också. Jo, men visst. Man är allt bra brokig. Skogstokig.
onsdag 29 september 2010
Dagen efter...
Pratade med Eddie sent igår kväll. Vi lärde känna varandra så smått under försäsongen och i går tog vi ett litet eftersnack över telefon. Han var naturligtvis lika glad som en annan. Jag berättade för honom vilken dag jag hade haft. Allt gick verkligen min väg igår.
En finfin arbetsdag följdes upp av en eftermiddag med lillkisen. Pojken var på sitt bästa humör och inte blev det sämre av att farfar och farbror dök upp på en kopp kaffe. Kvällen bjöd sedan derbyknock och kära återseenden. Och det var inte bara Eriksson och Westerling på läktaren. Ett par meter vänster om mig satt en barndomsvän som jag inte hade träffat på över tio år. Vi upptäckte varandra i första pausen och det blev förstås snack om både ditten och datten. Han höll förresten fortfarande på Djurgården. Bara en sån sak.
Som om det inte var nog med allt så hittade jag en hundring på vägen hem. Haha! En hundring! Inte för man vill vara Ove Sundberg men vad skulle jag göra? Ropa högt och fråga om någon tappat den? Nä, så funkar det ju inte. Jag plockade förstås upp hundringen och stoppa'n i fickan. (Hoppades att den tappats av en gårdare.) På promenaden hem från Globen njöt jag sen av varenda litet sinnes-intryck. Allt verkade så vackert och skönt. Ljudet av gnagartramp i tusental. Doften av kyla och höstlöv. Känslan av att vara bäst i stan.
¤ ¤ ¤
Efter att jag berättat om min fantastiska dag sa Eddie någonting i stil med: Det är lika bra du stannar i sängen i morgon bitti. Nu kan det bara gå dåligt med allting. Han fick nästan rätt. Det mesta har faktiskt gått åt skogen idag. Jag satte tonen redan i morse när jag spillde yoghurt över halva köksgolvet. Sedan fortsatte det med både det ena och det andra. Inga detaljer men väl en stilla undran: Varför kan inte människor bara vara trevliga och vettiga? Varför måste en del vara så in i bängen jobbiga?
Nu är jag äntligen klar med alla måsten och menlösa missförstånd. Åtminstone för idag. Nu är det bara familjen och friheten som gäller. Återstår snart bara att lägga sig på soffan, slå upp kvällstidningarna och njuta av gårdagens nyheter. Sen tar jag mig en köpp och räknar med att livet leker igen...
En finfin arbetsdag följdes upp av en eftermiddag med lillkisen. Pojken var på sitt bästa humör och inte blev det sämre av att farfar och farbror dök upp på en kopp kaffe. Kvällen bjöd sedan derbyknock och kära återseenden. Och det var inte bara Eriksson och Westerling på läktaren. Ett par meter vänster om mig satt en barndomsvän som jag inte hade träffat på över tio år. Vi upptäckte varandra i första pausen och det blev förstås snack om både ditten och datten. Han höll förresten fortfarande på Djurgården. Bara en sån sak.
Som om det inte var nog med allt så hittade jag en hundring på vägen hem. Haha! En hundring! Inte för man vill vara Ove Sundberg men vad skulle jag göra? Ropa högt och fråga om någon tappat den? Nä, så funkar det ju inte. Jag plockade förstås upp hundringen och stoppa'n i fickan. (Hoppades att den tappats av en gårdare.) På promenaden hem från Globen njöt jag sen av varenda litet sinnes-intryck. Allt verkade så vackert och skönt. Ljudet av gnagartramp i tusental. Doften av kyla och höstlöv. Känslan av att vara bäst i stan.
¤ ¤ ¤
Efter att jag berättat om min fantastiska dag sa Eddie någonting i stil med: Det är lika bra du stannar i sängen i morgon bitti. Nu kan det bara gå dåligt med allting. Han fick nästan rätt. Det mesta har faktiskt gått åt skogen idag. Jag satte tonen redan i morse när jag spillde yoghurt över halva köksgolvet. Sedan fortsatte det med både det ena och det andra. Inga detaljer men väl en stilla undran: Varför kan inte människor bara vara trevliga och vettiga? Varför måste en del vara så in i bängen jobbiga?
Nu är jag äntligen klar med alla måsten och menlösa missförstånd. Åtminstone för idag. Nu är det bara familjen och friheten som gäller. Återstår snart bara att lägga sig på soffan, slå upp kvällstidningarna och njuta av gårdagens nyheter. Sen tar jag mig en köpp och räknar med att livet leker igen...
tisdag 28 september 2010
AIK - Djurgården 5-2 (2-1, 2-1, 1-0)
En sån kväll. En sån underbar kväll i Globen. Jag vet inte var jag ska börja. Hur sätter man ord på en känsla som inte kan beskrivas, utan som måste upplevas för att inte verka overklig?
Mycket tankar just nu. Svårt att samla ihop dem. Mycket tankar på allt som sagts, skrivits, tyckts, tryckts och hävdats av allehanda självutnämnda experter. Är det revanschlustan och begäret att få tysta tyckareliten som får mig att gotta mig lika mycket över vår seger som över deras förlust? Jag vete fan. Jag vet bara att den här kvällen var den perfekta. Den ultimata hockeykvällen för ett prövat gnagarhjärta som aldrig slutat slå för AIK.
Jag skiter i Djurgården. Har alltid skitit i Djurgården. Det går an att skratta åt dem och deras snack om "lite finare, lite bättre", men efter kvällens överkörning ser jag inte åt deras håll. Vem bryr sig om Djurgården? Vem bryr sig om Hardy? Vi är AIK. Vi vann. Vi är bäst i stan. I kväll, i natt och i morgon. Ingen kan kan ta den ifrån oss; segern är vår!
¤ ¤ ¤
På raden bakom mig satt Henrik Eriksson och Jonas Westerling. I andra pausen kunde jag inte hålla mig. Jag var helt enkelt tvungen att gå fram och snacka lite. Tacka dem för vad de gjort för Gnaget. Tacka för att de bidrog till att ta AIK tillbaka till eliten. Dit där vi hör hemma. Där vi krossar Djurgården sent en tisdagsafton. Där två AIK-hjältar skriver autografer i ett matchprogram. Där jag, farsan Baloo och Bluebird Brother firar segern tillsammans, precis som vi gjorde förr.
Där Boris blir barn på nytt och drömmer en dröm som är alldeles, alldeles sann. VI ÄR TILLBAKA!
Mycket tankar just nu. Svårt att samla ihop dem. Mycket tankar på allt som sagts, skrivits, tyckts, tryckts och hävdats av allehanda självutnämnda experter. Är det revanschlustan och begäret att få tysta tyckareliten som får mig att gotta mig lika mycket över vår seger som över deras förlust? Jag vete fan. Jag vet bara att den här kvällen var den perfekta. Den ultimata hockeykvällen för ett prövat gnagarhjärta som aldrig slutat slå för AIK.
Jag skiter i Djurgården. Har alltid skitit i Djurgården. Det går an att skratta åt dem och deras snack om "lite finare, lite bättre", men efter kvällens överkörning ser jag inte åt deras håll. Vem bryr sig om Djurgården? Vem bryr sig om Hardy? Vi är AIK. Vi vann. Vi är bäst i stan. I kväll, i natt och i morgon. Ingen kan kan ta den ifrån oss; segern är vår!
¤ ¤ ¤
På raden bakom mig satt Henrik Eriksson och Jonas Westerling. I andra pausen kunde jag inte hålla mig. Jag var helt enkelt tvungen att gå fram och snacka lite. Tacka dem för vad de gjort för Gnaget. Tacka för att de bidrog till att ta AIK tillbaka till eliten. Dit där vi hör hemma. Där vi krossar Djurgården sent en tisdagsafton. Där två AIK-hjältar skriver autografer i ett matchprogram. Där jag, farsan Baloo och Bluebird Brother firar segern tillsammans, precis som vi gjorde förr.
Där Boris blir barn på nytt och drömmer en dröm som är alldeles, alldeles sann. VI ÄR TILLBAKA!
måndag 27 september 2010
Dagens Nyheter
Öset lånas ut till Almtuna. Henrik Nilsson återvänder till Gnaget. Hardy åker skoter och Boris orkar bry sig. Har jag missat något?
Just det, vi spelar ju derby i morgon. Ge dom bananer!
Just det, vi spelar ju derby i morgon. Ge dom bananer!
 |
| Djurgårdshjärta? |
lördag 25 september 2010
Tack för kaffet...
En riktigt bra förstaperiod. En mindre bra andraperiod. Sedan en hyfsad tredjeperiod. Men inga mål framåt.
Försvarsmässigt håller AIK elitserieklass. Det har man visat både i Göteborg och Karlstad. Offensivt är det däremot väldigt lite som stämmer. När Melin inför andra perioden står och snackar om att "försöka så gott vi kan", samtidigt som han ser ut som en uppgiven loser, blir åtminstone jag fundersam. I det läget, när Gnaget har 0-0 och dessutom har spelat bra ishockey, fattar jag inte varför tränaren verkar så uppgiven. Tror han inte på sitt eget lag? Är det så jobbigt att vara nykomling och nederlagstippad?
Heino uttalar sig efter matchen och pratar om att det minsann inte går att dominera mot Färjestad på deras hemmaplan. Nähä. Men vem har snackat om att dominera? Vem har sagt att AIK ska lira skjortan av Färjestad? Som supporter begär jag inte att AIK ska bjuda på klang- och jubelföreställningar. Men jag förväntar mig en lagledning och spelartrupp som tror på sitt lag och sin spelidé. Melin och vissa spelare sänder i dagsläget ut helt fel signaler. Oscar Steen exempelvis, som förväntas vara med och leda det här laget, står inför tredje och ser ut och låter som att matchen är körd. I ett läge när Färjestad leder med 1-0!
¤ ¤ ¤
Jag hade naturligtvis inte räknat med att AIK skulle vinna i kväll. Men jag hoppades och trodde på att det skulle vara möjligt. Det gjorde uppenbarligen inte vissa spelare och ledare i AIK. Utgår man ifrån att det ska gå dåligt så gör det i regel det också.
På tisdag väntar Djurgården i det första och största stockholmsderbyt sedan 2002 och tills dess måste oron och negativiteten väck. Det är dags för AIK att släppa på tyglarna. Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Te dans mä Karlstatösera
aik
Dä ä lörda i da å dä gör mej hjärtegla
å mitt öga det blänker som sol i Karlsta sta
Dä ä Nemeth å Öset å Nolander å ja
som på banan ska spänna krigarvadera
Dä ä kaffe å skit, dä ä knäck i komposit
å från suspen de döfter av svett å strävsamt slit
Dä ä Ronka å Håka å Pella lilla plutt
å dom svansar å svänger å tar små små skutt
Hej, roper gnagera å vinkar till klacken
stamper i backen, knycker på nacken
Tjo, va de klapper under krigarefracken
Nu blir dä dans mä Karlstatösera
Hej, vad det sviktar uti sargen å bräder
plankera runger, plexglasen gunger
Tjo, vad de flaxer i volang och i kläder
Skottisen går mot Karlstatösera
Korpral Daniel gör språng
fyra alnar på en gång
han ä ståtlig å lång som en stabil jättestång
Dominerar å styr
lilla Sanny blir så yr
att hon sloknar som Dicken efter utlöst Bång
Nej, se! Åh, se!
Hur Nemeth strävar fram som en lovande junior
Allt mer, han ler
å han skicker ut Kåbergskan på tur mä bår
Ho ho! Ho ho!
Dä ropar bort i båset
dä svarar mä ett skratt
Ho ho ho ho ho ho ho!
Å dä kluckar uti gnagarmagar glatt
Vida kring vallarna
trampet å trallarna
hör ni de knallarna, lyft på ett ögonbryn
När dansen går sjungande
ringlande, rungande
skratt, stiger gungande mot Karlstaskyn
Dä ä lörda i da å dä gör mej hjärtegla
å mitt öga det blänker som sol i Karlsta sta
Dä ä Nemeth å Öset å Nolander å ja
som på banan ska spänna krigarvadera
Dä ä kaffe å skit, dä ä knäck i komposit
å från suspen de döfter av svett å strävsamt slit
Dä ä Ronka å Håka å Pella lilla plutt
å dom svansar å svänger å tar små små skutt
Hej, roper gnagera å vinkar till klacken
stamper i backen, knycker på nacken
Tjo, va de klapper under krigarefracken
Nu blir dä dans mä Karlstatösera
Hej, vad det sviktar uti sargen å bräder
plankera runger, plexglasen gunger
Tjo, vad de flaxer i volang och i kläder
Skottisen går mot Karlstatösera
Korpral Daniel gör språng
fyra alnar på en gång
han ä ståtlig å lång som en stabil jättestång
Dominerar å styr
lilla Sanny blir så yr
att hon sloknar som Dicken efter utlöst Bång
Nej, se! Åh, se!
Hur Nemeth strävar fram som en lovande junior
Allt mer, han ler
å han skicker ut Kåbergskan på tur mä bår
Ho ho! Ho ho!
Dä ropar bort i båset
dä svarar mä ett skratt
Ho ho ho ho ho ho ho!
Å dä kluckar uti gnagarmagar glatt
Vida kring vallarna
trampet å trallarna
hör ni de knallarna, lyft på ett ögonbryn
När dansen går sjungande
ringlande, rungande
skratt, stiger gungande mot Karlstaskyn
fredag 24 september 2010
Våga vinna...
Ni måste våga, AIK!, skriver Leif Boork i Expressen och jag håller delvis med honom. Inte för att jag blev lika besviken på laget som Boorken igår, men ändå.
Det verkar som att AIK inte riktigt släpper loss. Som att spelarna inte riktigt vet vad de ska göra på isen. Det har talats om att åka mycket skridskor, forechecka högt och hårt, stressa, pressa, åka sönder motståndarna. Av detta har jag hittills sett lite. Precis som Boork skriver såg man igår (liksom mot Linköping i premiären) ofta hur en ensam AIK-forward forecheckade medan "övriga AIK:are verkade fundera över hur långt de skulle våga flytta upp laget och understödja denne ensamme checkande lagkamrat."
En som led av detta igår var Daniel Bång. Han kom fel i anfallszon både en, två och tre gånger. Bång försökte vid ett flertal tillfällen checka som "andreforward" men tvekade och kom således för sent in i situationerna. Därmed blev han överspelad, vilket i sin tur ledde till farliga spelvändningar för SSK. Det var förstås inte bara Bång som kom fel. Men eftersom jag har ett särskilt öga för allt som kretsar kring den mannen så kunde jag omöjligt missa just denna detalj i spelet.
¤ ¤ ¤
Om AIK ska klara omställningen till eliten krävs det naturligtvis en konsekvent spelidé. Man måste våga tro på sig själva och sin förmåga att vinna över alla lag. Det är förvisso okej att anpassa spelet efter motståndaren. Till viss del måste man kunna göra det. Men jag tror inte på att göra avkall från den grundläggande idén. Detta är vårt sätt att spela. Så här vinner vi matcher.
¤ ¤
"Vi inleder katastrofalt. Tafatt, står mest och tittar. Vi är inte närvarande känns det som. Många i det här laget har en förmåga att börja matcherna på ett konstigt sätt", säger Melin enligt Rosa bladet.
Jag stör mig på den där typen av uttalanden. Det är både möjligt och troligt att Melin har rätt. Men om jag inte minns fel så kände han sig manad att ta tidiga timeouter även förra säsongen - i allsvenskan. Om AIK:s spelare har problem med att tända till i inledningen av matcherna så torde och borde detta vara en fråga för lagledningen att ta tag i. Melin och Persson får lov att hitta strategier för att väcka spelarna. Att kritisera dem i pressen efter tre spelade omgångar tror jag emellertid är en dålig strategi. Bättre då att hantera poblemet internt.
¤
Slut er samman, våga tro på er själva och gå för seger i varenda match, AIK! Ni kan börja redan i morgon. Färjestad har besegrats förr..
"Det förefaller mig som om AIK och dess tränare och sportchef inte riktigt tror på lagets kapacitet. Det finns ett tvivel. Det finns ett tvivel på om dessa spelare ska klara av att spela Solnaklubben kvar i Elitserien. En oro har byggt bo i Roger Melins huvud. Och det som huvudcoachen förväntar sig så uppträder också spelarna. Otvivelaktigt tvivelaktigt."Ibland behövs det en hockeyprofessor för att sätta ord på känslan som gnager i supportern. Precis som Boork formulerar sig känner jag. AIK har spelat tre matcher i eliten. Tre matcher med väldigt olika karaktär. Mot Linköping försökte man men gick bort sig. Naiva misstag ledde till billiga baklängesmål. Mot Frölunda blev det precis tvärtom. AIK säkerhetsspelade. Höll igen och tillbaka och hoppades på det lilla flytet. Mot SSK bjöds det raggarhockey utan linjer. Chansspel åt båda håll. Slarvigt om än (tycker åtminstone jag) rätt så underhållande.
Det verkar som att AIK inte riktigt släpper loss. Som att spelarna inte riktigt vet vad de ska göra på isen. Det har talats om att åka mycket skridskor, forechecka högt och hårt, stressa, pressa, åka sönder motståndarna. Av detta har jag hittills sett lite. Precis som Boork skriver såg man igår (liksom mot Linköping i premiären) ofta hur en ensam AIK-forward forecheckade medan "övriga AIK:are verkade fundera över hur långt de skulle våga flytta upp laget och understödja denne ensamme checkande lagkamrat."
En som led av detta igår var Daniel Bång. Han kom fel i anfallszon både en, två och tre gånger. Bång försökte vid ett flertal tillfällen checka som "andreforward" men tvekade och kom således för sent in i situationerna. Därmed blev han överspelad, vilket i sin tur ledde till farliga spelvändningar för SSK. Det var förstås inte bara Bång som kom fel. Men eftersom jag har ett särskilt öga för allt som kretsar kring den mannen så kunde jag omöjligt missa just denna detalj i spelet.
¤ ¤ ¤
Om AIK ska klara omställningen till eliten krävs det naturligtvis en konsekvent spelidé. Man måste våga tro på sig själva och sin förmåga att vinna över alla lag. Det är förvisso okej att anpassa spelet efter motståndaren. Till viss del måste man kunna göra det. Men jag tror inte på att göra avkall från den grundläggande idén. Detta är vårt sätt att spela. Så här vinner vi matcher.
¤ ¤
"Vi inleder katastrofalt. Tafatt, står mest och tittar. Vi är inte närvarande känns det som. Många i det här laget har en förmåga att börja matcherna på ett konstigt sätt", säger Melin enligt Rosa bladet.
Jag stör mig på den där typen av uttalanden. Det är både möjligt och troligt att Melin har rätt. Men om jag inte minns fel så kände han sig manad att ta tidiga timeouter även förra säsongen - i allsvenskan. Om AIK:s spelare har problem med att tända till i inledningen av matcherna så torde och borde detta vara en fråga för lagledningen att ta tag i. Melin och Persson får lov att hitta strategier för att väcka spelarna. Att kritisera dem i pressen efter tre spelade omgångar tror jag emellertid är en dålig strategi. Bättre då att hantera poblemet internt.
¤
Slut er samman, våga tro på er själva och gå för seger i varenda match, AIK! Ni kan börja redan i morgon. Färjestad har besegrats förr..
torsdag 23 september 2010
This is Elitserien
Det är aldrig roligt att förlora, särskilt inte efter att man har haft ledningen tre gånger. Men det är alltid roligt att se raggarhockey
med svängdörr.
Om Eddie Meduza kikade ner från sitt moln så tror jag han log. AIK och Södertälje bjöd verkligen upp. Och till. Och på målchanser stup i ett. Slafsigt och slarvigt, skulle vissa säga. Hafsigt och larvigt... Vi som går på hockey för att vi vill se fart och fläkt och underhållande spel tillåter oss att stå över såna där tränarfloskler. Det var ju underbart att vara på Hovet ikväll. Så här roligt var det aldrig i allsvenskan. Inte ens mot Borås! Det enda som var tråkigt var att fel lag vann. Men hellre falla framåt än bakåt. AIK är på rätt väg.
Salmonssons mål fram till 2-1 är bland det finaste jag sett på senare år. Becks arbetsinsats och förspel till 3-2 var fint det med. Och Nemeths tackling på offensiv blå, Nolanders kyla i egen zon, Johans Andersson andra mål i eliten. Sandbergs ideliga slit. Jodå, det fanns mycket som gladde mig trots den snöpliga torsken. 2LAX10 kan bli ett härligt hockeyår. Inte bara dess vår. AIK ligger elva i tabellen men än har ju säsongen bara börjat. Två pinnar istället för en i kväll och vi hade passerat Djurgården. Bara en sådan sak.
¤ ¤ ¤
Man kan se på förlusten ur olika perspektiv. Antingen kan man, som en del surskallar, leta fel och brister. Man kan sucka och stöna och gnälla på individuella misstag, slarviga uppspel, dåligt powerplay osv. Eller så kan man försöka se allt det som faktiskt är positivt och som, enligt min mening, tyder på att AIK går stadigt framåt. Idag visar AIK upp en bättre offensiv än i tidigare matcher. Samtliga spelare jobbar stenhårt, både framåt och bakåt. Ikväll är det mer än en kedja som förmår skapa tryck.
Linan med Salmonsson - Andersson - Blomdahl gör en kanonmatch. Tyvärr drar Blomdahl på sig ännu en onödig utvisning i offensiv zon, som dessutom leder fram till SSK:s kvittering i slutet. Men det är å andra sidan hans spelstil. Blomdahl ligger ständigt på gränsen och ibland blir det fel. Man får lov att komma ihåg den enorma nytta han gör i byte efter byte efter byte.
Mattias Beck kliver in från bänken och gör sin kanske bästa insats på flera år. Tillsammans med Salmonsson tycker jag att han är klart bäste gnagare på isen. Patrik Nemeth blir bättre och bättre för varje match han spelar. Att se honom i par med Tärnström är som att se det gamla och det nya smälta samman i perfekt symbios. Skit samma att Nemeth gör en del juniormissar. Bevisligen lär han sig utav dem och jag rankar honom redan nu, efter tre elitseriematcher, som AIK:s tredje bästa back. Endast Tärnström och Nolander går före.
¤ ¤
Färjestad borta på lördag. Hade varit kul att följa den fajten på plats. Nu blir det teve för min del men det funkar det också. AIK är i Elitserien på riktigt. Vi är med i matchen och det är förbannat roligt att se.
¤
Och snart kommer MacNevin...
med svängdörr.
Om Eddie Meduza kikade ner från sitt moln så tror jag han log. AIK och Södertälje bjöd verkligen upp. Och till. Och på målchanser stup i ett. Slafsigt och slarvigt, skulle vissa säga. Hafsigt och larvigt... Vi som går på hockey för att vi vill se fart och fläkt och underhållande spel tillåter oss att stå över såna där tränarfloskler. Det var ju underbart att vara på Hovet ikväll. Så här roligt var det aldrig i allsvenskan. Inte ens mot Borås! Det enda som var tråkigt var att fel lag vann. Men hellre falla framåt än bakåt. AIK är på rätt väg.
Salmonssons mål fram till 2-1 är bland det finaste jag sett på senare år. Becks arbetsinsats och förspel till 3-2 var fint det med. Och Nemeths tackling på offensiv blå, Nolanders kyla i egen zon, Johans Andersson andra mål i eliten. Sandbergs ideliga slit. Jodå, det fanns mycket som gladde mig trots den snöpliga torsken. 2LAX10 kan bli ett härligt hockeyår. Inte bara dess vår. AIK ligger elva i tabellen men än har ju säsongen bara börjat. Två pinnar istället för en i kväll och vi hade passerat Djurgården. Bara en sådan sak.
¤ ¤ ¤
Man kan se på förlusten ur olika perspektiv. Antingen kan man, som en del surskallar, leta fel och brister. Man kan sucka och stöna och gnälla på individuella misstag, slarviga uppspel, dåligt powerplay osv. Eller så kan man försöka se allt det som faktiskt är positivt och som, enligt min mening, tyder på att AIK går stadigt framåt. Idag visar AIK upp en bättre offensiv än i tidigare matcher. Samtliga spelare jobbar stenhårt, både framåt och bakåt. Ikväll är det mer än en kedja som förmår skapa tryck.
Linan med Salmonsson - Andersson - Blomdahl gör en kanonmatch. Tyvärr drar Blomdahl på sig ännu en onödig utvisning i offensiv zon, som dessutom leder fram till SSK:s kvittering i slutet. Men det är å andra sidan hans spelstil. Blomdahl ligger ständigt på gränsen och ibland blir det fel. Man får lov att komma ihåg den enorma nytta han gör i byte efter byte efter byte.
Mattias Beck kliver in från bänken och gör sin kanske bästa insats på flera år. Tillsammans med Salmonsson tycker jag att han är klart bäste gnagare på isen. Patrik Nemeth blir bättre och bättre för varje match han spelar. Att se honom i par med Tärnström är som att se det gamla och det nya smälta samman i perfekt symbios. Skit samma att Nemeth gör en del juniormissar. Bevisligen lär han sig utav dem och jag rankar honom redan nu, efter tre elitseriematcher, som AIK:s tredje bästa back. Endast Tärnström och Nolander går före.
¤ ¤
Färjestad borta på lördag. Hade varit kul att följa den fajten på plats. Nu blir det teve för min del men det funkar det också. AIK är i Elitserien på riktigt. Vi är med i matchen och det är förbannat roligt att se.
¤
Och snart kommer MacNevin...
onsdag 22 september 2010
Bång & Nemeth
Greken påstår att jag favoriserar Daniel Bång. Och inte nog med det. Jag favoriserar tydligen Patrik Nemeth också.
Enligt Greken hänger allt ihop med att jag skulle vara någon slags lokalpatriot i lyxförpackning. Att jag, som den Akalla/Kista-grabb jag innerst inne är, skulle beundra Bång & Nemeth enkom för att de kommer från Kista. Det är naturligtvis inte sant. Greken är bara avundsjuk. Han är sur över att så få hockeygnagare av rang fostrats i Rinkeby. Men vadå liksom? Jag kan väl inte rå för att Greken råkade växa upp på fel sida om Järvafältet.
Klart som fan att jag inte gillar Bång & Nemeth bara för att de är två sköna snubbar från Kista. Herregud. Snart blir man väl anklagad för att digga Bojan också.
¤ ¤ ¤
I morgon kommer SSK på besök. Det tycker jag vi firar med en liten dikt. Greken, läser du?
Hovet heter hockeyhemmet
Där ska södertäljeslemmet
Köras över med minst fem ett
Avgör, det gör Bång & Nemeth
Enligt Greken hänger allt ihop med att jag skulle vara någon slags lokalpatriot i lyxförpackning. Att jag, som den Akalla/Kista-grabb jag innerst inne är, skulle beundra Bång & Nemeth enkom för att de kommer från Kista. Det är naturligtvis inte sant. Greken är bara avundsjuk. Han är sur över att så få hockeygnagare av rang fostrats i Rinkeby. Men vadå liksom? Jag kan väl inte rå för att Greken råkade växa upp på fel sida om Järvafältet.
Klart som fan att jag inte gillar Bång & Nemeth bara för att de är två sköna snubbar från Kista. Herregud. Snart blir man väl anklagad för att digga Bojan också.
¤ ¤ ¤
I morgon kommer SSK på besök. Det tycker jag vi firar med en liten dikt. Greken, läser du?
Hovet heter hockeyhemmet
Där ska södertäljeslemmet
Köras över med minst fem ett
Avgör, det gör Bång & Nemeth
tisdag 21 september 2010
Pilar, knallpulver och plötslig död
Röda Skinnet sköt och sköt och sköt. Fast Vic parerade och plockade. Den vite mannen gjorde det igen; stal segern i vilda västern.
Det bjöds ingen pang-pang-föreställning i Scandinavium direkt. Men väl en rejäl knall. 42-14 i skott, 0-1 i mål. Vem har sagt att hockeyn är rättvis? Victor Fasth debuterade och blev matchvinnare direkt. AIK:s försvarsspel var lysande, matchen igenom. Frölunda skapade förvisso en del vassa chanser men det gjorde faktiskt AIK också - inte minst med hjälp av sargen. Bång hade två kanonlägen i första. Blomdahl borde ha gjort mål i andra. Bröderna Ahlström skapade chanser ett par gånger i tredje.
När Kallio i andra periodpausen suckade och sa att AIK spelade tråkigt hade jag roligt. Jag tog det som ett tecken på att Gnaget var på väg mot seger.
Tredje perioden blev emellertid en pärs. Med tio minuter kvar kändes det som att Frölunda skulle avgöra matchen när som helst. Men AIK kom tillbaka. Sista fem såg det riktigt bra ut. Och i sudden spelade lagen jämnt. Salmonssons förarbete, med betoning på arbete, som föregick målet var underbart att se. Johan Anderssons styrning på Nemeths "inlägg" satt perfekt i nätet bakom Lill-Honken. Jävlar, vad jag jublade i tevesoffan! Vi snackar AIK:s första poäng i Elitserien sedan 2002. En liten parentes för utomstående men en stor sak för alla hockeygnagare.
¤ ¤ ¤
Det är naturligtvis ingen slump att AIK bara lyckats göra två mål på de två inledande matcherna. Det är heller ingen slump att båda målen kommer till på ett liknande sätt. Löst skott mot mål, följt av en vältajmad styrning i slottet. Mot Linköping såg det klent ut framåt. Mot Frölunda såg det mer försiktigt ut. AIK var oerhört noga med att inte gå bort sig i offensiven.
Ibland, särskilt på bortaplan, lönar det sig att spela tråkigt, äckligt och disciplinerat. Det enda som störde i Scandinavium var ett par onödiga utvisningar i Frölundas zon. Å andra sidan var Gnagets box play en fröjd att skåda. Steen och Blomdahl gör dock mer nytta på isen än i utvisningsbåset. Det tror jag Melin/Persson tycker också.
¤ ¤
AIK måste naturligtvis bli tyngre framåt. Det håller inte i längden att bara skjuta 17 eller 14 skott på mål. Samtidigt måste man inse att Linköping och Frölunda är betydligt svårare nötter att knäcka än exempelvis SSK och Brynäs. Och folk får säga vad de vill. Faktum är att AIK:s "allsvenska trupp" stod för en heroisk kämpainsats i kväll. Lagmoralen är det verkligen inget fel på. Krigarhjärtat är hur stort som helst.
¤
På torsdag kommer SSK till Hovet och då förväntar åtminstone jag mig en hygglig offensiv satsning från Gnaget. Men fram till dess tillåter jag mig att njuta en smula. Vi är tillbaka och inte bara det. Vi är på slutspelsplats också...
Det bjöds ingen pang-pang-föreställning i Scandinavium direkt. Men väl en rejäl knall. 42-14 i skott, 0-1 i mål. Vem har sagt att hockeyn är rättvis? Victor Fasth debuterade och blev matchvinnare direkt. AIK:s försvarsspel var lysande, matchen igenom. Frölunda skapade förvisso en del vassa chanser men det gjorde faktiskt AIK också - inte minst med hjälp av sargen. Bång hade två kanonlägen i första. Blomdahl borde ha gjort mål i andra. Bröderna Ahlström skapade chanser ett par gånger i tredje.
När Kallio i andra periodpausen suckade och sa att AIK spelade tråkigt hade jag roligt. Jag tog det som ett tecken på att Gnaget var på väg mot seger.
Tredje perioden blev emellertid en pärs. Med tio minuter kvar kändes det som att Frölunda skulle avgöra matchen när som helst. Men AIK kom tillbaka. Sista fem såg det riktigt bra ut. Och i sudden spelade lagen jämnt. Salmonssons förarbete, med betoning på arbete, som föregick målet var underbart att se. Johan Anderssons styrning på Nemeths "inlägg" satt perfekt i nätet bakom Lill-Honken. Jävlar, vad jag jublade i tevesoffan! Vi snackar AIK:s första poäng i Elitserien sedan 2002. En liten parentes för utomstående men en stor sak för alla hockeygnagare.
¤ ¤ ¤
Det är naturligtvis ingen slump att AIK bara lyckats göra två mål på de två inledande matcherna. Det är heller ingen slump att båda målen kommer till på ett liknande sätt. Löst skott mot mål, följt av en vältajmad styrning i slottet. Mot Linköping såg det klent ut framåt. Mot Frölunda såg det mer försiktigt ut. AIK var oerhört noga med att inte gå bort sig i offensiven.
Ibland, särskilt på bortaplan, lönar det sig att spela tråkigt, äckligt och disciplinerat. Det enda som störde i Scandinavium var ett par onödiga utvisningar i Frölundas zon. Å andra sidan var Gnagets box play en fröjd att skåda. Steen och Blomdahl gör dock mer nytta på isen än i utvisningsbåset. Det tror jag Melin/Persson tycker också.
¤ ¤
AIK måste naturligtvis bli tyngre framåt. Det håller inte i längden att bara skjuta 17 eller 14 skott på mål. Samtidigt måste man inse att Linköping och Frölunda är betydligt svårare nötter att knäcka än exempelvis SSK och Brynäs. Och folk får säga vad de vill. Faktum är att AIK:s "allsvenska trupp" stod för en heroisk kämpainsats i kväll. Lagmoralen är det verkligen inget fel på. Krigarhjärtat är hur stort som helst.
¤
På torsdag kommer SSK till Hovet och då förväntar åtminstone jag mig en hygglig offensiv satsning från Gnaget. Men fram till dess tillåter jag mig att njuta en smula. Vi är tillbaka och inte bara det. Vi är på slutspelsplats också...
Go väst...
Det är härligt med eftermiddagar. Särskilt eftermiddagar inför hockeykvällar. Då laddar jag alltid lite extra.
I eftermiddag har jag laddat som en riktig låtsascowboy. Jag har tuggat tobak och gått i boots. Jag har sagt "howdy partner" till var och varannan AIK:are jag mött. Ingen har förstås fattat grejen. Här hemma har jag bytt ut köksdörren mot två svängvarianter och satt upp en skylt ovanför som jag målat med stora bokstäver. SALOON står det på den. Det sista var ljug. Jag fick inte för gumman.
Men jag har klätt mig i skjorta och väst och nu mens jag sitter där jag sitter och skriver det jag skriver gör jag det med ett ett långt strå mellan tänderna. Jag orkade inte gå ut och plocka ett i busken, för det regnar så fasligt, men faktum är att det går lika bra med spaghetti. Okokt. Jag gnager på det så smått.
Nu ska jag bara ladda knallpulverpikadollerna, klä på mig kobojsar-hatten (som nuförtiden är lite för liten), klia mig i skrevet, spotta på golvet och skråla maskulint:
Yippee I oh
Yippee I ay
Yodle odle ee
Yodle odle ee
Yodle odle Ay I Kay
I eftermiddag har jag laddat som en riktig låtsascowboy. Jag har tuggat tobak och gått i boots. Jag har sagt "howdy partner" till var och varannan AIK:are jag mött. Ingen har förstås fattat grejen. Här hemma har jag bytt ut köksdörren mot två svängvarianter och satt upp en skylt ovanför som jag målat med stora bokstäver. SALOON står det på den. Det sista var ljug. Jag fick inte för gumman.
Men jag har klätt mig i skjorta och väst och nu mens jag sitter där jag sitter och skriver det jag skriver gör jag det med ett ett långt strå mellan tänderna. Jag orkade inte gå ut och plocka ett i busken, för det regnar så fasligt, men faktum är att det går lika bra med spaghetti. Okokt. Jag gnager på det så smått.
Nu ska jag bara ladda knallpulverpikadollerna, klä på mig kobojsar-hatten (som nuförtiden är lite för liten), klia mig i skrevet, spotta på golvet och skråla maskulint:
Yippee I oh
Yippee I ay
Yodle odle ee
Yodle odle ee
Yodle odle Ay I Kay
måndag 20 september 2010
Cowboys & indianer
När jag var liten tyckte jag om att leka med cowboys och indianer. Bror Bluebird och jag hade en hel samling med små snitsigt snajdade figurer.
Naturligtvis hade jag en favoritcowboy. Luke kallade jag honom. Efter Lucky Luke och efter Luke Macahan. Min Luke hade liksom Lucky gul skjorta och svart väst samt en blodröd scarf runt halsen. Till skillnad från Lucky hade min Luke en häst som var svart som natten. Dessutom hade han värsta svarta stetsonhatten. Min Luke var oövervinnerlig och kunde på egen hand besegra hundra galna indianer.
Det var kobojsarna som vi identifierade oss med. The battle of Akallahöjden fick alltid samma utgång. Kobojsarna vann, indianerna försvann.
Sen blev jag tonåring. Jag lärde mig att sympatisera med indianerna. Jag fick nästan lite dåligt samvete över alla gånger som jag, med berått och barnsligt mod, massakrerat de stackars rödskinnen. Jag lärde mig att indianer egentligen skulle benämnas Native Americans eller på svenska den amerikanska ursprungsbefolkningen. En kväll plockade jag fram mina avlagda leksaker och ställde upp dem för en sista strid. Cowboys mot indianer. Det var dags för indianerna att ta revansch för alla år av bittra nederlag. Jag minns hur fel men rätt det kändes att låta min Luke gå under i ett välplanerat bakhåll. Av sentimentala skäl fick han behålla skalpen på.
¤ ¤ ¤
Cowboys och indianer. Det känns länge sen. Men i morgon kväll är det alltså dags igen. Glenns Indianer bjuder upp till kamp. Irrationell och svårfångad som jag är (eller vill vara) sympatiserar jag åter med kobojsarna. Laglösa men icke laglösa; snart rider de in på isen i Scandinavium. Big Dick Brewer, Danny Bang Bang, Pat Nemeth, Liwing Jones, Fast Vic och Stoneface Osc. Framför teven sitter Black Bart & Billy the badboll och håller händerna på hölstren. Slå en indian men ingen indianare...
Naturligtvis hade jag en favoritcowboy. Luke kallade jag honom. Efter Lucky Luke och efter Luke Macahan. Min Luke hade liksom Lucky gul skjorta och svart väst samt en blodröd scarf runt halsen. Till skillnad från Lucky hade min Luke en häst som var svart som natten. Dessutom hade han värsta svarta stetsonhatten. Min Luke var oövervinnerlig och kunde på egen hand besegra hundra galna indianer.
Det var kobojsarna som vi identifierade oss med. The battle of Akallahöjden fick alltid samma utgång. Kobojsarna vann, indianerna försvann.
Sen blev jag tonåring. Jag lärde mig att sympatisera med indianerna. Jag fick nästan lite dåligt samvete över alla gånger som jag, med berått och barnsligt mod, massakrerat de stackars rödskinnen. Jag lärde mig att indianer egentligen skulle benämnas Native Americans eller på svenska den amerikanska ursprungsbefolkningen. En kväll plockade jag fram mina avlagda leksaker och ställde upp dem för en sista strid. Cowboys mot indianer. Det var dags för indianerna att ta revansch för alla år av bittra nederlag. Jag minns hur fel men rätt det kändes att låta min Luke gå under i ett välplanerat bakhåll. Av sentimentala skäl fick han behålla skalpen på.
¤ ¤ ¤
Cowboys och indianer. Det känns länge sen. Men i morgon kväll är det alltså dags igen. Glenns Indianer bjuder upp till kamp. Irrationell och svårfångad som jag är (eller vill vara) sympatiserar jag åter med kobojsarna. Laglösa men icke laglösa; snart rider de in på isen i Scandinavium. Big Dick Brewer, Danny Bang Bang, Pat Nemeth, Liwing Jones, Fast Vic och Stoneface Osc. Framför teven sitter Black Bart & Billy the badboll och håller händerna på hölstren. Slå en indian men ingen indianare...
söndag 19 september 2010
Valtal
Svenska folket fick fundera;
vilka ska vi rösta på?
Kanske taktiskt fegvotera
eller chansa röd, grön, blå?
Vem lyckades attrahera
unga, gamla, stora, små?
Vem lyckades appelera
till den stora massan, nå?
Några ville protestera
andra ville helst avstå
Vissa valde bådadera
någon brände sin behå
Många valde att agera
drog till stacken litet strå
Andra ville blott chockera
skrev på sedeln: AIK!
vilka ska vi rösta på?
Kanske taktiskt fegvotera
eller chansa röd, grön, blå?
Vem lyckades attrahera
unga, gamla, stora, små?
Vem lyckades appelera
till den stora massan, nå?
Några ville protestera
andra ville helst avstå
Vissa valde bådadera
någon brände sin behå
Många valde att agera
drog till stacken litet strå
Andra ville blott chockera
skrev på sedeln: AIK!
lördag 18 september 2010
Bara båg
Inte kan väl vi rå för att bönder står i kö
och att alla beundrar oss så de kan dö
De drömmer hela dagarna om att va som oss
men de kan varken sjunga eller supa och slåss
Skryt, bara skryt, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Bara vals, bara lögn, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Inte kan väl vi rå för att vi är störst och bäst
Tänk, jag minns en gång på en publikfest
Vi var väl tusen man sådär, en grandios
skara trogna gnagare som hata' Borås
Skryt, bara skryt, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Bara vals, bara lögn, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Inte kunde vi rå för att en miljardär
ifrån gasbolaget skulle bli så kär
att för ett enda vänligt ord ifrån vår trut
ville han ta med oss österut
Skryt, bara skryt, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Bara vals, bara lögn, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Vi är vackra som en dag fast det förstås
Det är inte lätt att vara hjärtekross
När ljuset släcks på Hovet för en långväga gäst
då flinar vi och sprider lite gnagisk pest
Skryt, bara skryt, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
Bara vals, bara lögn, bara båg, bara båg
Det där har du drömt, bara båg
fredag 17 september 2010
Ett parti fläsk
Det är valtider med allt vad det innebär och självklart borde Boris botanisera bland alternativen... Tänkte jag och tog en titt på partierna.
Vad vill de egentligen med hockeyn? Vad brinner de för? Hur vill de göra svensk hockey bättre och mer framgångsrik? Vi börjar med den rödgröna röran, går sedan rakt på den rightskjutande alliansen och avslutar med tre bubblare. Valfläsk de luxe, där partiernas respektive talesman/kvinna i hockeypolitik fått svara på frågan: Hur vill ditt parti göra Hockeysverige till ett bättre land att lira i?
Yossef Stål, Vänsterpartiet:
"I välfärdspartiets vision ingår en fullständig utjämning av olikheter. Det innebär bland annat att inget lag i elitserien får sluta på fler poäng än något annat. Efter att serien färdigspelats drar vi av poäng från de starka och skjuter till poäng åt de svaga. På så vis åstadkommer vi en rättvis fördelning av poäng. Vilka som går till slutspel beslutas sedan av partiledningen. Om ohlyckan är framme så vinner Djurgården SM-guld. Inte för att de är bäst utan för att de är rödast, samt så klart för att klubben ligger Lars - vår store ledare - varmt om hjärtat. En sak som vi tycker är viktig är att Hockeysverige håller ihop. För att de bästa lagen inte ska bli för bra vill vi förbjuda träning. Inget lag ska alltså tillåtas träna. Tänk bara på alla de lag och spelare som saknar träningstider och talang. Tänk hur orättvist det vore mot dem om andra tilläts bli bättre."
Ing-Marie Butler, Socialdemokraterna:
"Vi vill ha ett Hockeysverige där alla människor får vara med. Hockeysverige ska bli möjligheternas och drömmarnas land. Vi monar särskilt för alla de före detta talangfulla juniorer som sket i karriären för att istället satsa på brudar och dunka dunka. Vi lovar:
Georgina La Racket, MiljöPartiet:
"Det är oerhört viktigt att vi skär ner på energiförbrukningen i Hockeysverige. Därför föreslår vi en alldeles ny typ av energiskatt, som i korthet går ut på att varje spelare som gör mer än ett byte per match får betala 50 kronor till staten. Efter varje elitseriematch lämnar materialförvaltarna in spelarnas suspensoarer så att vi kan mäta hur mycket svett som förbrukats. Vid för höga kvoter kan hela lag stängas av från fortsatt spel. En sak som vi tycker är extra viktig är det här med ismaskinerna. De är extremt miljöovänliga och senast 2012 ska samtliga ismaskiner vara skrotade. Vi funderar på att ersätta dem med vindkraft. Vi vill satsa 500 miljarder de närmaste 5 åren på att utveckla is som aldrig behöver spolas. Satsningen ska finansieras med hjälp av pengar."
Plugg Tandglugg, Folkpartiet:
"Hockeysverige måste bli bättre på att tillvarata unga talanger. Därför går Folkpartiet till val på särskilda elitserieskolor. I dessa skolor ska det vara absolut förbjudet för lärarna att bära burka. Vi har fått allvarliga indikationer på att detta är stort problem i Hockeysverige. Instruktörer, tränare och inte minst en jävla massa hockeymammor döljer tydligen sina kroppar bakom stora lakan. Vi har inte sett det själva men ryktet går. Det vill vi göra något åt. Vi vill även återupprätta statusen för målvaktstränaryrket. Dessutom tror vi på ordning och reda. Sjuårige Kalle, som envisas med att vilja spela fotboll istället för hockey, ska omedelbart utvisas två minuter för ordervägran. Upprepas beteendet blir det kompanistryk. Reglementet skall följas och knapparna hållas knäppta!"
Sture von Bonde, Centerpartiet:
"Det måste bli mer attraktivt att kontraktera unga, oprövade centrar som vill satsa på sig själva och sina karriärer. Det ska löna sig att ta risker och därför förordar vi sänkt arbetsgivaravgift för de klubbar som vågar satsa på de unga centrarna. De finns överallt, på vischan och på Stureplan; bönder och brats i en salig blandning som alla drömmer om att få stå i centrum och tjäna storkovan. Vi måste låta dessa gröna centrar få en ärlig chans att etablera sig på hockeymarknaden! Först när vi från samhällets sida visar att vi tror på de unga centrarna kommer vi få se ett Hockeysverige som blomstrar. Frågan är central."
Riska Frisk, Moderaterna:
"Det ska löna sig att arbeta i Hockeysverige. Därför vill vi premiera de spelare och ledare som arbetar allra bäst. Inte nödvändigtvis mest eller hårdast, utan just bäst. Bäst arbetar, enligt vår bedömning, de spelare som gör extremt mycket poäng. Sämst arbetar de spelare som sitter på bänken eller är sjuka eller skadade. Under nästa mandatperiod vill vi införa en särskild skattelättnad för poängkungar. Är poängkungarna dessutom rightskyttar så sänker vi inkomstskatten med i runda slängar 100 %. Sjuka och skadade spelare hänvisas till AMS där de kan få tala med en jobbcoach. För kassa A-lagsspelare blir A-kassan obligatorisk. Man vet nämligen aldrig när de får kicken nästa gång."
Jesus Jonsson, Kristdemokraterna:
"Vi kristdemokrater vill ha ett mänskligare Hockeysverige. Det innebär bland annat att vi vill förbjuda alla djur från att spela hockey. Det säger sig självt att apor, tigrar, gnagare m.fl. varken kan åka skridskor eller hantera en klubba. Verklighetens folk inser detta. Att kultureliten, utifrån sin verklighetsfrånvända världsbild, vill få alla oss andra att tro att apor, tigrar och gnagare är fullt dugliga att passa puck och skjuta skott, är bara att beklaga. Vad vet kultureliten om hockey? Vad vet kultureliten om hur det känns att få en stenhård slashing strax söder om suspen? Kultureliten är ju fullt upptagen med att dricka vin och skriva flummig poesi. Vi kristdemokrater tar hockeyn och dess publik på allvar. För den sakens skull tycker vi inte att domarna ska klumpas ihop med zebror. Zebror ser nämligen inte illa, de ser bra."
Britt Bitter, Feministiskt initiativ:
"Vi i Fi tycker att hockey är en machosport. För att mjuka upp och göra sporten mer jämlik vill vi införa en särskild mansskatt för alla klubbar som inte tillåter kvinnor att ta plats mellan stolparna. Vi vill alltså ha kvinnliga målvakter i elitserielagen. Dessutom vill vi ha kvinnliga backar och forwards. Vi vill ha kvinnor överallt, när vi tänker efter. Ett sätt att få kvinnor överallt är att förbjuda män från att utöva idrott. Män som spelar hockey borde kastreras. Eller åtminstone tvingas lira utan pungskydd."
Svenne Svensson, Sverigedemokraterna:
"Invandringen! Det är invandringens fel alltihop. Det är för mycket blattar på isen, helt enkelt. Vi gillar Johan Davidsson. Resten kan man väl skicka till Pakistan eller nåt..."
NN, Piratpartiet:
"PP har inte heller i denna fråga någon åsikt utan kan tänka sig att gå med på det mesta. Men det är viktigt med integritet i nätet. Därför säger vi: Målkameror - nej tack!"
Vad vill de egentligen med hockeyn? Vad brinner de för? Hur vill de göra svensk hockey bättre och mer framgångsrik? Vi börjar med den rödgröna röran, går sedan rakt på den rightskjutande alliansen och avslutar med tre bubblare. Valfläsk de luxe, där partiernas respektive talesman/kvinna i hockeypolitik fått svara på frågan: Hur vill ditt parti göra Hockeysverige till ett bättre land att lira i?
Yossef Stål, Vänsterpartiet:
"I välfärdspartiets vision ingår en fullständig utjämning av olikheter. Det innebär bland annat att inget lag i elitserien får sluta på fler poäng än något annat. Efter att serien färdigspelats drar vi av poäng från de starka och skjuter till poäng åt de svaga. På så vis åstadkommer vi en rättvis fördelning av poäng. Vilka som går till slutspel beslutas sedan av partiledningen. Om ohlyckan är framme så vinner Djurgården SM-guld. Inte för att de är bäst utan för att de är rödast, samt så klart för att klubben ligger Lars - vår store ledare - varmt om hjärtat. En sak som vi tycker är viktig är att Hockeysverige håller ihop. För att de bästa lagen inte ska bli för bra vill vi förbjuda träning. Inget lag ska alltså tillåtas träna. Tänk bara på alla de lag och spelare som saknar träningstider och talang. Tänk hur orättvist det vore mot dem om andra tilläts bli bättre."
Ing-Marie Butler, Socialdemokraterna:
"Vi vill ha ett Hockeysverige där alla människor får vara med. Hockeysverige ska bli möjligheternas och drömmarnas land. Vi monar särskilt för alla de före detta talangfulla juniorer som sket i karriären för att istället satsa på brudar och dunka dunka. Vi lovar:
- Fler komvuxplatser för ex-hockeytalanger över 40.
- Obligatorisk skridskoträning i grundskolan.
- 3 miljarder extra till Mikael Renbergs hockeyskola. Den finns inte än men ska, om Thomas Bodström får bestämma, byggas någonstans i Norrland.
Georgina La Racket, MiljöPartiet:
"Det är oerhört viktigt att vi skär ner på energiförbrukningen i Hockeysverige. Därför föreslår vi en alldeles ny typ av energiskatt, som i korthet går ut på att varje spelare som gör mer än ett byte per match får betala 50 kronor till staten. Efter varje elitseriematch lämnar materialförvaltarna in spelarnas suspensoarer så att vi kan mäta hur mycket svett som förbrukats. Vid för höga kvoter kan hela lag stängas av från fortsatt spel. En sak som vi tycker är extra viktig är det här med ismaskinerna. De är extremt miljöovänliga och senast 2012 ska samtliga ismaskiner vara skrotade. Vi funderar på att ersätta dem med vindkraft. Vi vill satsa 500 miljarder de närmaste 5 åren på att utveckla is som aldrig behöver spolas. Satsningen ska finansieras med hjälp av pengar."
Plugg Tandglugg, Folkpartiet:
"Hockeysverige måste bli bättre på att tillvarata unga talanger. Därför går Folkpartiet till val på särskilda elitserieskolor. I dessa skolor ska det vara absolut förbjudet för lärarna att bära burka. Vi har fått allvarliga indikationer på att detta är stort problem i Hockeysverige. Instruktörer, tränare och inte minst en jävla massa hockeymammor döljer tydligen sina kroppar bakom stora lakan. Vi har inte sett det själva men ryktet går. Det vill vi göra något åt. Vi vill även återupprätta statusen för målvaktstränaryrket. Dessutom tror vi på ordning och reda. Sjuårige Kalle, som envisas med att vilja spela fotboll istället för hockey, ska omedelbart utvisas två minuter för ordervägran. Upprepas beteendet blir det kompanistryk. Reglementet skall följas och knapparna hållas knäppta!"
Sture von Bonde, Centerpartiet:
"Det måste bli mer attraktivt att kontraktera unga, oprövade centrar som vill satsa på sig själva och sina karriärer. Det ska löna sig att ta risker och därför förordar vi sänkt arbetsgivaravgift för de klubbar som vågar satsa på de unga centrarna. De finns överallt, på vischan och på Stureplan; bönder och brats i en salig blandning som alla drömmer om att få stå i centrum och tjäna storkovan. Vi måste låta dessa gröna centrar få en ärlig chans att etablera sig på hockeymarknaden! Först när vi från samhällets sida visar att vi tror på de unga centrarna kommer vi få se ett Hockeysverige som blomstrar. Frågan är central."
Riska Frisk, Moderaterna:
"Det ska löna sig att arbeta i Hockeysverige. Därför vill vi premiera de spelare och ledare som arbetar allra bäst. Inte nödvändigtvis mest eller hårdast, utan just bäst. Bäst arbetar, enligt vår bedömning, de spelare som gör extremt mycket poäng. Sämst arbetar de spelare som sitter på bänken eller är sjuka eller skadade. Under nästa mandatperiod vill vi införa en särskild skattelättnad för poängkungar. Är poängkungarna dessutom rightskyttar så sänker vi inkomstskatten med i runda slängar 100 %. Sjuka och skadade spelare hänvisas till AMS där de kan få tala med en jobbcoach. För kassa A-lagsspelare blir A-kassan obligatorisk. Man vet nämligen aldrig när de får kicken nästa gång."
Jesus Jonsson, Kristdemokraterna:
"Vi kristdemokrater vill ha ett mänskligare Hockeysverige. Det innebär bland annat att vi vill förbjuda alla djur från att spela hockey. Det säger sig självt att apor, tigrar, gnagare m.fl. varken kan åka skridskor eller hantera en klubba. Verklighetens folk inser detta. Att kultureliten, utifrån sin verklighetsfrånvända världsbild, vill få alla oss andra att tro att apor, tigrar och gnagare är fullt dugliga att passa puck och skjuta skott, är bara att beklaga. Vad vet kultureliten om hockey? Vad vet kultureliten om hur det känns att få en stenhård slashing strax söder om suspen? Kultureliten är ju fullt upptagen med att dricka vin och skriva flummig poesi. Vi kristdemokrater tar hockeyn och dess publik på allvar. För den sakens skull tycker vi inte att domarna ska klumpas ihop med zebror. Zebror ser nämligen inte illa, de ser bra."
Britt Bitter, Feministiskt initiativ:
"Vi i Fi tycker att hockey är en machosport. För att mjuka upp och göra sporten mer jämlik vill vi införa en särskild mansskatt för alla klubbar som inte tillåter kvinnor att ta plats mellan stolparna. Vi vill alltså ha kvinnliga målvakter i elitserielagen. Dessutom vill vi ha kvinnliga backar och forwards. Vi vill ha kvinnor överallt, när vi tänker efter. Ett sätt att få kvinnor överallt är att förbjuda män från att utöva idrott. Män som spelar hockey borde kastreras. Eller åtminstone tvingas lira utan pungskydd."
Svenne Svensson, Sverigedemokraterna:
"Invandringen! Det är invandringens fel alltihop. Det är för mycket blattar på isen, helt enkelt. Vi gillar Johan Davidsson. Resten kan man väl skicka till Pakistan eller nåt..."
NN, Piratpartiet:
"PP har inte heller i denna fråga någon åsikt utan kan tänka sig att gå med på det mesta. Men det är viktigt med integritet i nätet. Därför säger vi: Målkameror - nej tack!"
Det kom ett mail från AIK Hockey...
Idag fick jag ett nytt mail från Peter Linder.
Till det första derbyt har jag och mitt sällskap nu fått de platser vi betalat för och vill ha. Om det andra derbyt ber Linder att få återkomma
Jag är både glad och tacksam över att Peter Linder och AIK Hockey så snabbt tagit till sig av kritiken och gjort något åt saken.
Samtidigt hoppas jag att fler än jag, närmare bestämt samtliga säsongskortsinnehavare, som fått sämre platser i Globen än de betalat för på Hovet, får samma goda bemötande och service som en annan.
¤ ¤ ¤
Man kan påverka på olika sätt. En del kastar sten. Andra skriver mail. Pennan är, åtminstone i mitt fall, vassare än svärdet.
torsdag 16 september 2010
Jag tittar på teve...
Zappar i smyg mellan matcherna i kväll. Mellan välling och studier. SSK-Luleå högintressant. Ser ut att bli bortaseger, 1-3 en bit in i andra. Brynäs-Modo 0-2. En och annan tiger som tiger i tablettasken. Av vad jag sett så är det inget av dessa fyra lag som tokimponerar direkt. Almtunahockey tycks emellertid fungera utmärkt även i eliten. I alla fall borta mot SSK i en premiär.
Övriga matcher känns inte lika intressanta. Åtminstone inte sett ur mitt gnagarperspektiv. Djurgården hade förstås gärna fått torska med 0-5 hemma mot HV på Hove'. Nu står det bara 1-2 och min förhoppning om att Gnaget skulle ligga före Dif i tabellen inför omgång 2 blev just inte mer än en förhoppning. Saik-FBK 1-2. Snart bara Timrå-Frölunda kvar. Ska det bli idel bortasegrar i premiär-omgången?
För övrigt fler än AIK som verkar ha svårt att göra mål...
Edit 23.04:
Övriga matcher känns inte lika intressanta. Åtminstone inte sett ur mitt gnagarperspektiv. Djurgården hade förstås gärna fått torska med 0-5 hemma mot HV på Hove'. Nu står det bara 1-2 och min förhoppning om att Gnaget skulle ligga före Dif i tabellen inför omgång 2 blev just inte mer än en förhoppning. Saik-FBK 1-2. Snart bara Timrå-Frölunda kvar. Ska det bli idel bortasegrar i premiär-omgången?
För övrigt fler än AIK som verkar ha svårt att göra mål...
Edit 23.04:
Skit oxå...
Underbar morgon...
Man vaknar av ljudet av lek. Klockan är strax före sju. Lillkisen sitter upp i sängen. Har fått tag i Gnagis och bara skrattar. Man stiger upp. Brygger kaffe, gör frukost. Förbereder sig för ännu en vardag. Tidningen får ligga. Gårdagens nyheter förblir ett minne blott. Man går vidare, mot nya mål. Solen skiner i Johanneshov.
Det är en...
Det är en...
onsdag 15 september 2010
En inställd spolning är också en spolning
AIK - Linköping 1-5 (0-1, 1-1, 0-3)
Skott: 17 -37
Publik: 6823
Jaha. Nähä. Det blev en match men blev det en match? Två halvdana perioder och sedan pannkaka. Linköping visade sig vara bättre på det mesta, om inte allt. Klasskillnad kallas det visst.
Mina farhågor, som jag delvis hållit för mig själv, eller åtminstone på avstånd från bloggen, besannades. Jag har inför premiären varit orolig över AIK:s oförmåga att komma in på mål, skapa riktiga chanser. Kvällens 17 skott på mål säger rätt mycket om AIK:s impotens framåt. Laget saknade tyngd mot Linköping. Tyngd och finess. Det blev mycket åka skridskor men lite framför mål. Man sätter inga strutar från sarghörnen.
Platt fall i tredje perren. Efter 1-3 gick luften liksom ur.
¤ ¤ ¤
Än är det emellertid inte läge att ta fram motorsågen. Inte efter en match. Inte efter en premiär. Naturligtvis fanns det saker som var postitiva:
¤ ¤
Melin sa visst efteråt att Linköping var smartare än AIK. Det är en del av sanningen. Man kan även säga att Linköping var starkare, snabbare och skickligare än AIK.
~
Tommy Samuelsson satt en bit ifrån mig. Två minuter före full tid reste han sig och gick. Han såg rätt nöjd ut. I fjärde omgången tar Färjestad emot AIK i Karlstad.
¤
Rubriken då? Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med den. En kväll som denna kan allting bara bli bättre. Får man hoppas.
Skott: 17 -37
Publik: 6823
Jaha. Nähä. Det blev en match men blev det en match? Två halvdana perioder och sedan pannkaka. Linköping visade sig vara bättre på det mesta, om inte allt. Klasskillnad kallas det visst.
Mina farhågor, som jag delvis hållit för mig själv, eller åtminstone på avstånd från bloggen, besannades. Jag har inför premiären varit orolig över AIK:s oförmåga att komma in på mål, skapa riktiga chanser. Kvällens 17 skott på mål säger rätt mycket om AIK:s impotens framåt. Laget saknade tyngd mot Linköping. Tyngd och finess. Det blev mycket åka skridskor men lite framför mål. Man sätter inga strutar från sarghörnen.
Platt fall i tredje perren. Efter 1-3 gick luften liksom ur.
¤ ¤ ¤
Än är det emellertid inte läge att ta fram motorsågen. Inte efter en match. Inte efter en premiär. Naturligtvis fanns det saker som var postitiva:
- Oscar Steen, Daniel Rudslätt och Richard Gynge fungerade bra tillsammans. Här har tycks Melin/Persson ha hittat sin förstalina.
- Bland backarna visade Nolander, Tärnström och Liwing klass.
- Heino gjorde två stabila perioder.
- Stämningen under matchens sista minut. Det kändes stort att tillsammans med ett par tusen andra AIK:are hylla laget med sång och stående ovationer - trots den bedrövliga slutakten.
- Fjärdelinan hade väldiga problem att hänga med i tempot och intensiteten. Engblom och bröderna Ahlström fastnade ideligen i egen zon, och det såg farligt ut bakåt var gång kedjan fanns på isen.
- Salmonsson, som jag hoppas mycket på, såg oerhört blek ut.
- Backarna Österberg och Johansson hade emellanåt svårt att hänga med i egen zon.
- Christian Sandberg. Förvånansvärt anonym.
¤ ¤
Melin sa visst efteråt att Linköping var smartare än AIK. Det är en del av sanningen. Man kan även säga att Linköping var starkare, snabbare och skickligare än AIK.
~
Tommy Samuelsson satt en bit ifrån mig. Två minuter före full tid reste han sig och gick. Han såg rätt nöjd ut. I fjärde omgången tar Färjestad emot AIK i Karlstad.
¤
Rubriken då? Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med den. En kväll som denna kan allting bara bli bättre. Får man hoppas.
måndag 13 september 2010
KFIB: All star team
Idag har jag haft mycket att göra. Mycket att göra har emellertid aldrig hindrat mig från att ägna några minuter åt väsentligheter. Därför har jag idag tagit ut ett försäsongens all star team! Laget består av två kompletta femmor, vars samtliga pjäser är stjärnor på blogghimlen.
Vi går väl direkt på förstafemman…
Första backparet består av två rutinerade herrar som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Bättre Lasse och Kringel Knut.
Lasse är lite av pappa i laget. Älskar att styra spelet, grym i PP. Skjuter bra men utmärker sig kanske främst som en lysande passningsspelare. Sätter alltid första passningen. Konstruktiv, får fart på sina medspelare. Inspirerar till stordåd.
Kringel Knut, även känd som Knock Out Knutten, är som bäst i BP. Stenhård runt kassen, älskar att fajtas i målgården, missar aldrig en chans till trashtalk. Trivs bäst där det stinker. Föredrar därför AXA framför AXE. Får ibland skäll av Lasse, som vill spela bättre hockey. Svarar då i regel med att slå sarg ut.
Kedjan håller, liksom backparet, högsta klass och består av Sossen, Jämtleksing och GurkOlle.
Sossen är, naturligtvis, vänsterforward, trots att han aldrig ser rött. En klok och stabil herre som vet hur man plockar poäng. Har en enorm potential och borde kunna leverera ännu oftare än han faktiskt gör. Tar ett stort defensivt ansvar, brynäsare som han är. Tiger hellre än tigger.
Jämtleksing. Furstecenter, tvåvägsspelare, lagkapten. Taktiskt skicklig och med en blick för spelet i klass med Foppa. Oftast lugn och sansad men tvekar inte att dela ut en smäll när det hettar till. Ryktas vara på väg till Leksand, som för närvarande skriker efter just den spelartyp som jämten representerar.
GurkOlle. Stor, stark och fruktansvärt snäll. Lagets svar på Tomas Holmström. VIKer aldrig ner sig. Trots att han inte gör en fluga förnär så retar Olle gallfeber på vissa motståndare. Nyttig för laget och oerhört uppskattad internt. Till och med kompis med domarna, till Knuts stora förtret.
Så till andrafemman…
Backar: Chrille Plissken och Tigger Tom.
Plissken tar risken. Gillar att gå på offensiven i alla möjliga och omöjliga lägen. Lagets och ligans enda spelare som skjuter som han swingar. Ofta avblåst för spel med hög klubba. Får under inga omständigheter vara på isen samtidigt som Bättre Lasse. Gubbarna gaddar nämligen ihop sig och ägnar sedan all speltid åt att snacka skoter och norrskenspolka.
Tigger Tom. Lagets kanske mest underskattade spelman. Hårt arbetande back som tar ett enormt ansvar i defensiven. Dessutom lagets musikaliske kameleont. Trivs egentligen bäst i spelarbussen, där han vanligtvis ägnar restiden åt att nynna franska och finska schlagerfavoriter. På väg mot sitt stora genombrott? Ingela ryktas ha slagit en pling...
Kedjan är relativt nykomponerad och består av Brynäsredax, Prozac och Adam K.
Brynäsredax och Prozac är ett gammalt radarpar som trivs bäst mot DIF. Öser in poäng tillsammans men drar på sig på tok för mycket utvisningar - inte sällan efter att ha slagits internt om vem som ska få sista ordet. Redax & Prozac är lite grann som Arne & Ankan, fast ändå inte. Två sköna snubbar som båda klär i svart.
Adam K. Vad ska man säga? Lagets joker. Älskar offensiv hockey, skjuter på allt. Drömmer om en framtid i NHL. Har slarvat med barmarksträningen och är därför lite ringrostig. Kommer troligen igång lagom till elitseriepremiären.
Så där ja. Två formationer som det slår gnistor om. Själv fick jag tyvärr inte plats i någon av femmorna utan får nöja mig med att vakta kassen… Boris i buren. Handplockad!
Vi går väl direkt på förstafemman…
Första backparet består av två rutinerade herrar som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Bättre Lasse och Kringel Knut.
Lasse är lite av pappa i laget. Älskar att styra spelet, grym i PP. Skjuter bra men utmärker sig kanske främst som en lysande passningsspelare. Sätter alltid första passningen. Konstruktiv, får fart på sina medspelare. Inspirerar till stordåd.
Kringel Knut, även känd som Knock Out Knutten, är som bäst i BP. Stenhård runt kassen, älskar att fajtas i målgården, missar aldrig en chans till trashtalk. Trivs bäst där det stinker. Föredrar därför AXA framför AXE. Får ibland skäll av Lasse, som vill spela bättre hockey. Svarar då i regel med att slå sarg ut.
Kedjan håller, liksom backparet, högsta klass och består av Sossen, Jämtleksing och GurkOlle.
Sossen är, naturligtvis, vänsterforward, trots att han aldrig ser rött. En klok och stabil herre som vet hur man plockar poäng. Har en enorm potential och borde kunna leverera ännu oftare än han faktiskt gör. Tar ett stort defensivt ansvar, brynäsare som han är. Tiger hellre än tigger.
Jämtleksing. Furstecenter, tvåvägsspelare, lagkapten. Taktiskt skicklig och med en blick för spelet i klass med Foppa. Oftast lugn och sansad men tvekar inte att dela ut en smäll när det hettar till. Ryktas vara på väg till Leksand, som för närvarande skriker efter just den spelartyp som jämten representerar.
GurkOlle. Stor, stark och fruktansvärt snäll. Lagets svar på Tomas Holmström. VIKer aldrig ner sig. Trots att han inte gör en fluga förnär så retar Olle gallfeber på vissa motståndare. Nyttig för laget och oerhört uppskattad internt. Till och med kompis med domarna, till Knuts stora förtret.
Så till andrafemman…
Backar: Chrille Plissken och Tigger Tom.
Plissken tar risken. Gillar att gå på offensiven i alla möjliga och omöjliga lägen. Lagets och ligans enda spelare som skjuter som han swingar. Ofta avblåst för spel med hög klubba. Får under inga omständigheter vara på isen samtidigt som Bättre Lasse. Gubbarna gaddar nämligen ihop sig och ägnar sedan all speltid åt att snacka skoter och norrskenspolka.
Tigger Tom. Lagets kanske mest underskattade spelman. Hårt arbetande back som tar ett enormt ansvar i defensiven. Dessutom lagets musikaliske kameleont. Trivs egentligen bäst i spelarbussen, där han vanligtvis ägnar restiden åt att nynna franska och finska schlagerfavoriter. På väg mot sitt stora genombrott? Ingela ryktas ha slagit en pling...
Kedjan är relativt nykomponerad och består av Brynäsredax, Prozac och Adam K.
Brynäsredax och Prozac är ett gammalt radarpar som trivs bäst mot DIF. Öser in poäng tillsammans men drar på sig på tok för mycket utvisningar - inte sällan efter att ha slagits internt om vem som ska få sista ordet. Redax & Prozac är lite grann som Arne & Ankan, fast ändå inte. Två sköna snubbar som båda klär i svart.
Adam K. Vad ska man säga? Lagets joker. Älskar offensiv hockey, skjuter på allt. Drömmer om en framtid i NHL. Har slarvat med barmarksträningen och är därför lite ringrostig. Kommer troligen igång lagom till elitseriepremiären.
Så där ja. Två formationer som det slår gnistor om. Själv fick jag tyvärr inte plats i någon av femmorna utan får nöja mig med att vakta kassen… Boris i buren. Handplockad!
Culture Club
Emblemet består
av ett rytande djur
av ett rytande djur
med vitfärgat hår
Sicken sagofigur En förklädd junior
Sicken sagofigur En förklädd junior
som är aningen sur
och inte förmår
spela Allan i dur Man undrar; hur mår
detta lejon i bur
detta lejon i bur
som föddes igår
och helt saknar kultur
Trolltider...
"Jag är djupt oroad över AIK som på pappret är s-ä-m-r-e än när de kom tvåa i allsvenskan förra året efter Leksand."
söndag 12 september 2010
Lycka är...
- att plaska i vattenpölar fast man är för gammal,
- att inse att man aldrig blir för gammal,
- att plocka maskrosor i september,
- att prata hockey med andra pappor i parken,
- att leka tittut och skrika "BAAAJS",
- att samla löv i höstens alla färger,
- att grilla,
- att ha en hel elitseriesäsong att se fram emot, efter åtta långa år i källaren,
- att åka bil och lyssna på Trazan & Banarne,
- att sjunga med i Dom har inga bananer samtidigt som man i smyg tänker på Herr Nilssons babianer,
- att dansa en mans dans i ösregn på en rastplats,
- att komma hem efter en dag på drift,
- att ha bloggbundisar som fattar poängen och delar med sig,
- att se lillkisen busbläddra i hockeybibeln; särskilt när han upptäcker bilden på Bång i gnagisk skrud, pekar på tröjan och säger "kååå" (AIK på småbarnssvenska),
- att vara i vardagen och ta vara på den.
AIK
Vad är lycka för Dig?
Vem i helvete är du?
Sakta men säkert stiger besökarantalet här på bloggen och jag skulle ljuga om det inte gladde mitt gnagarhjärta. Ju fler som hittar in hit, desto roligare och mer inspirerande blir det för mig att blogga vidare. Samtidigt blir jag alltmer nyfiken. Vem är det som knackar...
Hejsan bundis, här är jag
bloggens far och bloggens mor
Jag är nyfiken idag
Vem är det som glor
Så jag gör nu ett försök
för att äntligen få reda på
vem som kommit på besök
vad du är för en gök
Vem i helvete är du
som besöker bloggen nu
Är du bekant med jargongen
eller blir du brydd av sången
Är du gnagare och käck
eller babian och väck
Är du svart, vit eller blå
du som hälsar på
Alla bloggbundisar vet
(alla bloggbundisar vet)
Att var enskild kommentar
(att var enskild kommentar)
Konstig, kul eller konkret
(konstig, kul eller konkret)
Är ett gensvar
(är ett gensvar)
Ändå sitter du så tyst
(ändå sitter du så tyst)
Som en mus och bara läser stumt
(som en mus och bara läser stumt)
Från dig hörs inte ett knyst
(från dig hörs inte ett knyst)
Och det tycker jag är dumt
(och det tycker jag är dumt)
Vem i helvete är du
Du förstår man undrar ju
Man har bilden klar och tydlig
av sin bundis, snygg och prydlig
Så det blir en stor surpris
när du avslöjas som gris
Men det här ska nog bli bra
Boris heter jag
Du scrollade och inspekterade
Boris skärpte sig och konverserade
Men när du annonserade
att du skulle gå
vände Boris sig mot dig
och brast ut en gång till:
Vem i helvete är du
Vi är främlingar ännu
Men min bloggvrå står mig nära
Den är kärast bland de kära
Därför vill jag veta vem
du är som gästar mitt hem
Är du vacker, svart och gul
eller fadd och ful
Hejsan bundis, här är jag
bloggens far och bloggens mor
Jag är nyfiken idag
Vem är det som glor
Så jag gör nu ett försök
för att äntligen få reda på
vem som kommit på besök
vad du är för en gök
Vem i helvete är du
som besöker bloggen nu
Är du bekant med jargongen
eller blir du brydd av sången
Är du gnagare och käck
eller babian och väck
Är du svart, vit eller blå
du som hälsar på
Alla bloggbundisar vet
(alla bloggbundisar vet)
Att var enskild kommentar
(att var enskild kommentar)
Konstig, kul eller konkret
(konstig, kul eller konkret)
Är ett gensvar
(är ett gensvar)
Ändå sitter du så tyst
(ändå sitter du så tyst)
Som en mus och bara läser stumt
(som en mus och bara läser stumt)
Från dig hörs inte ett knyst
(från dig hörs inte ett knyst)
Och det tycker jag är dumt
(och det tycker jag är dumt)
Vem i helvete är du
Du förstår man undrar ju
Man har bilden klar och tydlig
av sin bundis, snygg och prydlig
Så det blir en stor surpris
när du avslöjas som gris
Men det här ska nog bli bra
Boris heter jag
Du scrollade och inspekterade
Boris skärpte sig och konverserade
Men när du annonserade
att du skulle gå
vände Boris sig mot dig
och brast ut en gång till:
Vem i helvete är du
Vi är främlingar ännu
Men min bloggvrå står mig nära
Den är kärast bland de kära
Därför vill jag veta vem
du är som gästar mitt hem
Är du vacker, svart och gul
eller fadd och ful
lördag 11 september 2010
fredag 10 september 2010
AIK Hockey ÄR Eddie Meduza
För boriska bloggbundisar har det varit bekant sedan länge. Det är liksom inte för inte som jag ALLTID nynnar en viss modifierad meduzavisa på stigen upp till Hovet. När nu till och med Djurgårdens VD förstått hur det ligger till så kan i alla fall jag tycka att det vore på sin plats med ett officiellt tillkännagivande: AIK Hockey ÄR Eddie Meduza.
Hur ska man annars tolka det här med säsongskorten? Jag och många med mig har för länge sedan reserverat säsongskort på BÄSTA PLATS. Idag fick jag, äntligen, mina kort med posten. (Detta efter att igår ha ringt till marknadsansvarige och frågat var de beställda och förbetalda korten hade tagit vägen. De reserverades för övrigt den 19:e april.)
BÄSTA PLATS innebär just BÄSTA PLATS på Hovet. Det vill säga långsidan, lagom högt upp, nära mitten.
Derbyna mellan AIK-DIF kommer emellertid inte att spelas på Hovet, utan i Globen. Då kunde man förstås tänka sig att vi med säsongs-kort på BÄSTA PLATS också i Globen fick de BÄSTA PLATSERNA. Så blev det nu inte. Precis som många andra trogna AIK:are, har nämligen jag och mina närmaste fått allt annat än BÄSTA PLATS i Globen. Vid första hemmaderbyt ska vi sitta på rad 4! Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet hur långt ned det är. Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet att därifrån ser man inte hockey. Därifrån ser man... ja, sargen kanske.
Vid andra hammaderbyt får vi sitta en aning bättre till, nämligen på rad 6. Det är fortfarande allt annat än BÄSTA PLATS. Vid tredje hemmaderbyt hamnar vi på rad 9. Det är okej men fortfarande inte BÄSTA PLATS. Uppenbarligen har AIK Hockey gjort bort sig fullständigt. Inte nog med att de väntat in i det sista med att skicka ut säsongskorten. Dessutom tackar de sina mest trogna supportrar med att, ursäkta det strömbergska uttrycket, rövk*****a oss.
Det är mycket möjligt att hela den här soppan beror på någon slags kommunikationsmiss mellan AIK och Globen. Inte desto mindre är det AIK:s ansvar att se till att deras supportrar, eller ska vi säga kunder, får vad vi betalar för. Jag har ikväll mejlat både AIK Hockey och Peter Mellqvist för att få svar på vad klubben tänker göra åt den uppkomna situationen. Det är inte acceptabelt att vi, AIK:s mest trogna supportrar, inte får det vi faktiskt betalat för. Frågan är om det ens är tillåtet att behandla sina kunder på detta vis.
¤ ¤ ¤
Jan Ednertz hade rätt. AIK Hockey ÄR Eddie Meduza. Och jag och alla andra trogna gnagare är Eddie Meduzas största groupies.
Hur ska man annars tolka det här med säsongskorten? Jag och många med mig har för länge sedan reserverat säsongskort på BÄSTA PLATS. Idag fick jag, äntligen, mina kort med posten. (Detta efter att igår ha ringt till marknadsansvarige och frågat var de beställda och förbetalda korten hade tagit vägen. De reserverades för övrigt den 19:e april.)
BÄSTA PLATS innebär just BÄSTA PLATS på Hovet. Det vill säga långsidan, lagom högt upp, nära mitten.
Derbyna mellan AIK-DIF kommer emellertid inte att spelas på Hovet, utan i Globen. Då kunde man förstås tänka sig att vi med säsongs-kort på BÄSTA PLATS också i Globen fick de BÄSTA PLATSERNA. Så blev det nu inte. Precis som många andra trogna AIK:are, har nämligen jag och mina närmaste fått allt annat än BÄSTA PLATS i Globen. Vid första hemmaderbyt ska vi sitta på rad 4! Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet hur långt ned det är. Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet att därifrån ser man inte hockey. Därifrån ser man... ja, sargen kanske.
Vid andra hammaderbyt får vi sitta en aning bättre till, nämligen på rad 6. Det är fortfarande allt annat än BÄSTA PLATS. Vid tredje hemmaderbyt hamnar vi på rad 9. Det är okej men fortfarande inte BÄSTA PLATS. Uppenbarligen har AIK Hockey gjort bort sig fullständigt. Inte nog med att de väntat in i det sista med att skicka ut säsongskorten. Dessutom tackar de sina mest trogna supportrar med att, ursäkta det strömbergska uttrycket, rövk*****a oss.
Det är mycket möjligt att hela den här soppan beror på någon slags kommunikationsmiss mellan AIK och Globen. Inte desto mindre är det AIK:s ansvar att se till att deras supportrar, eller ska vi säga kunder, får vad vi betalar för. Jag har ikväll mejlat både AIK Hockey och Peter Mellqvist för att få svar på vad klubben tänker göra åt den uppkomna situationen. Det är inte acceptabelt att vi, AIK:s mest trogna supportrar, inte får det vi faktiskt betalat för. Frågan är om det ens är tillåtet att behandla sina kunder på detta vis.
¤ ¤ ¤
Jan Ednertz hade rätt. AIK Hockey ÄR Eddie Meduza. Och jag och alla andra trogna gnagare är Eddie Meduzas största groupies.
BB:s elitserietips, del 12
Tolva i Elitserien 2010/2011 blir Modo. Ingen Foppa, ingen Näslund. Ingen Zuccarello-Aasen eller Oscar Steen. Men väl en gammal grek. Det fattar ju till och med jag att Modo blir toksist i serien. Vilka ska göra det för dem? Challe B? Anton Hedman? Robert Rosén?
Tja, det skulle väl vara den sistnämnde då. I Allsvenskan var han Växjös svar på AIK:s Christian Sandberg. Samma nummer, nästan samma spelstil. Sandberg var och är emellertid bättre än Rosén. Precis som i fjol förväntas 21:an Sandberg fira individuella och lagmaskinella triumfer. Rosén däremot får briljera i ett bottengäng, som en smålurig 87:an i rävskabbig uniform.
I Fjällräven Center lär lätena ligga på närmast konstant låg nivå i vinter. Endast i samband med regelrätta hemmautvisningar får vi höra tystnaden brytas. Då vaknar cykloperna. Och så förstås om eller när tröja nummer 21 hissas mot taket. Då blir det tingel tangel och lilla julafton. Något särskilt skimrande att hänga i granen erbjudes emellertid ej.
¤ ¤ ¤
Per-Åge Skröder är en flink forward, det medges. Niko Dimitrakos likaså. Anton Hedman sägs vara en tuffing och Byron Ritchie låter som ett häftigt namn. Bakåt har man gubbarna Jonsson och Timander, som båda sjunger på sista versen. Därutöver en massa jaha. Målvakten Tarkki kommer att få jobba. Vem tar hand om alla returer? Ole-Kristian Tollefsen? Nja, det blir nog en jobbig resa för Modo både fram till jul och därefter.
Det kanske märks att jag är inte särskilt förtjust i Modo. Det är i så fall helt i linje med min avsikt. Allt gnäll där uppe smittar liksom av sig. Bara tanken på Grin-Olle i högform gör mig irriterad. Och med Berglund i båset lär det knappast bli mindre sura miner. Frågan är väl egentligen inte om, utan när han får gå. Challe har för övrigt redan vanan inne.
¤ ¤
Modo får gärna fortsätta kalla sig "Hockeyns hjärta". Får mitt hjärta bestämma så pumpar Modo blod i allsvenskan nästa säsong. Då som "Hockeyns smärta".
Klubben går onekligen en oviss framtid till mötes, med eller utan Peter Forsbergs osaliga fot svävande över sig. Inget ont om Foppa men alla skriverier om den gamle räven står mig upp i halsen. Nu verkar det ändå som att skomakarens sång ebbat ut en gång för alla. Det blir inga fler formgjutna hockeytofflor. Skridskorna läggs på hyllan för gott. Ett par tusen modoiter sägs redan längta efter bröderna Sedin men frågan är hur länge de har tid att vänta.
Kvalseriebiljetten är så gott som bokad och klar. Det bästa Modo kan göra nu är att börja förbereda sig på en helvetes ökenvandring. De bör särskilt akta sig för Almtuna. Örebro kan också bli en obehaglig överraskning. Borås däremot bör inte bli aktuellt förrän tidigast hösten 2011.
¤
Det här är naturligtvis ett hjärtetips. Men inte bara. För en gångs skull är min kropp i något sånär balans. Hjärnan och hjärtat är överens. Modo åker ur. Räven raskar över isen. The real heart of hockey har talat.
Tja, det skulle väl vara den sistnämnde då. I Allsvenskan var han Växjös svar på AIK:s Christian Sandberg. Samma nummer, nästan samma spelstil. Sandberg var och är emellertid bättre än Rosén. Precis som i fjol förväntas 21:an Sandberg fira individuella och lagmaskinella triumfer. Rosén däremot får briljera i ett bottengäng, som en smålurig 87:an i rävskabbig uniform.
I Fjällräven Center lär lätena ligga på närmast konstant låg nivå i vinter. Endast i samband med regelrätta hemmautvisningar får vi höra tystnaden brytas. Då vaknar cykloperna. Och så förstås om eller när tröja nummer 21 hissas mot taket. Då blir det tingel tangel och lilla julafton. Något särskilt skimrande att hänga i granen erbjudes emellertid ej.
¤ ¤ ¤
Per-Åge Skröder är en flink forward, det medges. Niko Dimitrakos likaså. Anton Hedman sägs vara en tuffing och Byron Ritchie låter som ett häftigt namn. Bakåt har man gubbarna Jonsson och Timander, som båda sjunger på sista versen. Därutöver en massa jaha. Målvakten Tarkki kommer att få jobba. Vem tar hand om alla returer? Ole-Kristian Tollefsen? Nja, det blir nog en jobbig resa för Modo både fram till jul och därefter.
Det kanske märks att jag är inte särskilt förtjust i Modo. Det är i så fall helt i linje med min avsikt. Allt gnäll där uppe smittar liksom av sig. Bara tanken på Grin-Olle i högform gör mig irriterad. Och med Berglund i båset lär det knappast bli mindre sura miner. Frågan är väl egentligen inte om, utan när han får gå. Challe har för övrigt redan vanan inne.
¤ ¤
Modo får gärna fortsätta kalla sig "Hockeyns hjärta". Får mitt hjärta bestämma så pumpar Modo blod i allsvenskan nästa säsong. Då som "Hockeyns smärta".
Klubben går onekligen en oviss framtid till mötes, med eller utan Peter Forsbergs osaliga fot svävande över sig. Inget ont om Foppa men alla skriverier om den gamle räven står mig upp i halsen. Nu verkar det ändå som att skomakarens sång ebbat ut en gång för alla. Det blir inga fler formgjutna hockeytofflor. Skridskorna läggs på hyllan för gott. Ett par tusen modoiter sägs redan längta efter bröderna Sedin men frågan är hur länge de har tid att vänta.
Kvalseriebiljetten är så gott som bokad och klar. Det bästa Modo kan göra nu är att börja förbereda sig på en helvetes ökenvandring. De bör särskilt akta sig för Almtuna. Örebro kan också bli en obehaglig överraskning. Borås däremot bör inte bli aktuellt förrän tidigast hösten 2011.
¤
Det här är naturligtvis ett hjärtetips. Men inte bara. För en gångs skull är min kropp i något sånär balans. Hjärnan och hjärtat är överens. Modo åker ur. Räven raskar över isen. The real heart of hockey har talat.
torsdag 9 september 2010
AIK - SSK 1-3 (0-2, 0-1, 1-0)
"Skitmatch", sa Kent efter slutsignalen och sammanfattade därmed läget rätt bra. Till skillnad från mig och alla gnagers hade han något att glädjas åt. En seger, tre mål. Stabilt försvarsspel. Själv var jag besviken. AIK gjorde inte många rätt i kväll. Fram till sista tio fungerade egentligen ingenting. Spelet i egen zon var emellanåt pinsamt dåligt. Uppspelen... ja, såg vi några sådana överhuvudtaget? Fasth gjorde väl så gott han kunde. Men backarna? Är det sådana där man staplar flaskor i eller? Framåt såg det nästan lika illa ut. AIK skapade förvisso en del farligheter i första perioden. Men i det stora hela var det mest skit med allting.
Jag säger som Jan Banan skulle ha sagt om han vore gnagare:
"Om den gamla teaterklyschan 'ett dåligt genrep betyder en bra premiär' stämmer, ja då kan spelarna i Linköping vara säkra på förlust mot AIK i elitseriepremiären om mindre en vecka."
Det enda roliga i kväll var att träffa Kent och hans vänner. Tänka sig; Kringelknutten har också en kompis som är grek. Men som min kompis sa i luren strax efter slutsignalen: Det finns ändå bara en Greken. Visst är det så, kompis. Visst är det så.
Jag säger som Jan Banan skulle ha sagt om han vore gnagare:
"Om den gamla teaterklyschan 'ett dåligt genrep betyder en bra premiär' stämmer, ja då kan spelarna i Linköping vara säkra på förlust mot AIK i elitseriepremiären om mindre en vecka."
Det enda roliga i kväll var att träffa Kent och hans vänner. Tänka sig; Kringelknutten har också en kompis som är grek. Men som min kompis sa i luren strax efter slutsignalen: Det finns ändå bara en Greken. Visst är det så, kompis. Visst är det så.
Inför AIK-SSK: Musboogie
Tjena alla bloggdiggers! Det här inlägget bör läsas till tonerna av låten här ovan. Har ni tryckt på play än? Ja, men då så, let's gå..
Ikväll ska AIK:s allsvenska trupp visa laget från kringelstan var skåpet ska stå. SSK har liksom Gnaget en trupp. En kvalserietrupp. Senast det begav sig piskade vi dit dem i Åkers. Nu är det Hovet och hemmaplan som gäller. Därmed vore allt annat än en seger en besvikelse. Greken säger att Gnaget vinner med 6-1. Själv tonar jag ned förväntningarna. 5-1 låter väl rimligt?
Skämt åsido, skämt åsido. Vi snackar genrep inför allvaret. Spelet ska sitta nu. Formationerna ska funka. AIK har bara den här matchen på sig att öva. Om mindre än en vecka står det pinnar på spel. Jag och många med mig vill ha svar på våra frågor. Är AIK redo för eliten? Är AIK med i matchen? Kvällens genrep blir en fingervisning om läget i laget.
Jag tror på laget. Jag tror på Gnaget. Lika mycket som jag tror på Eddie Meduza som musikalisk inspiration i både spelarbuss och omklädningsrum. Gasen i botten...
onsdag 8 september 2010
Djurgården - Brynäs 0-5 (0-1, 0-0, 0-4)
Det var ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Etthundratjugo spänn för att se Madonna. LIVE! Klart jag slog till...
Jodå, jag pallrade mig iväg till Hovet redan i afton. Trots att AIK alltså inte spelar förrän i morgon. Jag tänkte att det skulle bli en kväll i spionens tecken. En kväll för smygkik och blygfik. Det senare betyder att man dricker kaffe ensam i ett hörn eftersom man på intet sätt kan förmå sig känna samhörighet med fikets övriga klientel.
Jag lämnade lägenheten 18.40.
Tio minuter senare äntrade jag Hovet. Svartklädd och anonym. Som en mystisk främling med dolda avsikter nästlade jag mig in i smeten av förtappade själar. Bakom mina solglasögon kunde jag vara mig själv. Boris. Black Boris. Utåt sett; en människa bland artonhundra babianer. (Det lustiga med babianer är att de tror att de är som vi människor. Därför var det ingen som anade min identitet och klubbtillhörighet. De trodde väl att jag var en av dem.)
Det fanns folk som höll på Brynäs. Jag satte mig strax ovanför dem. Såg en svartgul flagga och greps för en sekund av en förvillande tanke: Var jag hemma trots allt. Nä, det var jag inte. De röda stänken väckte mig ur illusionen.
Sedan kom matchen igång. Djurgården såg okej ut. Ekman gjorde ett bra byte, Ridderwall höll tätt. Efter 13.10 satte Calle Järnkrok 0-1. Jag vände blicken åt vänster och pressläktaren till. Där satt Jan Banan. Fem meter från Boris. I full färd med att nedteckna objektiva uppfattningar på sin laptop. Strax intill satt Stockholms bästa hockeyjournalist och livebloggade. Så ironiskt, tänkte jag. Snacka om omaka par.
¤ ¤ ¤
Matchen blev en riktig höjdare. Åtminstone resultatmässigt. Djurgården visade sig snart vara precis så dåliga som jag på förhand hade hoppats. Nej, förresten. De var ännu sämre. Inget vidare spel, dåliga i egen zon. Stackars Ridderwall gjorde så gott han kunde men utespelarna förmådde inte hjälpa honom. Brynäs tilläts ideligen att komma till farliga avslut. Djurgården stod emot hyfsat i två perioder. Sedan rasade de ihop fullständigt. Brynäs var äckligt effektiva, spelade fantastiskt bra försvarsspel. Erövrade pucken, spelade sig konstruktivt ut ur press, satte upp egna spel. Gång på gång på gång.
När Dif-raset väl kom så kom det trots allt en aning överraskande. Djurgården fick ett power play i början av tredje och Brynäs blev fast i egen zon i ett par minuter. Men sedan sa det bara pang, pang. Gästerna satte två nästan identiska mål. Pucken djupt ned i Dif-zonen. Skickliga forwards som vann man-man-duellerna. Rörelse i laget, finter och trix. Lägg därtill stabbiga hemmabackar och ni fattar hur det såg ut. Plötslig pass från bakom kassen, plötsligt skott från slottet. Mål. Och så samma visa en gång till. Efter 0-3 var Djurgården ett slaget lag.
Fyran och femman kom som brev på posten. Det hade lika gärna kunnat sluta 0-6 eller 0-7. Så överlägsna var Brynäs i tredje perioden.
¤ ¤
Jag gick hem från Hovet med blandade känslor. Å ena sidan kände jag skadeglädje och finfina förhoppningar. Djurgården skrämdes inte direkt. Kanske blir det som jag hoppas; att spelartappen från finallaget blir för svåra för Djurgården att täcka upp. Å andra sidan kände jag en viss oro. Så här dåliga kan inte Dif vara. De är antagligen sämre än i fjol men frågan är hur mycket sämre. Nyförvärven visade ingenting i kväll. Hur blir det om ett par veckor? Varvar Boumedienne, Ekman, Widing, Ölvestad m.fl. upp och växer ju längre säsongen går? Fan vet.
Brynäs imponerade på mig. Alla som tror att Brynäs är ett lag för bottenstriden lär nog få tänka om rätt snart. Visst, det var en träningsmatch jag bevittnade. Men Brynäs är ett bra lag. Ett ungt och bra lag med en jävla massa potential i. Bjurling kommer lyckas i vinter, det är jag nästan säker på. Försvarsspelet fungerade redan förra säsongen och framåt har man nu både bredd och spets. Brynäs alla lovande juniorer har blivit ett år äldre och minst en av dem lär redan nu finnas med bland årets årets rookiekandidater. Jag lägger mitt tips på Järnkrok.
¤
Eftersom Greken inte ställde upp och eftersom jag är trött på att gå själv på träningsmatcher, tog jag med mig en annan liten krabat idag. Som moraliskt stöd. Han tyckte att matchen var sådär. Sa att han hellre hade följt med och sett på Gnaget, men att det var kul ändå att Dif förlorade så stort som de gjorde. Jag lovade att han ska få följa med fler gånger. Men inte förrän hans kramkamrat och bästis blivit stor nog att följa med pappa på kvällshockey.
Ps. Apropå Madonna... Henne såg jag då inte röken av. Däremot lade jag märke till både en och annan primadonna och primatdonna.
Jodå, jag pallrade mig iväg till Hovet redan i afton. Trots att AIK alltså inte spelar förrän i morgon. Jag tänkte att det skulle bli en kväll i spionens tecken. En kväll för smygkik och blygfik. Det senare betyder att man dricker kaffe ensam i ett hörn eftersom man på intet sätt kan förmå sig känna samhörighet med fikets övriga klientel.
Jag lämnade lägenheten 18.40.
Tio minuter senare äntrade jag Hovet. Svartklädd och anonym. Som en mystisk främling med dolda avsikter nästlade jag mig in i smeten av förtappade själar. Bakom mina solglasögon kunde jag vara mig själv. Boris. Black Boris. Utåt sett; en människa bland artonhundra babianer. (Det lustiga med babianer är att de tror att de är som vi människor. Därför var det ingen som anade min identitet och klubbtillhörighet. De trodde väl att jag var en av dem.)
Det fanns folk som höll på Brynäs. Jag satte mig strax ovanför dem. Såg en svartgul flagga och greps för en sekund av en förvillande tanke: Var jag hemma trots allt. Nä, det var jag inte. De röda stänken väckte mig ur illusionen.
Sedan kom matchen igång. Djurgården såg okej ut. Ekman gjorde ett bra byte, Ridderwall höll tätt. Efter 13.10 satte Calle Järnkrok 0-1. Jag vände blicken åt vänster och pressläktaren till. Där satt Jan Banan. Fem meter från Boris. I full färd med att nedteckna objektiva uppfattningar på sin laptop. Strax intill satt Stockholms bästa hockeyjournalist och livebloggade. Så ironiskt, tänkte jag. Snacka om omaka par.
¤ ¤ ¤
Matchen blev en riktig höjdare. Åtminstone resultatmässigt. Djurgården visade sig snart vara precis så dåliga som jag på förhand hade hoppats. Nej, förresten. De var ännu sämre. Inget vidare spel, dåliga i egen zon. Stackars Ridderwall gjorde så gott han kunde men utespelarna förmådde inte hjälpa honom. Brynäs tilläts ideligen att komma till farliga avslut. Djurgården stod emot hyfsat i två perioder. Sedan rasade de ihop fullständigt. Brynäs var äckligt effektiva, spelade fantastiskt bra försvarsspel. Erövrade pucken, spelade sig konstruktivt ut ur press, satte upp egna spel. Gång på gång på gång.
När Dif-raset väl kom så kom det trots allt en aning överraskande. Djurgården fick ett power play i början av tredje och Brynäs blev fast i egen zon i ett par minuter. Men sedan sa det bara pang, pang. Gästerna satte två nästan identiska mål. Pucken djupt ned i Dif-zonen. Skickliga forwards som vann man-man-duellerna. Rörelse i laget, finter och trix. Lägg därtill stabbiga hemmabackar och ni fattar hur det såg ut. Plötslig pass från bakom kassen, plötsligt skott från slottet. Mål. Och så samma visa en gång till. Efter 0-3 var Djurgården ett slaget lag.
Fyran och femman kom som brev på posten. Det hade lika gärna kunnat sluta 0-6 eller 0-7. Så överlägsna var Brynäs i tredje perioden.
¤ ¤
Jag gick hem från Hovet med blandade känslor. Å ena sidan kände jag skadeglädje och finfina förhoppningar. Djurgården skrämdes inte direkt. Kanske blir det som jag hoppas; att spelartappen från finallaget blir för svåra för Djurgården att täcka upp. Å andra sidan kände jag en viss oro. Så här dåliga kan inte Dif vara. De är antagligen sämre än i fjol men frågan är hur mycket sämre. Nyförvärven visade ingenting i kväll. Hur blir det om ett par veckor? Varvar Boumedienne, Ekman, Widing, Ölvestad m.fl. upp och växer ju längre säsongen går? Fan vet.
Brynäs imponerade på mig. Alla som tror att Brynäs är ett lag för bottenstriden lär nog få tänka om rätt snart. Visst, det var en träningsmatch jag bevittnade. Men Brynäs är ett bra lag. Ett ungt och bra lag med en jävla massa potential i. Bjurling kommer lyckas i vinter, det är jag nästan säker på. Försvarsspelet fungerade redan förra säsongen och framåt har man nu både bredd och spets. Brynäs alla lovande juniorer har blivit ett år äldre och minst en av dem lär redan nu finnas med bland årets årets rookiekandidater. Jag lägger mitt tips på Järnkrok.
¤
Eftersom Greken inte ställde upp och eftersom jag är trött på att gå själv på träningsmatcher, tog jag med mig en annan liten krabat idag. Som moraliskt stöd. Han tyckte att matchen var sådär. Sa att han hellre hade följt med och sett på Gnaget, men att det var kul ändå att Dif förlorade så stort som de gjorde. Jag lovade att han ska få följa med fler gånger. Men inte förrän hans kramkamrat och bästis blivit stor nog att följa med pappa på kvällshockey.
Ps. Apropå Madonna... Henne såg jag då inte röken av. Däremot lade jag märke till både en och annan primadonna och primatdonna.
Mmm...Monkey
Djurgården tar emot Brynäs på Hovet ikväll. Det är nästan så jag har lust att pallra mig dit. Om inte annat för att få en glimt av hockeyns svar på Madonna.
~
Herr Nilssons babianer
klänger i lianer
Imbecilla - luktar illa
Ge dom fler bananer!
tisdag 7 september 2010
HPK Hämeenlinna - AIK 2-3 (0-1, 1-2, 1-0)
Fullt lag, full pott. AIK besegrar ett gäng fjolårsfinalister från Finland i Finland. Salmonsson och Bång gör avtryck i protokollet. Heino är tillbaka i kassen med besked; 94,59 i räddningsprocent. Plötsligt skiner solen över oss igen. Allting känns lite lättare. Jag har ingen uppfattning om hur det såg ut i Synergia Arena men vi var friska och fulltaliga och vi vann. Det räcker gott och väl en fotbollskväll som denna. Jag suger på karamellen, trudeluttar mig en köpp och njuter av segerns sötma. Vem fan vill se Madonna?
Somliga har pengar, det har inte jag
Sol å gröna ängar, är det jag helst vill ha
Å när dom rike bara kommer med en massa prat
Då går jag ut i köket å slår på min apparat
måndag 6 september 2010
Det är mitt fel, alltihop...
När AIK förlorat, vilket tyvärr har skett rätt ofta på sistone, brukar kompis Greken höra av sig och be om ursäkt. Det är alltid hans fel när Gnaget gått på pumpen. Antingen har han tippat galet och därmed pajat för laget. Eller så har han bytt kalsonger i pausen. Eller druckit kaffe ur fel kopp. Greken är vidskeplig och tror på fullaste allvar att hans insatser på läktaren, i soffan, på dass har avgörande betydelse för AIK:s insatser på isen.
Själv har jag på senare år arbetat aktivt med att komma till rätta med min skrocknoja. KBT och gruppsamtal. En och annan pillertripp. Jag har gjort mitt yttersta för att skala bort tvångstankarna och vidskepligheten. Hel enkelt bestämt mig för att vara logisk och rationell. Jag har utmanat ödet; krossat speglar med flit, sprungit
A-brunnsrace genom stan. Intalat mig att det spelar ingen roll vad jag gör, det är Bång & co. som avgör.
Nu har jag emellertid fått problem. Det började den 25:e augusti. Då publicerade jag ett inlägg under rubriken Svart magi. I samma veva lade jag upp en svart katt på bloggen. Sedan dess har det mesta gått åt helvete. AIK har inte vunnit en enda match. Laget har radat upp förluster. De kommer knappt till skott. Hittar inte målet. Stackars Greken har inte fått in ett endaste tips - trots extremfega lågödds. Och som om allt detta inte vore nog. I kväll kissade jag på ringen. Jag missade målet med en hel decimeter.
Som ni förstår är jag tvungen att göra något. Glömma allt snack om logik och rationalitet. Glömma gruppsamtalen. Katten ska väck! Det får bli med kissen som med strålen: I can't keep it in. Det här är en hälsning till Bång & co. Gör vad ni måste, gör vad ni ska! Kläm åt finnen och vinn! Och därefter basta.
Ni kan börja dansa på bordet nu...
Själv har jag på senare år arbetat aktivt med att komma till rätta med min skrocknoja. KBT och gruppsamtal. En och annan pillertripp. Jag har gjort mitt yttersta för att skala bort tvångstankarna och vidskepligheten. Hel enkelt bestämt mig för att vara logisk och rationell. Jag har utmanat ödet; krossat speglar med flit, sprungit
A-brunnsrace genom stan. Intalat mig att det spelar ingen roll vad jag gör, det är Bång & co. som avgör.
Nu har jag emellertid fått problem. Det började den 25:e augusti. Då publicerade jag ett inlägg under rubriken Svart magi. I samma veva lade jag upp en svart katt på bloggen. Sedan dess har det mesta gått åt helvete. AIK har inte vunnit en enda match. Laget har radat upp förluster. De kommer knappt till skott. Hittar inte målet. Stackars Greken har inte fått in ett endaste tips - trots extremfega lågödds. Och som om allt detta inte vore nog. I kväll kissade jag på ringen. Jag missade målet med en hel decimeter.
Som ni förstår är jag tvungen att göra något. Glömma allt snack om logik och rationalitet. Glömma gruppsamtalen. Katten ska väck! Det får bli med kissen som med strålen: I can't keep it in. Det här är en hälsning till Bång & co. Gör vad ni måste, gör vad ni ska! Kläm åt finnen och vinn! Och därefter basta.
Ni kan börja dansa på bordet nu...
BB:s elitserietips, del 11
Elva i Elitserien 2010/2011 blir Luleå. Det här skulle ju bli ett hjärtetips men uppenbarligen blev det fel någonstans längs vägen. Hjärtat orkade inte med. Hjärnan började göra anspråk och det ena ledde till det andra. Effekten av denna inre organiska kamp blev att det blev lite struligt. Nu sitter jag här med Luleå på elfteplatsen och det känns inte riktigt bra. Jag vill nämligen ha så lite som möjligt gemensamt med den här mannen. Men men... Låt Luleå vinna kvalserien och ta med sig Leksand upp i smöret då så blir allting bra igen.
¤ ¤ ¤
Luleås lagbygge ser inte riktigt stabilt ut. Stommen tycks mig bräcklig, grunden fragil. Jag stirrar på truppen och blir nästan lite blind på kuppen. Niinimaa är förvisso ett imponerande nyförvärv men i övrigt ser det ovisst och halvklent ut. Ett par ytterligare finnar har kommit till. Några lovande killar från Almtuna. Kim Karlsson kan verkligen bli något och backen Elias Fälth är intressant. Den senare ville jag ha till Gnaget efter kvalserien, men ingen vet ännu om denne "late bloomer" duger i eliten. Kan bli kanon, kan bli kalkon.
Inför förra säsongen värvade Luleå de allsvenska poängkungarna Arlbrandt och Olausson från Västerås. Båda klarade omställningen, även om produktionen gick ner avsevärt. 77+71 poäng i AS blev 37+30 poäng i ES. Siffrorna säger en hel del om kvalitetsskillnaden mellan de två serierna. Det är liksom lite svårare att göra mål i eliten. Detta kan, om inte annat, vara nyttigt för oss hoppfulla gnagare att ha i åtanke. Tänk Gynge. Tänk Sandberg, Bång...
I alla fall. Nu har Luleå fyllt på med ännu en poängplockare från Västerås; Sebastian Meijer, sedan tidigare väl bekant med Arlbrandt och Olausson. Bildar dessa tre herrar kedja igen? Platsar Meijer i Elitserien? Det blir spännande att följa den utvecklingen.
¤ ¤
Det blir även spännande att se vad Jonas Rönnqvist kan uträtta som tränare i Luleå. I Almtuna gjorde han ett fantastiskt jobb. AIS spelade en rivig hockey både i förfjol och fjol, var otroligt jobbiga att möta. De gjorde inte bort sig mot något lag i kvalserien senast och kunde faktiskt ha varit med och slagits om en elitserieplats ända in i kaklet. Om det nu inte hade varit för två tajta torskar mot Gnaget!
I Luleå återförenas Rönnken med en trio gamla lagkamrater. Thomas Berglund och Roger Åkerström, båda assisterande. Och så Daniel Henriksson, målvaktstränare. Ingen vettig tyckare kan anklaga Luleå för att vara en komplett främlingslegion.
¤
Bröderna Abbott bör man nämna och nu har jag gjort det. Karl Fabricius likaså. Anders Nilsson är en ung målvakt som jag vet alldeles för lite om för att kunna påstå något om. Men hundra kilo keeper torde man inte kunna skjuta hål på hur lätt som helst. Så sa man förstås om Osten också, dvs. innan han förvandlades till Schweizerosten. En annan Osten, som det ännu inte gått hål på, är Luleås sportchef Bergström. Slutar hans lag lika långt ner som mitt boriska hjärtetips spår så lär han åtminstone bli rejält avhyvlad.
Björnen sover. Hur varlig behöver en uppnosig gnagare vara för att han inte ska bli farlig?
¤ ¤ ¤
Luleås lagbygge ser inte riktigt stabilt ut. Stommen tycks mig bräcklig, grunden fragil. Jag stirrar på truppen och blir nästan lite blind på kuppen. Niinimaa är förvisso ett imponerande nyförvärv men i övrigt ser det ovisst och halvklent ut. Ett par ytterligare finnar har kommit till. Några lovande killar från Almtuna. Kim Karlsson kan verkligen bli något och backen Elias Fälth är intressant. Den senare ville jag ha till Gnaget efter kvalserien, men ingen vet ännu om denne "late bloomer" duger i eliten. Kan bli kanon, kan bli kalkon.
Inför förra säsongen värvade Luleå de allsvenska poängkungarna Arlbrandt och Olausson från Västerås. Båda klarade omställningen, även om produktionen gick ner avsevärt. 77+71 poäng i AS blev 37+30 poäng i ES. Siffrorna säger en hel del om kvalitetsskillnaden mellan de två serierna. Det är liksom lite svårare att göra mål i eliten. Detta kan, om inte annat, vara nyttigt för oss hoppfulla gnagare att ha i åtanke. Tänk Gynge. Tänk Sandberg, Bång...
I alla fall. Nu har Luleå fyllt på med ännu en poängplockare från Västerås; Sebastian Meijer, sedan tidigare väl bekant med Arlbrandt och Olausson. Bildar dessa tre herrar kedja igen? Platsar Meijer i Elitserien? Det blir spännande att följa den utvecklingen.
¤ ¤
Det blir även spännande att se vad Jonas Rönnqvist kan uträtta som tränare i Luleå. I Almtuna gjorde han ett fantastiskt jobb. AIS spelade en rivig hockey både i förfjol och fjol, var otroligt jobbiga att möta. De gjorde inte bort sig mot något lag i kvalserien senast och kunde faktiskt ha varit med och slagits om en elitserieplats ända in i kaklet. Om det nu inte hade varit för två tajta torskar mot Gnaget!
I Luleå återförenas Rönnken med en trio gamla lagkamrater. Thomas Berglund och Roger Åkerström, båda assisterande. Och så Daniel Henriksson, målvaktstränare. Ingen vettig tyckare kan anklaga Luleå för att vara en komplett främlingslegion.
¤
Bröderna Abbott bör man nämna och nu har jag gjort det. Karl Fabricius likaså. Anders Nilsson är en ung målvakt som jag vet alldeles för lite om för att kunna påstå något om. Men hundra kilo keeper torde man inte kunna skjuta hål på hur lätt som helst. Så sa man förstås om Osten också, dvs. innan han förvandlades till Schweizerosten. En annan Osten, som det ännu inte gått hål på, är Luleås sportchef Bergström. Slutar hans lag lika långt ner som mitt boriska hjärtetips spår så lär han åtminstone bli rejält avhyvlad.
Björnen sover. Hur varlig behöver en uppnosig gnagare vara för att han inte ska bli farlig?
söndag 5 september 2010
Raportti: JYP - AIK 4-2 (1-1, 0-0, 3-1)
Nä, nu börjar jag bli orolig. Det är inte roligt längre. Sjätte raka förlusten och återigen målsnålt framåt. Vi kommer ju knappt till skott. Sjutton (17) skott på mål i dag, varav ett (1) sketet i sista perioden! Jag börjas skönja ett mönster. Gnaget suger. Vi orkar inte i 60 minuter. Vi är klena framåt. Ungefär så här har det sett ut i varenda träningsmatch på sistone. Perkele!
Och vad är det med alla dessa Pesonens egentligen? För ett par månader sen var det Jussi i Leksand, mer känd som Jones i Suspen. Igår var det Janne i Kazan. Idag presenterade sig en Harri. Harri Pesonen. Vad är det för jävla namn? Hädanefter ska jag hata varenda Pesonen. Jag ska bilda en sup-porterklubb, tror jag. En gång i veckan ska vi träffas i en mörk lokal och dricka överjäst öl. Vi ska skriva roliga rim och hata Pesonens.
Pesonens, era finska svin
Fan vad vi hatar er - hej
Torka bort era fula flin
Djävlas inte med gnagarglin
Sluta skjuta
Fegt att kruta
Fan vad vi hatar er - hej
(Ramsan repeteras med fördel i oändlighet)
Och vad är det med alla dessa Pesonens egentligen? För ett par månader sen var det Jussi i Leksand, mer känd som Jones i Suspen. Igår var det Janne i Kazan. Idag presenterade sig en Harri. Harri Pesonen. Vad är det för jävla namn? Hädanefter ska jag hata varenda Pesonen. Jag ska bilda en sup-porterklubb, tror jag. En gång i veckan ska vi träffas i en mörk lokal och dricka överjäst öl. Vi ska skriva roliga rim och hata Pesonens.
Pesonens, era finska svin
Fan vad vi hatar er - hej
Torka bort era fula flin
Djävlas inte med gnagarglin
Sluta skjuta
Fegt att kruta
Fan vad vi hatar er - hej
(Ramsan repeteras med fördel i oändlighet)
Hockeyfeber...
Igår ljög jag både en och två gånger men idag blir det bara massa sanningar. Nu ska jag berätta vad som hände inatt.
Inatt vaknade jag klockan 02.15. Jag har ingen aning om varför.
Inte ett ljud, bara mörkt och tyst i hela lägenheten. Jag kände mig hungrig och tassade ut i köket för att bre en macka. Av någon anledning ställde jag mig att smaska framför väggalmanackan. Började kolla matchdatum. Tänkte att det är nära nu. Premiären. Elitserien. Tänk att vi är tillbaka. Jag piggnade till. Kände ett plötsligt och oemotståndligt hockeysug. Bredde en macka till. Tassade ut i vardagsrummet. Rotade fram min samling plåtar, matchprogram, tidningar och gamla urklipp. Läste Rosa Bladet och SportExpressen från den 12:e april. Fick ståpäls. Hockeybånge.
Klarvaken gick jag till skrubben (klädkammaren skulle vissa kalla den). Jag började rota bland mina "uniformer". Den vita pikén. Den svarta pikéen. Den brandgula som jag nästan aldrig använder men som är väldigt snygg. Och så matchtröjan förstås. Jag kände att jag ville ha den på mig. Det var ju så länge sen. Insåg att den hade hängt i skrubben ända sen den där kvällen när Gnaget vann över Växjö. När Lawson målade och Bång satte tvåan i öppen bur. När jag grät som ett barn och somnade runt nio. Jag drog förstås på mig matchtröjan. Klev ut ur garderoben. Speglade mig i glansen av ett guldkantat emblem. Jag gick tillbaka in i vardagsrummet. Drog igång datorn. Surfade in på YouTube och såg det om och om igen.
Det är lika underbart varje gång. Jag tröttnar aldrig på att se bilderna, minnas känslan, oron, nervositeteten, euforin. Höra målvrålet vid 1-0, 2-0. Glädjescenerna från Hovets is och läktare. Kalla det galenskap. Kalla det kärlek. Jag kallar det hockeyfeber. Efter ungefär en halvtimme gick jag och la mig igen. Jag tror jag somnade med ett leende på läpparna. Inte många dagar kvar nu...
Inatt vaknade jag klockan 02.15. Jag har ingen aning om varför.
Inte ett ljud, bara mörkt och tyst i hela lägenheten. Jag kände mig hungrig och tassade ut i köket för att bre en macka. Av någon anledning ställde jag mig att smaska framför väggalmanackan. Började kolla matchdatum. Tänkte att det är nära nu. Premiären. Elitserien. Tänk att vi är tillbaka. Jag piggnade till. Kände ett plötsligt och oemotståndligt hockeysug. Bredde en macka till. Tassade ut i vardagsrummet. Rotade fram min samling plåtar, matchprogram, tidningar och gamla urklipp. Läste Rosa Bladet och SportExpressen från den 12:e april. Fick ståpäls. Hockeybånge.
Klarvaken gick jag till skrubben (klädkammaren skulle vissa kalla den). Jag började rota bland mina "uniformer". Den vita pikén. Den svarta pikéen. Den brandgula som jag nästan aldrig använder men som är väldigt snygg. Och så matchtröjan förstås. Jag kände att jag ville ha den på mig. Det var ju så länge sen. Insåg att den hade hängt i skrubben ända sen den där kvällen när Gnaget vann över Växjö. När Lawson målade och Bång satte tvåan i öppen bur. När jag grät som ett barn och somnade runt nio. Jag drog förstås på mig matchtröjan. Klev ut ur garderoben. Speglade mig i glansen av ett guldkantat emblem. Jag gick tillbaka in i vardagsrummet. Drog igång datorn. Surfade in på YouTube och såg det om och om igen.
Det är lika underbart varje gång. Jag tröttnar aldrig på att se bilderna, minnas känslan, oron, nervositeteten, euforin. Höra målvrålet vid 1-0, 2-0. Glädjescenerna från Hovets is och läktare. Kalla det galenskap. Kalla det kärlek. Jag kallar det hockeyfeber. Efter ungefär en halvtimme gick jag och la mig igen. Jag tror jag somnade med ett leende på läpparna. Inte många dagar kvar nu...
lördag 4 september 2010
Whatever works
Tidigare idag såg jag en film. Närmare bestämt Woody Allens "Anything works". Den var faktiskt helt okej. Jag antar att vad som helst fungerar en snuvig lördag utan sport. Larry David hade huvudrollen och det som egentligen fick mig att börja titta på filmen, och inte zappa vidare (jag satt nämligen och zappade när jag av en ren slump fick syn på Larry i rutan) var den korta beskrivning som kom upp när jag tryckte på knappen EPG (undrar vad det står för).
Så här stod det:
Whatever works
Komedi
Amerikansk komedi från 2009. Boris är en vresig New York-
bo som tycker att de flesta människor är idioter.
Inte för att jag bor i New York eller är särskilt vresig, men den där beskrivningen tilltalade mig ändå på något sätt. Så jag sket i att zappa. Jag slötittade mig igenom filmen, insåg att det finns fler än jag som gillar att strosa omkring i rutiga shorts, bloggade lite, umgicks med familjen. Bestämde mig för att börja sprida boriska citat efter mig. Så gick ännu en lördag i mitt händelserika liv.
Så här stod det:
Whatever works
Komedi
Amerikansk komedi från 2009. Boris är en vresig New York-
bo som tycker att de flesta människor är idioter.
Inte för att jag bor i New York eller är särskilt vresig, men den där beskrivningen tilltalade mig ändå på något sätt. Så jag sket i att zappa. Jag slötittade mig igenom filmen, insåg att det finns fler än jag som gillar att strosa omkring i rutiga shorts, bloggade lite, umgicks med familjen. Bestämde mig för att börja sprida boriska citat efter mig. Så gick ännu en lördag i mitt händelserika liv.
"See? I'm the only one that sees the whole picture. That's what they mean by genius."
Tändvätska
I kommentarsfälten på tidningarnas websajter ryms inlägg från både puckon och packade nättroll. En och annan klokhet går förstås att finna, men oftast är det bara tröttsamt att ta del av läsarinläggen. AIK-kritiska artiklar brukar inte sällan få kommentarer i stilen: "Alla hatar AIK och ingen vet ett skit." En del av de gnagiska nättrollen verkar vara övertygade om att samtliga skrivande journalister är medlemmar i AIK-hatets vänner.
Jag börjar nästan tro att det är tvärtom. Jag börjar tro att de skrivande "experterna" under sommaren har gått samman i en förening för främjande av Gnaget. Jag hoppas verkligen att Roger Melin och övriga lagledningen är klok nog att klippa ut och spara varenda negativ rad man kommer över. Bättre tändvätska får man nämligen leta efter. Man borde naturligtvis sätta upp artiklarna på dörren till omklädningsrummet. Låta spelarna få sig en daglig dos ris à la Ros. Mer bensin på elden! Ös på bara...
Jag börjar nästan tro att det är tvärtom. Jag börjar tro att de skrivande "experterna" under sommaren har gått samman i en förening för främjande av Gnaget. Jag hoppas verkligen att Roger Melin och övriga lagledningen är klok nog att klippa ut och spara varenda negativ rad man kommer över. Bättre tändvätska får man nämligen leta efter. Man borde naturligtvis sätta upp artiklarna på dörren till omklädningsrummet. Låta spelarna få sig en daglig dos ris à la Ros. Mer bensin på elden! Ös på bara...
AK Bars Kazan (Edit)
AK Bars Kazan
ifrån Tatarstan
Ska vi nöta ner och slå
Ska vi möta - AIK
Ska vi lattja lajban med
Ska vi mosa med besked
Boris Mytoman
ljuger hela dan
Edit 16.18
Vi gjorde mos av varenda tatar
Vi gjorde mos av varenda tatar
Blomdahl visade vägen
Han är visst våldsbenägen
Vi gjorde mos av varenda tatar...
fredag 3 september 2010
Fasth på bild...
Vårt nyförvärv från Växjö är inte bara en skicklig keeper. Han har bra musiksmak också. Titta på hjälmen hans. Gamle Zim och Lars W gör sig bra tillsammans. Jag undrar vilka låtar som brukar etsa sig Fasth i skallen på Viktor. Vad stod han exempelvis och nynnade på i Uppsala under spelavbrotten? Den här kanske?
Snart står Fasth nedanför klacken på Hovet. Jag tror han har alla förutsättningar att bli en ny publikfavorit.
Gonna raise me an army, some tough sons of bitches
I'll recruit my army from the orphanages
a
Foto: kilminster
Min älskling, du sågas av Ros
aaa
Min älskling, du sågas av Ros
en vissen utslagen, skär
Som den mest skruvade komik
den stollens svammel är
Så uppenbar är den, min vän
så sprungen ur korkskalles trut
Och fjantig, fånig och snål sen
den rosen bär snart en dumstrut
När hela serien spelats slut
och Gnaget visat sin glöd
då sitter Ros och skaver än
men drömmen hans är död
Min älskling, du sågas av Ros
en vissen utslagen, skär
Ja, inför en jublande pubik
han skämmer ut sig, jag svär!
Min älskling, du sågas av Ros
en vissen utslagen, skär
Som den mest skruvade komik
den stollens svammel är
Så uppenbar är den, min vän
så sprungen ur korkskalles trut
Och fjantig, fånig och snål sen
den rosen bär snart en dumstrut
När hela serien spelats slut
och Gnaget visat sin glöd
då sitter Ros och skaver än
men drömmen hans är död
Min älskling, du sågas av Ros
en vissen utslagen, skär
Ja, inför en jublande pubik
han skämmer ut sig, jag svär!
Till Elitserien
AIK
Har sett Gnaget i Borås
Sett dem svettas mot Västerås
Det var värt varenda spänn
Varenda SMS till Greken
Och jag sa till mig själv varenda dag;
Mitt älskade AIK och jag
Vi hittar hem igen
till Elitserien
Gått över lik vid Siljans strand
Krossat pågar i Skåneland
Jagat spöken och linjemän
Ah, det känns redan längesen
Och jag sa till Greken varenda dag;
Vårt älskade svartgula hockeylag
hittar hem igen
till Elitserien
Har sett oss torska i Örebro
men aldrig någonsin slutat tro
Och jag sa varje dag;
Vårt svartgula lag
Vi hittar hem igen
till Elitserien
Till KHL röstade jag nej
Folk sökte övertala mig
De sa; Ryssland är vårt sista hopp
Jag sa; över min boriska kropp
Jag ville hem igen
till Elitserien
till Elitserien
till Elitserien
till Elitserien
Har sett Gnaget i Borås
Sett dem svettas mot Västerås
Det var värt varenda spänn
Varenda SMS till Greken
Och jag sa till mig själv varenda dag;
Mitt älskade AIK och jag
Vi hittar hem igen
till Elitserien
Gått över lik vid Siljans strand
Krossat pågar i Skåneland
Jagat spöken och linjemän
Ah, det känns redan längesen
Och jag sa till Greken varenda dag;
Vårt älskade svartgula hockeylag
hittar hem igen
till Elitserien
Har sett oss torska i Örebro
men aldrig någonsin slutat tro
Och jag sa varje dag;
Vårt svartgula lag
Vi hittar hem igen
till Elitserien
Till KHL röstade jag nej
Folk sökte övertala mig
De sa; Ryssland är vårt sista hopp
Jag sa; över min boriska kropp
Jag ville hem igen
till Elitserien
till Elitserien
till Elitserien
till Elitserien
torsdag 2 september 2010
Almtuna - AIK: reflektion
Det blev ingen vidare hockeymatch igår. Jag hade hoppats på fart och fläkt, jävlar anamma och framförallt - mål! Av dessa ting blev intet eller väldigt lite. Jag vill sammanfatta AIK:s insats så här:
Försvarsspelet fungerade väl, över hela banan. Almtuna hade förtvivlat svårt att få till det. När de väl höll på att få till det stod Fasth i vägen. Backparen skötte sig fint men både Nemeth och Olsson stod för junis-fjunis-missar som höll på att kosta. Skillnaden mellan dessa ungtuppar är emellertid stor. Nemeth närmast lyser av självförtroende, misstagen kommer främst när han blir övermodig. Han kliver till exempel fram i fel lägen ibland, chansar i mittzon och blir bortspelad. Olsson, däremot, ser lite osäker ut. Misslyckas med till synes enkla saker, som att behandla pucken på offensiv blå. Båda två är lovande junisar men de visar det på olika sätt. Nemeth känns för närvarande klart närmast en backplats i premiären.
Framåt såg det inte bra ut. Minst sagt. AIK skapar väldigt lite målchanser. De där fina uppspelen och spelvändningarna som man ska ha nött på träning såg jag väldigt lite av. Första passet sitter inte där det ska, backar och forwards tajmar varandra illa. Formationerna hackar. Igår fick kedjan med Salmonsson, Engblom och Blomdahl till det hyfsat. Rudslätt såg lagom vass ut ihop med Steen men tredjelänken Gynge vete katten vad han höll på med. Bång, Nordström, Tobbe Ericsson hade ett par byten som gladde. Junisparet ihop med Victor Ahlström försökte men vägde lätt. Sett till hela matchen så får det offensiva spelet minus i betyg, power play inräknat.
¤ ¤ ¤
Det slog mig matchen igenom att AIK:s spelare inte verkade riktigt taggade. Inte ens Blomdahl var sig lik. Det var mycket vända om innanför blå, ta en snurr ut i tekningscirkeln osv. Istället för att gå på mål, ta en smäll och skapa oro i slottet valde forwards oftast den bekväma vägen. När skotten väl kom fanns sällan någon gnagare framför mål. Få kamper om returerna, alldeles för lite bök och stök i målgården. Långa spelsekvenser. Halvtrist att titta på. Och Gynge märkligt blek. Varför skjuter inte karln?
¤ ¤
Jag hoppas att matchen såg ut som den gjorde för att AIK hade tankarna någon annanstans. I Finland till exempel. Det är faktiskt lite oroande att vi gör så pass lite mål. Nog för att defensiven är viktig, att det är där man lägger grunden och bla bla bla. Ska Gnaget kunna utmana i eliten måste offensiven bli bättre. I Allsvenskan gick det ofta att nöta ner motståndarlagen, att åka sönder dem och lita på att man hade individuellt skickligare spelare. I eliten är spelet mer strukturerat. För att lyckas i vinter måste AIK ha ett eget spel och spelare som kan dominera offensivt.
Hittills under försäsongen har AIK, som jag ser det, haft problem med att sätta igång spelet efter att ha erövrat puck. Första passningen sitter förvisso, men den ger sällan mottagaren möjlighet att gå framåt. Ansvaret ligger förstås både på den som slår passningen och den som får den. Tajmingen måste bli bättre. Och mottagaren måste så klart se till att befinna sig i position. Låt oss låna några fraser av Leif Boork och applicera dem på Gnaget. Alltså, vad AIK behöver är "ett konstruktivt spel ur trånga situationer. Kombinerat spel så att laget kommer till avslutningar. Ett bra powerplay. Och enskilda spelare som har lugnet och kontrollen över pucken/spelet." (Expressen, inför kvalserien 2009.)
Får AIK ovanstående saker att stämma så kommer det kollektiva självförtroendet som ett brev på posten. Får AIK inte ovanstående saker att stämma kan det bli en väädigt jobbig säsong.
Närmast väntar tre tuffa matcher i Finland. Därefter en sista träningsmatch mot SSK på Hovet. Tretton dagar kvar till premiären. Det börjar bli brådis, rådis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)