Hockey och humor går hand i hand. Personligen skrattar jag hellre än skriker när jag sitter på läktaren, även om jag givetvis med jämna mellanrum får mina små utbrott. Ibland är det lättare att hålla sig för skratt än att hålla tillbaka den pulserande vreden, men det är alltid roligare att vara glad än sur! Moll och dur, moll och dur.
Min vän Greken är ett lysande exempel på hur humor och humör går hand i hand. Han är visserligen känd för sitt koleriska sinnelag, sin våldsamma natur (som uteslutande går ut över honom själv - Greken har gjort för vana att slå sönder sin ena hand mot hårda stolpar av järn) samt sina tvära kast mellan harmoni, eufori och ramaskri. Greken har gjort det barnsliga vredesutbrottet till sin egen konstform. Att se Greken arg är lika upplyftande som att se Papphammar på rullskridskor. Det är kaotiskt, knasigt och katastrofalt kul.
Nu när den löjliga säsongen har infunnit sig, när skridskorna lagts på is (!), när klubborna ställts undan och klubbarna snickrar lagbyggen, då ägnar jag tiden åt allehanda andra aktiviteter än att gå på hockey. Till exempel ser jag på hockey. På YouTube finns massor av skojiga klipp att skratta åt. Här kommer ett. Avdelning: Synden straffar sig själv.
torsdag 14 maj 2009
onsdag 13 maj 2009
Bång, Bång, Bång
Till skillnad från majoriteten av tuffa gnagare gillar jag tokroliga skojerier. Till exempel älskade jag den lite larviga melodin som spelades varje gång Pavel Patera gjorde mål i svartgult. "Patera, Patera, Patera! Patera, Patera, Patera!", gick den. Jag får rysningar än idag när jag tänker på den käcke tjecken och hans blonda hockeyfrilla. Patera gyllene hårsvall satte glans på mina vintrar 1996-1998.
-
Det var tider det! Ljuva nittiotal, en tvättäkta checking-line, silverhjälmar och Hjallis. Herregud. Minns ni Timo Nykopp - lastbilschauffören med det tunga skottet. Hans enda brist var att han inte kunde åka skridskor.
-
Varför denna nostalgiska inledning på ett modernt blogginlägg? Varför blicka bakåt när framtiden är vår?
-
Bång och Henrik Eriksson har skrivit på nya kontrakt. Härligt härligt, farligt farligt. Pusselbitarna faller på plats. En eller två klassbackar till och jag är nöjd. Men nu till inläggets kärna...
-
Jag gillar alltså tokerier och skoj. Sådant som andra tuffa gnagare skulle kalla trams. Jag är helt enkelt lite töntig. Och stolt över att vara det, förstås. Endast döda fiskar flyter med strömmen eller vad är det man brukar säga? Hur som helst, nu när Bång singnerat kontraktet lanserar jag min idé: AIK bör förära nummer 20 en egen sång. Närmare bestämt introt till denna tokroliga visa:
Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång.
-
Ja, det vore för härligt tycker jag.
-
Plötsligt från ingenstans slår mig ännu en snilleblixt från klar himmel: AIK Hockey borde förstås ta sin extremt häftiga entré till en ännu högre nivå. Varför inte hyra in Nick Borgen, den gamle baggen, och låta honom sjunga We are all the winners i samband med att våra tappra iskrigare intar Hovets rink! Tänk er själva: Säckpipor, brinnande torn, Borgen x 2, hockeyfrilla och körtjejer. HOAH! Kanske kan Guldvipporna göra bejublad comeback också!
-
Det var tider det! Ljuva nittiotal, en tvättäkta checking-line, silverhjälmar och Hjallis. Herregud. Minns ni Timo Nykopp - lastbilschauffören med det tunga skottet. Hans enda brist var att han inte kunde åka skridskor.
-
Varför denna nostalgiska inledning på ett modernt blogginlägg? Varför blicka bakåt när framtiden är vår?
-
Bång och Henrik Eriksson har skrivit på nya kontrakt. Härligt härligt, farligt farligt. Pusselbitarna faller på plats. En eller två klassbackar till och jag är nöjd. Men nu till inläggets kärna...
-
Jag gillar alltså tokerier och skoj. Sådant som andra tuffa gnagare skulle kalla trams. Jag är helt enkelt lite töntig. Och stolt över att vara det, förstås. Endast döda fiskar flyter med strömmen eller vad är det man brukar säga? Hur som helst, nu när Bång singnerat kontraktet lanserar jag min idé: AIK bör förära nummer 20 en egen sång. Närmare bestämt introt till denna tokroliga visa:
Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång.
-
Ja, det vore för härligt tycker jag.
-
Plötsligt från ingenstans slår mig ännu en snilleblixt från klar himmel: AIK Hockey borde förstås ta sin extremt häftiga entré till en ännu högre nivå. Varför inte hyra in Nick Borgen, den gamle baggen, och låta honom sjunga We are all the winners i samband med att våra tappra iskrigare intar Hovets rink! Tänk er själva: Säckpipor, brinnande torn, Borgen x 2, hockeyfrilla och körtjejer. HOAH! Kanske kan Guldvipporna göra bejublad comeback också!
lördag 2 maj 2009
Om Niclas Hävelid
När Dick Tärnström valde att återvända till Gnaget hyllades han för sitt stora AIK-hjärta. Med rätta givetvis. Det är alltid trevligt med hockeyspelare som inte bara låter plånboken styra besluten. Å andra sidan tenderar ofta snacket om hjältar kontra svikare att balla ur och bli onyanserat.
Är den som vill bli rikare automatiskt en svikare?
Än så länge är det faktiskt få som vet huruvida Niclas Hävelid har sagt ja eller nej till AIK. HockeyExpressen har fått en kort pratstund med Hävan där han antyder att han nog helst vill spela i Elitserien till hösten. Ett par korta yttranden, det är allt. Givetvis hakar övriga medier på och kablar ut nyheten i feta rubriker: Hävelid nobbar AIK.
Oavsett om Hävelid nobbar Gnaget eller ej tänker jag inte dyka ned i sörjan av bitterhet och hat. Jag står över det. För det första anser jag inte att någon spelare, vare sig han är sprungen ur AIK eller någon annan klubb, saknar rätt att byta lag. Bara för att jag som supporter är mitt Gnaget trogen betyder inte det att alla spelare måste vara det. Hockeyspelaren är av klubben anställd, han arbetar och tjänar pengar, precis som för övrigt du och jag gör på våra jobb. Och det är väääldigt länge sedan som det var norm och lag att spelaren/arbetaren var sin arbetsgivares egendom. Tack för det, förfäder!
Givetvis är det speciellt att arbeta som elitidrottsman, inte desto mindre har arbetaren rätt att se om sitt hus. När det gäller Niclas Hävelid kan ingen annan än han själv avgöra hur mycket AIK-hjärta han har. Endast Hävelid själv vet om han ens är AIK:are. Vi ska inte glömma att den aktuelle spelaren innan han for till NHL spelade en säsong för Malmö i Elitserien. Dessutom representerade Hävelid Södertälje under lockoutsäsongen 2004/05 (vilket för övrigt även en viss Dick gjorde).
Om vi nu ska tala om svek så ska vi väl åtminstone börja i rätt ordning. Det var länge sedan jag såg Hävelid som en riktig gnagare. Icke desto mindre vill jag så klart se honom i Gnaget. Hävelid är nämligen en riktigt bra hockeyspelare, gnagare eller ej.
-
För alla de svartgula supportrar som närmast slentrianmässigt kallar lagbytare för svikare vill jag påminna om ett par genom åren hyllade AIK:are. Av gemene gnagare hyllas och älskas dessa före detta spelare och ledare. Men i konsekvensens namn kan man verkligen fråga sig varför. Jag tänker alltså på Nebojsa Novakovic, Krister Nordin, Stefan Söderberg, Tommy Söderberg, Rolf Ridderwall och Acke Johnson. Förutom att dessa herrar bland oss svartgula är ihågkomna för sina avgörande insatser i AIK, har de alla någonting gemensamt. Säg så här: Även om huvudrätten bestod av ost smaskades det rikligt med bananer till förrätt.
-
För övrigt har jag förlåtit Rikard Franzén (som kom till Gnaget från Huddinge en gång i tiden) för länge sedan. Till skillnad från många andra gnagare anser jag att det vore helt rätt att hissa upp åttan i taket.
-
Om så skedde vet jag dock en Bluebird som också skulle gå i taket.
Är den som vill bli rikare automatiskt en svikare?
Än så länge är det faktiskt få som vet huruvida Niclas Hävelid har sagt ja eller nej till AIK. HockeyExpressen har fått en kort pratstund med Hävan där han antyder att han nog helst vill spela i Elitserien till hösten. Ett par korta yttranden, det är allt. Givetvis hakar övriga medier på och kablar ut nyheten i feta rubriker: Hävelid nobbar AIK.
Oavsett om Hävelid nobbar Gnaget eller ej tänker jag inte dyka ned i sörjan av bitterhet och hat. Jag står över det. För det första anser jag inte att någon spelare, vare sig han är sprungen ur AIK eller någon annan klubb, saknar rätt att byta lag. Bara för att jag som supporter är mitt Gnaget trogen betyder inte det att alla spelare måste vara det. Hockeyspelaren är av klubben anställd, han arbetar och tjänar pengar, precis som för övrigt du och jag gör på våra jobb. Och det är väääldigt länge sedan som det var norm och lag att spelaren/arbetaren var sin arbetsgivares egendom. Tack för det, förfäder!
Givetvis är det speciellt att arbeta som elitidrottsman, inte desto mindre har arbetaren rätt att se om sitt hus. När det gäller Niclas Hävelid kan ingen annan än han själv avgöra hur mycket AIK-hjärta han har. Endast Hävelid själv vet om han ens är AIK:are. Vi ska inte glömma att den aktuelle spelaren innan han for till NHL spelade en säsong för Malmö i Elitserien. Dessutom representerade Hävelid Södertälje under lockoutsäsongen 2004/05 (vilket för övrigt även en viss Dick gjorde).
Om vi nu ska tala om svek så ska vi väl åtminstone börja i rätt ordning. Det var länge sedan jag såg Hävelid som en riktig gnagare. Icke desto mindre vill jag så klart se honom i Gnaget. Hävelid är nämligen en riktigt bra hockeyspelare, gnagare eller ej.
-
För alla de svartgula supportrar som närmast slentrianmässigt kallar lagbytare för svikare vill jag påminna om ett par genom åren hyllade AIK:are. Av gemene gnagare hyllas och älskas dessa före detta spelare och ledare. Men i konsekvensens namn kan man verkligen fråga sig varför. Jag tänker alltså på Nebojsa Novakovic, Krister Nordin, Stefan Söderberg, Tommy Söderberg, Rolf Ridderwall och Acke Johnson. Förutom att dessa herrar bland oss svartgula är ihågkomna för sina avgörande insatser i AIK, har de alla någonting gemensamt. Säg så här: Även om huvudrätten bestod av ost smaskades det rikligt med bananer till förrätt.
-
För övrigt har jag förlåtit Rikard Franzén (som kom till Gnaget från Huddinge en gång i tiden) för länge sedan. Till skillnad från många andra gnagare anser jag att det vore helt rätt att hissa upp åttan i taket.
-
Om så skedde vet jag dock en Bluebird som också skulle gå i taket.
fredag 1 maj 2009
Ett djävla citat
"Det känns inte så i dag. Efter att just ha fått uppleva en rafflande slutspelsrunda med New Jersey vill jag nog hålla till på så hög nivå som möjligt i Sverige. Så det är nog elitserien som gäller."Så svarar Niclas Hävelid när HockeyExpressen frågar om han kan tänka sig att spela i Allsvenskan när han nu återvänder från NHL. Låt oss hoppas att Hävan antingen blivit felciterad eller avsiktligt mörkar sina avsikter. Tyvärr tar jag honom på orden och antar att det inte blir någon backförstärkning från New Jersey. Allt som kommer från den staden är inte bra, trots att det mest väsentliga håller högsta klass.
Nåja, hur det än blir med Hävelids framtida hockeykarriär kan jag konstatera att när han lämnar New Jersey gör han det bara för att snart iklä sig en ny jersey.
-
Arne: Släng dig i väggen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)